Firandet av min 50 årsdag var så mycket precis som jag önskade. En superhärlig helg i Luleå. Det är en känsla ni vet med vissa människor, vissa bara blir man ett med på en gång. Manne Gåhlin är en sådan människa, vi har inte setts på 25 år men när han sladdar in med sin toyota utanför hotellet för att ta oss till Delfinen var det som vi sågs igår, tack Manne.
När vi kom fram var det djävulskap direkt men det var ännu en härloig människa . Patrik Bagarn Johansson, hemmansägaren från Burs , finurligare än de flesta och googlar man tusenkonstnär får man upp en bild av Patrik. Presenten som han fixat med va ovärderlig.
Att bara åka bort och vara utan ett program så jäkla skönt, jag och frun bara flöt runt. Inga måsten bara vara
Nu fortsätter vi året 26, det året man blev 50. Frågor tornar upp sig ändå, vad är viktigt i livet?
De som ställer sig på H och säger vi håller på Luleå
Året är 1976 och bredvid den långa backen Svärdsjögatan i Falun på Falu BB föds en liten kille i den 27 gradiga kylan. Det är nog därför man blev ett litet vinterbarn. Till en uppväxt i ett arbetarhem i Flatenberg strax utanför Smedjebacken där man kan beskriva uppväxten som en Bullerby idyll. Tidigt i livet kom ishockeyn in i mitt liv och den livslånga kärleken tar aldrig slut. Hemma i byn knegade morsan på Brandt´s gatukök och för oss Smebackare behövs ingen närmare presentation men skall man beskriva det så var det på den tiden ett gatukök med lite mer än ett gatukök. Det är många fina minnen kring Brandtén och alla som jobbade där.
När man inte var i Backbyskolan fick man hänga med de äldre hårdingarna Pälle och Mange, är man lite yngre blir det tufft men man gjorde sitt bästa för att hänga med, jäklar va kul vi hade och vad minnen jag har. Många av den äldre generation i Flatenberg börjar tyvärr saknas oss men deras avtryck bär vi med oss.
Men jag var ju inte enda barnet i huset jag har ynnesten att ha en stora syster också. Syrran som alltid ställt upp, ett hjärta större än de flesta och än idag skämmer hon bort sin lillebror när han dyker upp i byn. Idag är man ju inte Hylands pöjk i byn längre utan man är Sussis brorsa, han på Gotland. Du är bäst syrran
Efter farsan gick bort så har vi lämnat Flatenberg, drygt 40 år blev det i huset och nu får man hälsa på morsan på byn.Flatenberg där jag var 4e generationen som bodde man kan än idag se grunden från det hus som min farmor föddes i. Morsan gotlänskan som gjorde resan åt andra hållet och bosatte sig i Smedjebacken. Men också en förutsättning för alla underbara somrar vi hade på ön i Havdhem hos mormor och en stor anledning till man bor här idag. Morsan o blev också en profil i byn , först efter åren på Brandten och sen med Dala tobak. Fina Morsan som numer är byboende pensionär
När man lämnat 6an fick man fram på byn och jag hamnade snabbt i gänget från Uvberget, de som blev mitt Crew under uppväxtens tonår. De är en uppoffring och saknad att inte få bo med dem man växt upp med saknar dem ofta även om det är lättare idag att hänga med i varandras liv
Men vi ramlar tillbaka lite på ishockey, detta fantastiska spel med 1800 kvm meter fruset vatten om som gett så mycket i livet. Jag har inte på något sätt vart på elitnivå men jag har fasen gjort allt. Det började med Hagvallen och några stapplande skär under Inge Karlssons ledning sedan vart Johnny Finnström som blev nestor. Fy fasen Johnny vad lilla och stora 8an vi kört men vi lärde oss åka skridskor. När de stackars killarna i Backbyns IF blev inbjudna att vara med i Ludvika ishall minns jag vi vann första matchen med 22-0, vi hade tränat på storplan, mycket skridskoåkning och de i ludvika hade tränat i zon. Nåväl många ur det gänget i Ludvika ishall blev så småningom lagkamrater eller motståndare kul hade vi. Farsa dömde elitserien under 80 talet så jag fick hänga med på mycket hockey, mycket isstadion i Leksand blev det. Jag fortsatte som spelare , domare, tränare,lagledare, materialare så fy vad hallar jag sett, vad bil jag åkt, vad buss jag åkt, vad båt jag åkt, vad hallar jag sett och jag har älskat det. Jag har sett Henke Lundqvist vinna i MSG, Sverige ta VM Guld, sista matchen i Istadion och sen fick jag i Timrå se Gotlands tjejer göra sitt första mål i Stålbucklan. Den resa jag fick göra med alla tjejer i Visby/Roma är nog det starkaste ändå. Fick jag ta över vilket herrlag som helst i sverige som tränare med den motivationen och inställningen tjejerna hade, så hade det gått hur långt som helst. Alla ledare och spelare runt det laget är Hall of Fame medlemmar, varje dag, alltid!
