Blog Image

Mitt i livet

Sedd hörd bekräftad och tillhörighet.

Uncategorised Posted on %PM, March 16 2021 18:25:00

Det är egentligen det som alla vill vara , man vill vara sedd hörd och bekräftad. Då mår många människor bra och skapar många fina minnen. Man känner en tillhörighet och skapar en trygghet, man är någon. Man kan skapa många fina minnen ändå men när blir det minnen , hur långt efteråt och varför är vissa minnen starkare än andra.

Själv har jag många fina minnen men också många tunga minnen. Jag minns mycket på en enorm detaljnivå från åren 18-25. Från barndomen minns man mest hur bra allt var, inga större worries och allt var frid och fröjd. Sen har man minnen man kan ta på, man kan känna lukten sinnesstämningen. Jag har ett starkt minne från valsverket när jag och Niklas Säävälä jobbade en sommar och det är så hysteriskt varmt i finverket. Vi smyger ut på baksidan och sätter oss på armeringsbuntarna som nästan bilda en soffa och tåget från Västerås rullar förbi oss strax utanför staketet. Jag kan sätta mig där som det var igår fast det snart är trettio år sedan och höra tågbromsarna när tåget stannar. Wow det är så starkt. Andra väldigt starka minnen är många från värnplikten ombord HMS Stockholm, vilken ynnest att få tjänstgjort ombord på en av flottans då tuffaste örlogsmän. Detta med att få tillhöra en liten skara som gjort något speciellt gör känslan ännu starkare. Mina 2 FN tjänster, visst vi är drygt 100 000 vapenbröder som tjänstgjort utomlands för en bättre värld men det ger oss en samhörighet så otroligt viktig för många. Många fastnar också i minnena och kommer inte därifrån, själv faller jag gärna tillbaka i nån gammal anekdot men det är ju alltid trevligt. På jobbet idag så jobbar vi med väldigt speciella saker och det är nästan som en livsstil att leva med produktionen , när det är jobbigt återkommer frågan.

Om inte vi , vem?

Men man kan inte fastna io det förgångna utan man måste även skapa nya minnen. Man har ju inte kanske samma krav som förr med klackarna i taket och hålligång utan det är lite mer lagom nuförtiden. Tyvärr har hälsan hållit mig lite tillbaka de senaste åren men jag hoppas vara på väg ut ur det. Hoppas verkligen att få åka till Malmö i höst på veterangolfen om jag orkar det. Golf och FN anekdoter med folk som orkar lyssna på det, för vad har man minnen till om man inte har någon att berätta dem för, någon som vill lyssna på din historia.

Nåväl alla sjöbusar där ute, alla fredsbevarande, alla kollegor,familj, vänner och bekanta som är en stor del av mina minnen fortsätt skapa nya minnen och berätta dem.

Blås klart skepp och slå 5 glas

/Mr T



Nyårskarameller

Uncategorised Posted on %PM, January 03 2021 22:16:06

2020 ja vad säger man om det året egentligen, hade jag inte börjat men golf under 2019 och inte fått socialisera på det sätt man nu kunde via Golfen hade man vart tokig nu. Året började lugnt efter julfirande i dalarna och en varm januari, kalendern snurrade väl runt ett år och den 17 januari fick jag skriva siffran 44 på ålder. Ingenting för en välgödd hanne i sina bästa dagar. Farsan hade börjat knöla med ett benssår vilket inte är helt ovanligt för en diabetiker men det var väl svårt att föreställa sig att det skulle bli ett sår på tån som slutligen skickade farsan vidare till andra sidan, det som vi inte vet nåt om. det kanske låter väldigt konstigt det där men jag satt på jobbet en dag i början på februari och farsan hade blivit inlagd när jag fick en sådan obeskrivligt stark känsla att jag måste åka hem. Har aldrig någonsin haft det innan men går direkt in på nätet och bokar båt (ibland är det jävligt krångligt att bo på en ö) hem och packar grejer sen iväg mot Dalarna. Jag är hemma över helgen och träffar farsan några gånger, jag tror egentligen vi båda vet att det är sista gången som vi kommer träffas, det känns bra.

