Blog Image

Mitt i livet

När solen färgar Juni natten

Uncategorised Posted on %AM, June 19 2020 09:05:26

Det heter midsommar med d, inte missommar som några jävla kattjävlar. Denna dag, afton, helg som kanske är den enda som för mig vart bland det bästa, en underbar dag. Det är oftast en härlig festdag i sommarens tecken men tyvärr som alltid när alkohol och droger är med sker hemska saker. Jag är bara 14 år när jag är med i Söderbärke folkets park och ser en livlös Pelle Ström föras iväg med ambulansen efter att ramlat i vattnet mellan båtarna och drunknat, ett mörkt minne. Kanske det som gör att man håller en viss vaksamhet ändå, det man bär med sig.

Vi åker tillbaka till Söderbärke parken, där vi firade i så många år, först med Melins och Brandt, en härlig dag vid någon stuga och sedan Melins båt till parken, minnena är oändliga med sång, mat och skrönor av rang. Underbart! Sedan tog min egen tradition över när vi började fira i Flatenberg med stångresning, ölning, grillning och sedan bussen till parken i Söbbe. Morsan och farsan upplät vårt hus i stort förtroende där vi firade hela ligan, morsan var väl inte alltid supernöjd med städningen men vi skötte oss över lag. När jag lyssnar på När solen färgar Juni natten med Sven Ingvars eller Mando diaos nya tolkning är jag tillbaka där jag strosade hem från byn genom Rishage och ser Humboberget färgas av den stigande solen, allt är stilla, magiskt ljus och man hör världen långsamt vakna efter sin korta korta dvala som en Juninatt erbjuder, wow man längtar nästan hem med en gång. De legendariska midsommardagarna på Gladtjärn, kanske året fest hemma i trakten, där var verkligen alla och det var så vansinnigt roligt som det kan vara när man är 18-20 år och inget bekymrar en i världen.

Så förändras livets gång, efter ett firande på Sudersand ensam med ett gäng löst bekanta så blir det annat. Efter jag träffat min blivande fru Carina så börjar vi fira på Själsö efter en engångs vända i Vibble med regn och plus 12 grader. Det tradition som vi har byggt upp idag och ännu gör midsommar till årets bästa dag. En härlig sillunch med familjen på Själsö, från början på nedre men numer på övfre. I sin enkelhet med sill, silltårta , potatis och snaps i farmor Märtas handslipade glas. Gemenskap, historier , sång och skratt. Så enkelt, så oskyldigt, så underbart. Sedan dans och umgänge på hamnen och en grill på kvällen.(inget umgänge hamnen iår dock) Även om om ljuset inte är lika här längre söderut så ser jag ändå framemot att få sitta på min altan inatt med en eftersläckare och se Juninatten färga himlen röd.

/Mr T



Mina barn, tidsmaskinerna

Uncategorised Posted on %AM, May 21 2020 10:22:26

Klockan är 0215 när jag svänger av mot snäck efter en hämtning i Visby av lilltjejen där Hockeydoktorn Levin kört första delsträckan från sudret och in. I söder vilar natthimlen lugnt medans i nordost den börjar brinna, korta nätter solen ligger strax bakom horisonten, lurar och strax kommer ännu en gryning bryta . Å så ljusnar de i auster som man säger på ön. Lilla Ronja strax 17 år gammal, vart var jag själv då. Sommaren 1993 återspeglas i samma tidevarv för mig själv, kanske drack vi en öl på hjortsnäs i Falun, vi halsade folköl i källaren på studenthemmet på knoppen med Forsas hembyggda ölhävertar, hade man tur kunde man få en påse pilsner TT var det på den tiden. Inför sommaren väntade jobb på verket och hålligång i parken. Denna sommar som blev den sista innan man fick ett nytt märke för våran generation, sommaren 94. Dessa ljusa underbara nätter, inte lika ljusa här på ön som hemma men ändå, när man sakta vandrat hemåt efter någon trevlighet. Genom rishage där fåglarna kvittrar och över åkrarna vid skepparna kunde man se några rådjur fly ljuset i gryningen in i skogen mot Humboberget med tjärn som fond. Morgonljuset sätter granarna på första höjden i 10 nyanser av grönt, älskade hembygd, mina minnen. En annan tid men ändå så lik mina barns, tekniken är oceaner från varandra men i slutänden handlar det om att hänga ihop med människor man trivs med.

