Så är den här, den 50e sommaren. På vägen hem efter en väldigt tuff vår på jobbet så kommer jag hem och reflekterar lite. Idag börja en 6 veckor lång ledighet, en ledighet jag så sjukt behöver. Det jobb som man lägger ner syns väldigt sällan, ibland är det otacksamt men varje gång jag hör på jobbet “-vilken tur vi hade” vet jag att det inte är tur, det är hårt arbete.
Men åter till sommaren, även om jag inte gillar värmen så gillar jag sommaren och alla fina minnen och möjligheter den ger.
Lätt att vara ute, ljuset ledigheten. De eviga somrarna hemma i Flatenberg som barn där leken tog ett uppehåll i 3 veckor när man fick åka till Gotland.
Första sommarjobbet när man fick genomgång av personal, sedan fick man gå till metall avd 113 och bli medlem, hämta arbetskläderna och sedan slå i sitt stämpelkort för första gången i finverket.
Eller är det planen på den kommande helgen på Fårö, blir det lika fint som de andra resorna, vad händer denna gång.
Eller ger sommaren mig den känslan av minnena när tempen når 28 grader i SLC på Stockholm och man hör FC beordra “-Maskin slå stopp, låt ankaret gå” och hela besättningen badar strax utanför Järnholmssund.
Samtidigt kan jag se den röda solen i Balkan när vi står uppställda på grusplanen i Tuzla och den svenska bataljonen lämnas av till Hans majestät.
Eller är det alla äventyr hemma på barken, till parken .
Ja det är en svunnen tid och livet har vart vackert, fina resor med familjen. Legoland en grym tripp med barnen.
Men numer är vi lite mer solo, frun jag och katten. Vi gör vårt bästa av det, vi vårdar våra minnen och ser framtidigt framemot kommande minnen.
Sommar 2026, välkommen, nu kör vi!
/Mr T