Någon vecka senare sitter jag i taxi från Löfbergs lila Arena mot hotellet i city när morsan ringer och säger att de är sämre, alla behandlingar avbryts och vi vet att det är max en vecka innan farsan kommer gå bort. Det går ändå inte att tänka på hur cirklar sluts, det var i Karlstad jag såg farsan döma sin sita slutspelsmatch lite drygt 30 år tidigare

6 dagar senare går pappa bort och Smedjebacken blir ett orginal, en av sina söner mindre och hockeysverige förlorar ett hjärta som alltid slog för hockeyn. Farsan dömde 1193 hockeymatcher och över 200 matcher i elitserien. Över 80 av dem i Leksands Isstadion, serien var då 34 matcher vilket är 17 hemma matcher per år. Det motsvarar nästan alla hemma matcher i leksand 4 år irad, helt sjukt. En annan kuriosa är att 50 procent av matcherna dömde farsan ihop med Daggen, de måste ju ha vetat vilka tänder de lagat till och med, förstå vad tid ihop. På bilden nedan ser Vi Farsan, daggen och Kjell Karlsson inför 5e avgörande SM final 82 mellan AIK och Björklöven. De gick under namnet “Darling team”. Minnen är otroligt många från dessa “dårar” ihop md resten av domarfamiljen i Sverige. Sold, Rappen, Lind, Ulriksson, Pruppen, BJ Stephan E, ja många.

Strax efter farsan lämnade oss kom Coronan på allvar och efter det har det ju typ inte hänt nåt, suttit hemma och jobbat sen första mars och lirat lite Golf. Underliga tider.

Omstrukturering på jobbet som jag själv gjort har funkat bra och vi har fått in bra personer i vårt företag. det är en stor trygghet att ha ett jobb med bra kollegor när det ser ut som det gör. Dock mår jag fortfarande dåligt efter sommaren 2018 med alla avbrott, stresströskeln är låg även om man numer är avpolleterad från det mesta operativt ligger det och gnager när det blir avbrott. Kommer vi igång, hur länge skall vi köra, hur länge blir det avbrott det är ändock 60 000 Gotlänningar som förlitar sig på att vi får det att funka

Nåväl nu hoppas vi alla blir vaccinerade snart så vi kan leva som vanligt om inte åtminstone få åka hem och hälsa på morsan

/Mr T



Uncategorised Posted on %PM, December 21 2020 22:43:01

Jul jul strålande jul. Gläns över sjö och strand. Ja vad minns från jularna. För mig denna viktiga högtid med många traditioner nya som gamla, i år vid 44 år ålder skall jag fira jul i mitt hem för första gången, sätta våra traditioner och roligheter. För mig är maten viktig och förberedelserna har pågått ganska länge. Men vi backar bandet hur har det sett ut. Ja mina jular som barn gick oftast ut på att lämna ett vintrigt Dalarna och flyga till Gotland. Wow Arlanda inrikes en julhelg, gode gud vilket skådespel och jag tror väl aldrig alla väskor kom med samtidigt. Komma till mormor i Havdhem, härliga Gotland där Åbro stod för läsken, CubaCola och andra udda märken. Om man googlar bortskämd kommer det upp en bild på mromor och jularna i Havdhem. Utsträckt i den gröna soffan och snobben spinnande på lammskinnet framför TVn. Olssons dricke, staffansritt och alla andra tokigheter, härlig minnen. Barndoms jularna slutar 92 och vi firar hemma efter mormors bortgång. Juldagar på grand hotell med en legendarisk gång men den får vi avhandla med vittnen, några jular i Flatenberg innan livet rusar vidare. 96 firar jag jul på kajen i Karlskrona och den 27 december lämnar vi HMS Stockholm, i Emmaboda byter jag tåg och den delen av livet fortsätter med de andra västerut. Ett otroligt fint år kom till sin ända och det har satt spår i mig för resten av mitt liv. En del av mitt hjärta seglar alltid vidare i Flottan

97 är det tid för första utlandsmissionen och Ungern blir min hemvist för 6 månader, wow vilket gäng, vilket ställe, vilka minnen för alltid. Här gjordes det saffranslikör inför julhelgen även om vi skulle flyga hem den 19 december förberedda vi oss. Den 19 december flyger vi in över ett mörkt Sverige i ett av flygvapnets hercules plan, när jag ser blekinge kusten med Ronneby, Karlshamn och Karlskrona lysa i mörkret börjar jag gråta. En otroligt stark känsla att komma hem till Sverige igen, vi har det så sjukt bra i detta land. Glöm aldrig det!

Julen firas i lugn och ro hemma i byn med mor och far. Därefter är det Gotland och när det är dags för julen 98 har ett nytt kontraktskrivits för ännu en mission denna gång i Makedonien. In mitt liv har också min blivande hustru kommit och vi firar mellandagar och nyår i byn innan det är dags för ännu en sväng till balkan. Inte lika lätt med en underbar kvinna hemma i Sverige som pockar på uppmärksamheten. Vi har firat vartannat år därefter med några undantag. Förra året var ett sådant och det finns vissa saker man inte kan förklara men  vi kände starkt att fira i Dalarna . Sagt och gjort, det blev också sista gången min familj träffa farsan, en älskad farfar som lämnade oss lite för tidigt men minnen är många och ljusa.