Mr T



Det varma rummet

Uncategorised Posted on %PM, April 30 2020 20:01:32

Swoooooooooosh, pshyyyy hur beskriver man ljudet av vattnet när det under en hundradelssekund förångas i stenkassetten på bastu aggregatet. DEn så enkla men ändå fantastiska, ett rum med värme fukt och 100 % avkoppling. Första minnet är från en av alla de sockenbastun som finns/fanns på Gotland, bastun i Havdhem. Där i den lilla kåken bredvid tvätten fick man som liten sork sitta i en röd balja på golvet i vattnet med pilsnern medans farsan basta. Bastun denna urfinska historia har alltid vart central i mitt liv och kanske den plats där jag funkar bäst. Enkelheten, tillförd energi, vatten, gemenskap , det goda samtalet eller bara i stillhet. Känna hur fukten tränger fram ur porerna , svett. Under alla mina år vid försvaret, det fanns alltid en bastu. Att stå med ljungris upp till knäna och slå en drill under en stjärnklar himmel i det totala mörkret på Gotska sandön utanför bastun efter ett par öl i den och total symbios med livet, oförklarligt om man inte upplevt det. Efter en grisdag på jobbet gå ner och sträcka ut sig på laven efter att fuktat upp väggarna och känna den lena asken möta kroppen , kroppen bromsa upp, pulsen sakta ner, harmoni. Längst ut i St Annas skärgård på Arkö, full vinterstorm i februari sitter an i värmen med ett panorama fönster mot världen som rusar rakt emot dig. Där i det lilla rummet samlar jag mina tankar, vis av erfarenhet bastar jag aldrig mer med finnar om det inte är under kontrollerade former och definitivt inte om en flaska brännvin finns till hands, phuuu jobbig dagar man upplevt efter sådana kvällar. Nej men ändock saknas det mg en sak, jag har aldrig fått bada en rökbastu men livet är ganska långt så jag hoppas den chansen kommer. Minnen och möten, förnimmelser och känslor de har kommit och finns i ett litet rum med granpanel och mjuka lavar av ask

/Mr T



Gubben är borta

Uncategorised Posted on %PM, March 13 2020 19:50:11
Gert “Hyland” Larsson 19500925-20200227

Luften i svackan innan ringvägen och korsningen till jonsson linjen är sval, ca 3 grader under omgivningen. Fukten är påtaglig och förhållanden är perfekta, genom Västanjö böjarna med lagom pådrag och grönt ljus vid rödlysena. Vänster ut på nya Ågatan och när jag passerar Shell lägger jag mig ner över tanken och skruvar på munstycket på Dakotan, nålen passerar 60 km/h och brölet är påtagligt, gött mos. Precis som farsan terroriserar jag byn på en dakota, farsan valde dock att blåsa rakt fram i Västansjö böjarna innan de räta ut dem, jag tog livet av min i korsning vid folkets hus med hjälp av en Mercedes Benz, men ändock rötterna och arvet sitter i.

Jag åker samma gator med en Audi A3, 28 år senare med hög musik och minns, reflekterar, bara är. Alla i byn vet varför jag är hemma, Gert Erik Larsson har lämnat oss 69 år gammal, “Hyland” är död, för mig är farsan borta och för mina barn är deras älskade farfar död. Det är både utlämnande och tryggt att vara i en liten bruksort där alla vet allt, man behöver inte förklara, folk vet, folk känner och folk bryr sig

Bröööööl , kaffet i koppen hos Fredde är ljummen på slutet men ljudet av en puch som passerar är omisstagbart när vi sitter i köket på kyrkogatan 38. Bara 100 meter bort skall farsan ligga på By gärde, tillsammans med farfar, farmor och min farbror Göran som jag aldrig fick träffa, det känns väldigt bra.