Lite boll sparkade vi också och 76orna var en hyfsad kull i Smedjebacken men från fotbollen är ändå hjärtat gul/svart från min 3 säsonger i Korsnäs när jag pluggade i Falun, grym kamratskap.
Till alla ledare, det största av tack och respekt för er insats så vi kunde idrotta
Men jag blev ju också stor någonstans mitt i allt detta, via gymnasium i Falun, Flottan, Sveriges utlandstyrkor så hamnade jag till slut i Fårösund. Ganska otippat sprang jag vid grannen in i en tjej med snickarbyxor och en blå topp. Det visade sig vara en härlig kvinna som blev min livskamrat och mamman till våra två barn. Barnen är ett eget kapitel och dem återkommer vi till när de fyller jämt men de är min ständiga oro och ständiga stolthet. När sista barnet flyttade hemifrån var fruktansvärt men nu är man tillbaka till att bara vara 2 igen och så vår katt såklart, Cosmos den allskäktige
Sorry Melvin
28 år har jag bott på Gotland nu och 27 av dem med Carina, sista 17 åren har jag hållit gotlänningarna varma. Det blev min grej i livet, energi och gotland.
Men jag måste ändå få vända tillbaka till förvarsmakten en kortis. Min tid i flottan och ynnesten att få segla som 005 Larsson på HMS Stockholm förändrade mig, en fantastisk tid som är svår att förklara. Efter lumpen blev det 2 svängar på Balkan, att få tjänstgöra efter de svenskar som gjorde de första bataljonerna i krigets jugoslavien var tagande. Överallt var vi svenskar sedda som vänner och den betydelse som Nordbat gjorde där nere tror jag aldrig Svenskarna kommer förstå.
Det finns så många fina människor som jag lärt känna genom livet, ingen nämnd så har jag inte glömt nån.
Nåväl man skall inte bli långrandig men jag kan bara konstatera att det blir ett lugnt firande helt enligt min smak med lite ishockey. Luleå-Leksand med bästa frun Carina.
Alla ni som vart med på resan, från botten av mitt hjärta tack för resan men det är många hållplatser kvar än innan den är slut
Till Carina, tack för att du orkar och mina barn, ni är allt. Störst av allt är kärleken
året 2025 går mot sitt slut. Jag har förlikat mig med att mina barn har flyttat hemifrån och skapat sina egna liv. Precis hemkommen från en resa till Sverige och mitt barndoms lans i Smedjebacken. Numer är det kanske och framtidslandet då Ronja flytta till Fagersta och det finns en framtid i Bergslagen ändå. Det är slående vackert däruppe och ännu har jag många fina vänner kvar däruppe, vi hade en riktigt fin kväll när vi käkade, pratade minnen och vandrade längs våra ungdomsgator, jag och Fredde, vilken kanon kväll. Fin middag med syrran och god fika på Elsas i Norberg med morsan och Ronja samt en soffkväll med Ronja Många jag bryr mig om finns däruppe och det är batteriladdning att vistas där.Njutbart. Vägen hem via Arlanda förde m ina tankar bakåt till när vi åkte till Gotland på jularna, kaoset på en flygplats vid storhelger är fantastisk när man inte är en del av den. Minns ännu hur kaoset härjade på Arlanda när vi var små stressen från alla men man kom ändå fram och när man väl var där var det jul. Annorlunda blev det när mina barn var små då åkte vi båt och bil åt andra hållet, lyxen att komma till smedjebacken där morsan stått för julstressen och allt var klart var fantastisk. Inget kan ge tillbaka drickprovnings stunden i köket i Flatenberg men minnet kommer vi alltid ha med oss. Nu skapas ny rutiner och traditioner, barnen är runt oss och i år firar vi julen själva på Själsö. Annorlunda men vi siktar på ett grymt julbord med varandra jag och bästa frun. Nåväl snart fyller man 50mår och man kräver inte så mycket längre men man hittar nya saker att gör på jul. I år blir det ljuständning i kyrkan för de man saknar, promenad och tomtning. Saker man inte alltid gör men i år görs vi det.