Nu är det som sagt dags för mig att skapa min familjs traditioner framöver, detta år på själsö och nästa får framtiden utvisa efterd etta år kan vi inte ta något för givet

En synnerligen god jul önskar jag er därute

/Mr T



Ishockey skall spelas på en yta av is benämnd banan

Uncategorised Posted on %AM, October 24 2020 08:52:50

Detta var i många år den första meningen i regelboken. Ishockey, denna enkla sport där man sitter 20 pers i ett omklädningsrum under en timme för att byta om, sedan när det roliga är slut får man åka ut i rinken och spela, wow.

Jag var en medioker spelare som inte hade huvud för att träna tillräckligt hårt, en hyfsad domare och en lättsam tränare men det viktigaste jag var med , delaktig och fick även skapa möjligheten för andra att vara delaktiga känna kärleken till sporten

Med snart nästan 40 år inom hockeyn så finns det så många minnen och roliga upplevelser, när vi åkte Dalarna runt som Granlunds gubbar och såg på Slagskottet på väg till varje match, hatade i alla ishallar i Dalarna men kul hade vi

Hemma i Dalarna var det mycket hockey tack vare farsan var den han var i domarkretsarna. Jag kom snabbt in i dömning också mycket tack vare Hans-Erik “Pruppen” Andersson eller “bulldoktorn” som han hette hemma i Flatenberg. “Pruppen” levde inte by the book och kunde vart en domare i elitserien i många år men han gick sina egna vägar och gilla inte etablisemanget. Efter att kanske fått en pilsner för mycket så kom det en potatis flygande på legendaren Ove Dahlberg under en middag och “Pruppen” sadlade om. Sista gången jag träffade “pruppen” var på en speedway match på Galgberget när han var lagledare för Masarna. Nu är han sedan flera år borta och jag minns det som igår när jag fick besked om hans bortgång. Du fattas mig”Pruppen”

Viktigt för mig är ofta att ungdomslagen inte blandas ihop med seniorlagen ekonomiskt, injobbade pengar till ungdomslagen skall inte finansiera en halvdålig slovak i ett ett division 1 lag, det är viktigt. Det var viktigt för farsan också och något vi båda vart noga med. Alla jippomatcher jag dömt har jag alltid tagit arvode och skänkt till ungdomsverksamheten i föreningen, viktigt statement för mig. Alla undrar varför jag som leksing spelar golf i en Björklöven beanie, det är enkelt. När jag var i Umeå på match så var det bara försäljningen av beanien som gick till ungdomsverksamheten och jag är lite smyg “lövare”

Jag kan ju skriva om hockey utan att hamna på hagvallen, uterinken i Morgårdshammar där det på 60 talet spelades hockey i högsta ligan och jag själv tog mina första stapplande skär. En världmästare har fostrat på rinken i form av Mats Kilström även ett svenskt rekord är satt på rinken. Morgårn B mot Larsbo 72-1. Klassiskt resultat

Anars minns jag mycket kring åren i Leksand när farsan dömde som mest och jag minns en spelare, kanske den största doldisen i Leksand men en sån otrolig hockey spelare. Per- Olof Carlsson aldrig en dålig match

Under 2016 fick jag även möjligheten att få åka till New York och bänk mig i Madison Square Garden, när man presenterar Henke som kvällen målvakt är kanske det mäktigaste jag upplevt i en hockeyarena, WOW

Nåväl ännu är inte karriären slut utan vi kämpar på de söndagar som kroppen tillåter mig är jag med på veteranträningarna, fortfarande så otroligt roligt. Minns när vi kom igång med det för drygt 11 år sedan och vi skulle till Västerås på cup. Jag var bara 33 och inte veteran (35 är åldern). det fixar vi säger Peter Jacobsson och ringer upp VIK, oldtimers. -Hej det är Peter Jacobsson, vi har en kille som är 33 överviktigt och ganska kass på hockey det är inga problem va? Både jag och trunken var med till Västerås. Året senare vinner vi turnering både på banketten och på isen efter att ha spöat Leksand/Brynäs i finalen, en mycket roligt minne. Det finns många fantastiska minnen från de turneringarna som man kan ta fram och skratta åt

Förutom lite veteranhockey så surfar jag på gamla hockeybilder som finns digitalt. Min absoluta favoritbild är faktiskt på en svensk domare och världens bästa spelare. När SVT gjorde 3 timmars dokumentär om att sverige haft pionjärer i ishockey nämndes inte ett ord om domarna som dömt otaliga matcher mellan canada-sovjet, finaler i OS VM Canada cup. Bilden nedan är från Canada Cup 81 och finalen. I källaren i Flatenberg ligger en puck från turneringen, tack Daggen

Det lag som gjort flest mål efter 60 minuters spela skall utses till vinnare

/Mr T



Gjorde man skillnad?