Farsan som gick verkstadsskolan , började på verket, sa upp sig och drog till Gotland på äventyr med Linjetjänst . Checkade in på hotellet i Klintehamn och träffade kärleken, Iren Olsson från Havdhem jobbade på hotellet och flyttade sedermera med farsan hem till Dalarna. I Smedjebacken bodde de och bildade familj, strax innan jag kom till världen köpte de en kåk i Flatenberg strax utanför och där växte jag upp, det som alltid är hemma, i Guldbyn. Här har min släkt bott i 4 generationer, jag vet vart grunsdtenarna är till huset där farmor föddes, jag vet fanimej vart allt är. Släpper man av mig på Humbobergsskogen så hittas jag inte förrän jag vill bli hittad

Här växte jag och syrran upp, med morsan som jobbade på Brandten och farsan som blev hockeydomare, kvartsbas på verket och hockeydomare. En identitet , den han var. Rackarn vad ishallar jag sett, vad ishockey jag sett, vad vänner jag fått igenom ishockeyn och framför allt farsan, vad upplevelser han fått genom hockeyn vilket jobb det låg bakom för att hålla sig kvar i elitserien under 13 år, vad berättelser och minnen. Det blev farsans identitet, Svenska ishockeyförbundets Stora Grabb Nr 20 för domare. Tänk man hände med och växte upp i Leksands ishall med Inga på kansliet, Greven, Harry som såg till man hade utrustning, Spoljansson som bjöd på käk och bolibompa. Gothen och Lundin som tog hand om en på pressläktarn, allt var en lek men samtidigt en samvaro med farsan, alla timmar i bil. Gasa vi ordentligt hann vi hem innan Brandten stängde och fick en burgare. I klippböckerna hemma handlar det mycket om Kjell Karlsson, Dag Olsson,, Mats Rapp, Kjell Lind och ökända busar som Håkan Södergren och Anders Broström. En grym hyllning av sportbibeln på nätet kändes mycket värdigt vid bortgången och farsan skulle gillat det.

Farsan blev dålig på slutet och orkade inte mer, jag är glad att jag åkte hem strax innan du gick bort. När mobilen ringde 0735 på morgonen den 27 februari och det står morsan i displayen är jag rätt säker på att det inte är för att önska mig en trevlig dag på jobbet. Budskapet är enkelt och brutalt, pappa har somnat in under natten och farsan är död, Gert Larsson finns inte längre. Farsan fick ett bra liv som kunde vart längre, han fick se sina barn och barnbarn växa upp och klaga aldrig. Farsan kommer alltid minnas med ett stort hjärta om även svagt. Nu är resan slut och du har förhoppningsvis fått träffa Göran igen, en riktig gangster som du sa och ingen kommer kalla mig pinocchio igen. Sov gott farsan du fattas oss, du fattas mig.

/Pinocchio



Den eviga kärleken

Uncategorised Posted on %PM, February 07 2020 22:27:22

Länge var första meningen i regelboken “Ishockey skall spelas på en yta av is benämnd banan”. 1800 kvm fruset vatten med några enkla linjer, 2 målburar och 15 aktörer på isen, så enkelt, så vackert , så jävla underbart. Det börjar på Hagvallen i en vit tröja med ett stort B på bröstet, Backbyns IF vars hemmaarena skraggvallen sedan flera år är tagen ur bruk. På Hagvallen där man köpte glögg i den lilla kurren ihörnet och fick lägga i snö så den kyldes ner till drickbart. Här spelades under några säsonger ishockey i högsta ligan på 60 talet och rekordet i målrikaste matchen är satt här när Morgårdshammar B slår Larsbo med 72-1. Där togs de första skären under Inge Karlsson ledning och kärleken är omedelbar och brutal. Phuu långa skär, jag glider fram och betraktar isen, sargen , taket. Fredrik kör med tjejerna i andra Zonen och tankarna flyger bort, allt detta som det gett mig dessa 1800 kvm av fruset vatten. Matcherna i Leksand när farsan ännu dömde, bollibompa med SpolJansson, fix i Leksands omklädningsrum med Harry Persson, hämta biljetter hos Inga på kansliet. Isstadion templet för ishockeyns gladiatorer i Dalarna. Alla timmar i buss, i Fundiahallen med Granlund, på Lugnet, i bil till något domaruppdrag, vänskap och minnen som aldrig suddas ut. Till slut valde jag att ta en paus, kärleken var över vi gjorde slut. Under några år såg jag inte ens hockey på tv men sen hände nåt, vi drog igång veteranhockeyn på ön och kärleken blossade upp starkare än någonsin. Nya vänskapsband och faktiskt händelser som ligger på topp 10 i livet, så jävla härligt vad det förenar 1800 kvm och en 7,62×2,54 stor gummitrissa. När jag trodde förhållandet var stabilt blev jag ledare och en helt ny dimension tillfördes, wow vilken resa jag fått göra med alla tjejer i Visby/Roma och Fredrik Godman. Fredrik Godman Hall of fame alla dar i veckan. När jag väl blev ledare på riktigt insåg jag all tid som mina ledare i min ungdom lagt ner på mig. När jag väl insåg det så har jag tackat dem personligen nu sista åren speciellt Granlund, Jan Granlund som lade så vansinnigt med tid på oss, wow vilken förebild. Tack Janne du har deltagit så otroligt mycket till vem jag är idag. Det finns så många som vart med på resan , så många människor i den härliga hockeyfamiljen. Ikväll såg jag mina lagkamrater i Oldtimers slå Graip i en härlig hockeyvändning med 4-3 . På söndag 1930 finns möjligheten för det igen, Tomas Öhman håller i och vi veteraner får chansen och köra en timme, bästa timmen i veckan.