Gniiiiiiiiii metall mot metall och tåget gungar till vid perronge på Smedjebackens station. Dörren öppnas och 14 minus grader slår mig i ansiktet efter 8 timmar och 4 tågbytens färd från Karlskrona till byn. Morsan möter upp och vi tar oss hem till Flatenberg, Guldbyn platsen i världen där min släkt bott i 150 år men inte nu. Man kastar in smutstvätten , tar en bastu och ett par pilsner innan syrran skjutsar fram en på berget och ännu en episk förfest i källaren på bomvägen hos wetterskogs. Buttar, jäger, en sväng i på Hasses förbjudna rum sedan mot stan och grand, Bunkern. Fy rackarn va kul vi haft där ojojoj. Men hur som några tequila i baren, några bärs lite black jack och vid 24 är plånkan tom och man tar fram första hundring av två man lagt undan till taxi man får säkert dela med nån. 01 kommer den andra hundring framman får säkert skjuts eller slaggar hos nån. Nåväl jag konstatera att jag aldrig gått hem från Ludvika även om en taxichaffis förbarmade sig när pengarna var slut i Lernbo.
Lördagen var man lite bakis och hängde med polarna och söndag lunch var dezt dags att dra mot sthlm igen och nattåget till Karlskrona. Kan ännu hör Live med Throwing coppar i öronen när man rulla in mot sthlm central. Två guiness och ombord på natttåget i 6 bäddars kupe. Nåväl jag ålkte hem en gång i månaden och spenderade då typ 1 timme med morsan och farsan. Fan va taskigt men dags att fatta det nu
Stockholm Berga och sedan Karlskrona och HMS Stockholm den svenska flottan. Skarpa uppdrag, övning, vomering i världsklass och ett kamratskap som är svårt att förstå. Så himla fantastiskt kul var det. Varje gång jag passerar Karlskrona måste jag ner och se neonskylten i örlogshamnen.
Ikväll sitter jag med min fru, min katt och en öl vid brasan och ser på hockey. Barnen är ute och ett stillsamt liv är den nya tiden. Saknaden av sina barn och omställningen när de flyttade trodde jag aldrig i min vildaste fantasi skulle bli så stor.
Nåväl nyss fyllda 48 så känner jag mig ändå nyfiken på framtiden
Den gamla taxi mercan släpper av oss på torget i Pec´s och MCDonalds skylten är väl det enda som skvallrar västvärldens intåg i södra Ungern. Efter en kortare dialog med våra tolkar har vi fått en adress där det spelas lite tyngre jazz och man kan få en Szalons sör till en hygglig peng. Jag är 21 år gammal , vet allt har sett allt och framför allt så är man helt odödlig. Som en del av Nordic Battalion Task Force Eagle så skapar vi en stabil tillvaro och en framtid för miljoner människor på Balken. Just denna kväll är dock allvaret lämnat i skåpet på Camp Anneli och lättsamheten och naiviteten tar över. Vi är ett följe som passerar den grovhuggna Ungraren i dörren, vi är inte direkt okända i byn. När vi går ner i kryssvalven är det en grym känsla av Visby och en halvmeter ner från taket hänger den sötsura dimman från rökat i lokalen som kultur eliten rusar sig på istället för öl. Vi hör sångaren avsluta med -Közönöm szepen efter de slöa applåderna innan de kompar igång nästa låt.