Uncategorised Posted on %PM, July 13 2020 23:45:26

Den eviga frågan som ställs i livet är , vad blev gärningen , blev man ihågkommen, gjorde man skillnad, vem var man vem är man. Som Håkan Hellström sjunger “när jag går genom livet vill jag tro att det bästa inte hänt än” Vilka val man gjort, rätt eller fel.

Det jag vet kanske vart fel var att jag i tidig ålder valde att lämna mitt hem , mor och far eller som vi sa i Smebacken Morsan och Farsan. Men va sjutton livet väntade därute och jag har alltid känt ett enormt förtroende och stolthet från huset i Flatenberg som för alltid kommer vara hemma långt efter familjen Larsson sålt det.

Att man i evulutionens ögon gjort skillnad är glasklart med tanke på mina underbara barn, men sen då vad gjorde jag, vi?

Gjorde jag skillnad när jag seglade i Östersjön på HMS Stockholm och försvarade Sveriges gräns och neutralitet, gjorde jag skillnad under mina 10 år i försvarsmakten, mina insatser i våra väpnade styrkor för en bättre värld på Balkan, fick de en bättre vardag? Varje dag , varje sekund gör jag skillnad i detta nu för 60 000 Gotlänningar att de skall känna sig trygga i att reservkraften för ön startar. Tillsammans med mina underbara kollegor löser vi en svår uppgift även i fredstid

Har jag genom livet gjort intryck och påverkat andra människor såsom andra människor påverkat mig och lämnat avtryck i mitt minne

Jag har blivit så färgad av mina insatser och min uppväxt men frågan är om jag färgat av mig. Har jag gått genom livet och bidragit till andra människors goda minnen?

Det är så svårt att säga men jag vet vad jag påverkats av, lagkamrater, klasskamrater, ledare, kamrater, kollegor, lärare, familj och kärlek. Jag vet vad det betytt för mig.

Det enda jag gjort under 44 år är att gått genom livet som Tenny Larsson och förhoppningsvis känner någon att jag bidragit.

/Mr T



När solen färgar Juni natten

Uncategorised Posted on %AM, June 19 2020 09:05:26

Det heter midsommar med d, inte missommar som några jävla kattjävlar. Denna dag, afton, helg som kanske är den enda som för mig vart bland det bästa, en underbar dag. Det är oftast en härlig festdag i sommarens tecken men tyvärr som alltid när alkohol och droger är med sker hemska saker. Jag är bara 14 år när jag är med i Söderbärke folkets park och ser en livlös Pelle Ström föras iväg med ambulansen efter att ramlat i vattnet mellan båtarna och drunknat, ett mörkt minne. Kanske det som gör att man håller en viss vaksamhet ändå, det man bär med sig.

Vi åker tillbaka till Söderbärke parken, där vi firade i så många år, först med Melins och Brandt, en härlig dag vid någon stuga och sedan Melins båt till parken, minnena är oändliga med sång, mat och skrönor av rang. Underbart! Sedan tog min egen tradition över när vi började fira i Flatenberg med stångresning, ölning, grillning och sedan bussen till parken i Söbbe. Morsan och farsan upplät vårt hus i stort förtroende där vi firade hela ligan, morsan var väl inte alltid supernöjd med städningen men vi skötte oss över lag. När jag lyssnar på När solen färgar Juni natten med Sven Ingvars eller Mando diaos nya tolkning är jag tillbaka där jag strosade hem från byn genom Rishage och ser Humboberget färgas av den stigande solen, allt är stilla, magiskt ljus och man hör världen långsamt vakna efter sin korta korta dvala som en Juninatt erbjuder, wow man längtar nästan hem med en gång. De legendariska midsommardagarna på Gladtjärn, kanske året fest hemma i trakten, där var verkligen alla och det var så vansinnigt roligt som det kan vara när man är 18-20 år och inget bekymrar en i världen.