1800 kvm fruset vatten, For the love of the Game

/Mr T



Sortering pågår

Uncategorised Posted on %PM, December 06 2019 20:47:21

Posttågen nattetid från norrland till Stockholm är sedan några år nerlagda men det hindrar ju inte att man gör det själv. Ikväll är vi tillbaka till Falun, järnet och 3 år i mitt liv som jag aldrig får tillbaka men alltid kommer minnas med glädje. Hockey, Fotboll och rockn roll. 19 spänn för en stor stark på Garbos eller varför inte en sväng på Shoppen eller oscars. På måndag kvällarna var det bio, halva priset tur det för forest gump fick jag se om, var så pissnödig på slutet så jag minns inte hur den sluta. Det fanns alltid en skvätt brännvin att få tag på eller ett par pilsner sedan var vi tydligen tvungna att vara i skolan ibland också. Så här 25 år senare är nog det mesta glömt i Falun hoppas jag.

Knäpper upp en burk Eriksberg, den torra maltsmaken påminner mig om PB som vi bälga i oss på moppefesterna i byn. En zip till och jag är i Söderbärkeparken, Arvingarna spelar upp i den ljuva ljusa sommarnatten och inget kan stoppa oss från att likt odödliga erövra världen, minns ni. Det är som igår. En grogg i ruffen på en båt och målade stämplar. En gång plåtade jag SvenneRubins där åt DalaDemokraten, kommer inte ihåg spelning men filmrullen var lut så jag skicka in den och bilder i tidningen på måndagen. Larsson levererar. I samma tidsera var Gladtjärn glödhet och sommaren 94,95 när riboröd kom tillbaka var kanske helt magiska, wow.

95 oktober enkel biljett till Berga Örlogskolor och 15 månader i Kungliga flottan, kanske den tid som färgat mig mest i livet. Blås klart skepp och slå åtta glas 14 grabbar och 14 officerare på en dödsmaskin i 28 knop. Ojoj påhopp som, “Larsson sover i Japan mässen” “Larsson är bakis” well well det fåman ta. 005 Larsson lämnade flottan med vitsorden 10-9-9, svårslaget. FF DA, – Maskin samtliga framåt tio!!!

Passerar inte Ungern denna kväll men hamnar i Makedonien. Det gör jag alltid när jag lyssnar på Lou Reed med Perfect day.Detta otroligt vackra land i utkanten av kriget, 50 man i ett partytält med 2000 brunfläckiga paddor som parar sig i diket bakom, kvääääääääääck, kväääääck ingen sömn på 2 veckor. TUUUUUUT-TUUUUUUUUT the postman always rings twice, posten är sorterad och all verksamhet upphör , alla rusar till bingen. De dagar posten uteblev var en tung dag. Oftast var de väldoftande brev från Gotland

Denna kväll slutar dock på Grand hotell Elektra i Ludvika och entren till bunkern. En susig juldag med en skvätt brännvin innanför västen blev det tumult i entren. Efter att väntat i 20 minuter och tröttnat på sopan i dörrn som petade bort oss med ett kvastskaft förklara jag att om du petar mig i magen en gång till klappar jag till dig. Dumfan öppnar dörren och petar mig i magen igen, så snabbt har jag aldrig kommit in med det är jävligt obekvämt med två vakter på ryggen.