Men stopp nu, hur hamnade vi här, i en lokal i södra ungern med gräset uppeldat i kubik. Ja jag vet inte men vissa saker har min hjärna inte sorterat klart och när jag en kväll som denna sitter och jobbar med random musik i bakgrunden kan vissa låtar föra mig bort till platser och situationer jag inte minns normalt. Mina 6 månader i södra Ungern och på Balkan har satt intryck i all evig tid i mig. På vägen hem från Karlskoga förra veckan så har jag gott om tid och svänger av till Almnäs utanför Södertälje där vi gjorde vår grundutbildning och togs emot vid vår hemkomst, vid båda mina utlands missioner. När jag kommer ner till området som idag är civilt och svänger förbi sjukan, hörsalen, poolen, fotbollsplanen blir känslorna och kroppens reaktion väldigt stark. När jag slutligen svänger upp på kaserngården gråter jag helt okontrollerat. Efter 15 minuters paus från världen är jag redo att åter fortsätta min färd hem mot gotland. Framför mig ser jag det hemskrivna plakatet med texten:
– Välkommen hem Basker blå, TACK! som mötte oss i matsalen mitt inatten när vi slutligen fick en pyttipanna efter en låååång resa. Den svenska staten har på senare år visat sin uppskattning till oss veteraner samtidigt som man kanske inte förrän nu förstår vilken skillnad vi gjorde. Jag är sjukt stolt att ha tjänstgjort på Balkan både under NATO och FN flagg samt fått varit en del av Nordic Battalion där bataljonerna innan oss gjorde grisjobbet. Vi gjorde skillnad och vi räddade otaliga människors liv.
Så stod hon där vid spisen och log, Green ungen Kerstin min älskade mormor. Vi kom flåsande från Dalarna ofta med flyg då det var billigare på den tiden, då när jularna firades i Havdhem. Dricke , CubaCola, hemgjorda gotlands bullar och morbror Leifs samling med Lucky Luke. I det lilla huset i Havdhem där tiden stod still, med utflykter till Gerum som enda aktivitet. Gamla semesterrullar på projektorn, grogg , hemgjort godis. Tror farsan tyckte själva resan var det bästa, vilket kaos på terminal 4 på arlanda herregud och var det gott om tid gick man bort till utrikes och kikade lite, det var en plattgång med ett tak över på den tiden innan sky city. Mina barndomsjular ch jag minns dem med värme och glädje
Nu är det andra tider, efter många års firande med mina barn som familj i Dalarna och på ön, där morsan stod med förklädet på i sann Green anda, allt var fixat, de tog hand om barnbarnen och man kunde bara slappa. Så skönt för en småbarnsförälder. Nu min tur att ha förklädet på. -sakta trevar vi oss fram för att hitta våra traditioner när de andra av många orsaker går ur tiden. Vi börjar väl hitta nån modell av rutin här på Själsö känner vi men nu är barnen i mellanåldern. Mitt emellan att vara barn och vuxen, frigörelsen. Vi föräldrar kan bara vara och vänta, se om de kommer åter. Bildar våra egna traditioner med mig och Carina som ”äldste” i familjen.
Själv är jag traditionsbunden, gillar att fixa kring jul, röka, brygga , laga mat. Den enda traditionen jag har svårt för är att julstäda, gör mitt bästa att bryta den
året är 1992, jag packar mina grejer det är nya tider och 16 år gammal smyger jag mig hemifrån. Lagom långt bort och kan åka hem varje helg. Hockeyn flyttar till Falu HC och fotbollen till Korsnäs , livet flyttar till Falun där lugnetgymnasiet väntar. 3 grymma år, hem och vända en sommar innan det är dags för 15 månader i Flottan, jag minns som igår när tåget rullar in på stockholm C och sedan placering ombord K11 stationering Karlskrona. Under en period där jag besöker hembygden sällan lever jag i det som är livet just då. Jag skall strax fylla 21 när jag kommer hem för en sista längre period i guldbyn, 6 månader innan jag lämnar för FN tjänst i Ungern, jag är förlorad för mitt älskade Smedjebacken även om hjärtat alltid finns där till vissa delar. 22 år och 2 månader gammal folkbokförs jag i Fårösund, ödet är förseglat. Men hallå Tenny, det här har du ju dravlat i alla tider vad är nytt? Ja va fan är nytt, jo nu är jag den stackars föräldern som sitter i ett barnfritt hem. Mina älskade barn är utflugna och minstingen är på andra sidan vattnet. En oro som jag i min vildaste fantasi aldrig kunde tro att jag skulle ha finns nu jämt. Hur har jag kunnat utsatt mina föräldrar för det liv jag levt, herregud. Nåväl barnen skall ju inte ta hänsyn till det utan de ska leva sina liv med sina val.