Så förändras livets gång, efter ett firande på Sudersand ensam med ett gäng löst bekanta så blir det annat. Efter jag träffat min blivande fru Carina så börjar vi fira på Själsö efter en engångs vända i Vibble med regn och plus 12 grader. Det tradition som vi har byggt upp idag och ännu gör midsommar till årets bästa dag. En härlig sillunch med familjen på Själsö, från början på nedre men numer på övfre. I sin enkelhet med sill, silltårta , potatis och snaps i farmor Märtas handslipade glas. Gemenskap, historier , sång och skratt. Så enkelt, så oskyldigt, så underbart. Sedan dans och umgänge på hamnen och en grill på kvällen.(inget umgänge hamnen iår dock) Även om om ljuset inte är lika här längre söderut så ser jag ändå framemot att få sitta på min altan inatt med en eftersläckare och se Juninatten färga himlen röd.

/Mr T



Mina barn, tidsmaskinerna

Uncategorised Posted on %AM, May 21 2020 10:22:26

Klockan är 0215 när jag svänger av mot snäck efter en hämtning i Visby av lilltjejen där Hockeydoktorn Levin kört första delsträckan från sudret och in. I söder vilar natthimlen lugnt medans i nordost den börjar brinna, korta nätter solen ligger strax bakom horisonten, lurar och strax kommer ännu en gryning bryta . Å så ljusnar de i auster som man säger på ön. Lilla Ronja strax 17 år gammal, vart var jag själv då. Sommaren 1993 återspeglas i samma tidevarv för mig själv, kanske drack vi en öl på hjortsnäs i Falun, vi halsade folköl i källaren på studenthemmet på knoppen med Forsas hembyggda ölhävertar, hade man tur kunde man få en påse pilsner TT var det på den tiden. Inför sommaren väntade jobb på verket och hålligång i parken. Denna sommar som blev den sista innan man fick ett nytt märke för våran generation, sommaren 94. Dessa ljusa underbara nätter, inte lika ljusa här på ön som hemma men ändå, när man sakta vandrat hemåt efter någon trevlighet. Genom rishage där fåglarna kvittrar och över åkrarna vid skepparna kunde man se några rådjur fly ljuset i gryningen in i skogen mot Humboberget med tjärn som fond. Morgonljuset sätter granarna på första höjden i 10 nyanser av grönt, älskade hembygd, mina minnen. En annan tid men ändå så lik mina barns, tekniken är oceaner från varandra men i slutänden handlar det om att hänga ihop med människor man trivs med.

Mr T



Det varma rummet

Uncategorised Posted on %PM, April 30 2020 20:01:32

Swoooooooooosh, pshyyyy hur beskriver man ljudet av vattnet när det under en hundradelssekund förångas i stenkassetten på bastu aggregatet. DEn så enkla men ändå fantastiska, ett rum med värme fukt och 100 % avkoppling. Första minnet är från en av alla de sockenbastun som finns/fanns på Gotland, bastun i Havdhem. Där i den lilla kåken bredvid tvätten fick man som liten sork sitta i en röd balja på golvet i vattnet med pilsnern medans farsan basta. Bastun denna urfinska historia har alltid vart central i mitt liv och kanske den plats där jag funkar bäst. Enkelheten, tillförd energi, vatten, gemenskap , det goda samtalet eller bara i stillhet. Känna hur fukten tränger fram ur porerna , svett. Under alla mina år vid försvaret, det fanns alltid en bastu. Att stå med ljungris upp till knäna och slå en drill under en stjärnklar himmel i det totala mörkret på Gotska sandön utanför bastun efter ett par öl i den och total symbios med livet, oförklarligt om man inte upplevt det. Efter en grisdag på jobbet gå ner och sträcka ut sig på laven efter att fuktat upp väggarna och känna den lena asken möta kroppen , kroppen bromsa upp, pulsen sakta ner, harmoni. Längst ut i St Annas skärgård på Arkö, full vinterstorm i februari sitter an i värmen med ett panorama fönster mot världen som rusar rakt emot dig. Där i det lilla rummet samlar jag mina tankar, vis av erfarenhet bastar jag aldrig mer med finnar om det inte är under kontrollerade former och definitivt inte om en flaska brännvin finns till hands, phuuu jobbig dagar man upplevt efter sådana kvällar. Nej men ändock saknas det mg en sak, jag har aldrig fått bada en rökbastu men livet är ganska långt så jag hoppas den chansen kommer. Minnen och möten, förnimmelser och känslor de har kommit och finns i ett litet rum med granpanel och mjuka lavar av ask

/Mr T



Next »