Nu ser vi framåt och de nya minnen vi skall skapa, i helgen så skall vi nog kunna spöa Enköping i hockeyn och så har min härliga fru kommit in på utbildning så här mitt i livet. Grymt Carina

The fight for heat and power never sleeps

/Mr T



Nya tider

Uncategorised Posted on %PM, November 16 2019 20:23:25

Så efter en lång tid med tjänster hit och dit så kommer den 3 december äntligen min ersättare på plats efter 2 ganska tunga år rent arbetsmässigt som tf Chef Värme och produktionschef med bland annat ansvaret för reservkraften. Förra sommaren med 13 totalavbrott tog ganska hårt på krafterna, jag vaknar fortfarande varje natt och ser om lysdioden på tvn lyser. Nu kommer det en ny produktionschef och jag kan koncentrera mig på att vara Chef Värme. Det är en otacksam uppgift vi har på produktion, när vattenfalls länk går ner är det vår uppgift att starta upp reserven så ön blir spänningssatt igen. Vi lyckas felfritt nästan jämt med en ganska tekniskt utmanade verksamhet och är väldigt stolta över vårt jobb. Men eftersom alla öbor redan haft en blackout är det ingen som bryr sig att vi gör ett bra jobb på GEAB, vi är ju också drabbade av avbrottet. Efter 10 år på barrikaderna med ett fantastiskt team är det dags att bli skrivbordare på riktigt även om jag alltid kommer vara verksamheten nära och fortsättningsvis ytterst ansvarig.

Winston Churchill har en gång myntat uttrycket “aldrig har så många haft så få att tacka för så mycket” det gäller klockrent på personalen på produktion, beredda 24/7 för Gotlänningarnas skull. Det kräver självklart förstående familjer också som är lika delaktiga i detta som vi utförare. Nu kliver jag ner från barrikaden och sover tryggt för de bästa finns där ute. När det är är som motigast brukar jag ställa frågan “Om inte vi, Vem?”

The fight for heat and power never sleeps

/Mr T



Konsten att reflektera

Uncategorised Posted on %AM, October 26 2019 08:42:45

Reflektion, ett ord som används allt som oftast, mest som en floskel. Vm tar sig tid att reflektera egentligen. Igår har vi en halvdag med firman där hela värme avdelningen ses, trevlig liten lunch och gemensamma genomgångar av sådant som är viktigt för oss att ta i stor grupp. Oftast blir det för mig en stor reflektion över vilken brokig skara fantastiska människor jag faktiskt är chef över och vad man kan skapa tillsammans. Under kvällen blir jag sittande och spejar bort mot baren där 2 tjejer i 30 årsåldern sitter med varsitt glas vin. Inte för att jag är gubbsjuk utan för att jag funderar över vad deras goda samtal handlar om. 2 personer , 2 själar över ett glas och delger sina livsöden, reflekterar över varandra i en stunds stillhet i en bar på en av Visbys bästa restauranger. Reflektion, det goda samtalet, livet.

Denna morgon sitter jag ensam i mitt hus på Själsö, endast den galne katten Cosmos är mitt sällskap i dagarna 8. Utanför river en hård höstlig kuling och brasan sprakar stilla i kaminen. På Tofta skjutfält åker ett gäng hårdingar/dårar runt på endurohojar och i skogen står tusentals och tittar. Vissa kallar det folkfest, jag kallar det dårskap men allt ligger i betraktarens öga.

På Östersjön gungar mina hockeytjejer fram mot Sverige i hård sjö. Det är inte en optimal uppladdning inför en hockey match men så är det. Efter månader att få ihop pengar till resorna, isträningar och fys har vi förberett dem så gott vi kan. Vi kan inte spela åt er, vi kan inte kämpa åt er men vi hoppas vi lärt er det och tillsätter ni bara lite hjärta och glädje så kommer vi kunna se tillbaka på en rolig tid i vårt liv. Min fysiska hälsa håller mig hemma men följer er online varje minut

0845 lördagen har mycket att erbjuda men inget planerat, kanske blir det ett däckbyte, lite trav och hockey på tv. En ny bok, lite ligga på sängen och framför allt sitta och bara glo, det vi idag kallar reflektion,

/Mr T



Next »