Farsan skickade med mig ett visdomsord
-Ska du få sparken Tenny skall det vara för nått du gjort, inte nåt du inte gjort!
Phuu jag tror inte dagens komunikationsmöjligheter är bra för blodtrycket men man får kämpa och älska dem. Man får finnas och ta tillvara på den tid som bjuds
Solen lyser mig i ögonen sedan nån timme och jag ger upp försöken att sova mer. Jag rullar runt min 115 kilos lekamen pure muscle och sätter när fötterna på det svala trägolvet. Axlar rygg leder värker efter en natt av lite för mycket tyngd på sig, vem skall jag skylla på på? nej ingen det är mitt ansvara att vårda min kropp som kommer bli min död om jag inte skärper upp den. Nåväl jag är på G har skalat av några pannor senaste tiden och träningen smyger sig på till en del av vardagen.
Cosse kommer glatt skuttande om nu en 6 kilos katt kan skutta, gosar lite mot benen innan han pyser ut och förkunnar att matskålen är tom och jag skall ha godis det är helg husse. Nu ligger han på altan räcket och kikar ut över ägorna medans jag njuter av mitt kaffe på den svala altanen.
Jag vet att det är den bästa dagen, det är midsommarafton. Den ljusa ljuva natten när zornkullorna badar nakna i varenda vattendrag i Dalarna och det känns som det aldrig mer blir dag i trolska ljuset över nejderna. Det är dagen när timmar av förberedelser skall dukas upp på bordet och njutas, dagen där väder och om jordgubbarna är klara diskuteras i dagspressen och på sociala medier. När brygden av gotlandsdricke dukas upp med en liten vän i spetsiga glas och man ser kondensen rinna av glasen innan de sköljer ner den dukade maten. När jag och min vackra hustru efter lunchen går ner på Själsöhamn och tillsammans med grannlaget och allmänt löst folk reser vår midsommarstång och umgås under några timmar i den enkelhet som en varm svensk sommardag kan bjuda in till.
Det är dagen som jag har så otroligt många bra minnen till, så otroligt mycket kul har midsommar alltid vart för mig. Det som vi saknar är dock vår släkt och vänner som vi inte firar med men de har det bra på sitt håll, var sak har sin tid och plats.
Sen finns det de som inte har kul på midsommar, de är på jobbet. Vi räknar inte in alla hemskheter i Ukraina och Syrien, ja det är ännu krig i Syrien men ingen rapporterar om det. Midsommar är nåt vi i Norden firar främst Sverige. Men för att ett land skall fungera och att vi skall vara en del av den värld vi kallar väst och i-land görs uppoffringar. Vi har soldater som hjälper andra länder att kunna leva i demokrati och att alla barn skall få gå i skola, vi har all blåljuspersonal, all vårdpersonal, försvarsmakten i landet som dygnet säkerställer att vi lever i en demokrati, personal inom energi och infrastruktur de är där medans jag dricker min dricke och äter min sill. Jag har också gjort mina midsomrar i tjänst och vet ungefär hur kul det är, till er alla riktar jag som medborgare mitt djupaste tack och respekt
Nåväl påtåren skall hällas upp och färskpotatisen skall hämtas i landet samtidigt som en svag morgonbris smeker mig på kinden . Jag tittar upp från skärmen,ser min katt ligga på räcket och i bakgrunden skimrar den blåa Östersjön.
