Sitter i fåtöljen och far runt på alla möjliga musikvideos och helt plötsligt spelar Elton John Englands ros. Året blir då 1997 och jag sitter på golvet på movcon kontor och ser hur vi gråter ikapp över en människa vi inte känner. Över nåt man inte kunde googla upp, det fanns inte. Jag var 21 år topptränad, på väg ut i livet och framför allt innihelvete naiv. Jag satt i Ungern i svallvågorna av balkankriget där mina föregångare i nordbat2 gjort ett sånt grymt jobb i att skapa fred och en dräglig tillvaro att vi kunde kassera in kapitalet. Men de enkla orden att “morsan det är lugnt” kasta man sig på en herka ner till Europas senaste krigszon. Idag sitter jag med Samuel 17 år hemma och skulle dö om han kom och sa samma sak. När jag åkte hem en vecka på leave så bad jag grabbarna hämta mig, vi dela på ett flak lapin kulta hem till byn, jag kasta in tvätten till morsan efter 3 månader och drog på grand. Förlåt 🙁
Ungern 97, det var då det mesta hände och jag putsades av det slutgiltiga graderna och blev Tenny. En stor del i detta var Steve, Steffo,Karin och Annika, fy fan vad mycket ni gav mig som jag alltid bärt med mig efter det, det går inte att förklara i ord. Lund Kallin och hela kockgänget i Doboj, vi fick göra det 2 gånger, tokjävlar. Conny Strömberg, ojojoj Malmös stolthet och alla grabbar på tpt. Tänk vad tillfälligheter gör. Man skickar in ett papper och hamnar där och hela livet påverkas. Tack och tack morsan farsan och syrran som litade på “att det är lugnt”.
Nu 20 år senare sitter jag på Själsö och det är lugnt.
MR T
