Återigen ställs frågan, när ska vi åka hem i jul? Varför åker jag alltid hem när jag åker till smedjebacken? Jag har bott hela mitt vuxna liv och en tredjedel av det totala på gotland? Är det den trygga grundplåten från ett stabilt litet samhälle med trygga föräldrar och bra vänner. Jag menar i helt absurda situationer dyker det upp minnesbilder från förr. I veckan när jag stod och funderade över ett värmningsfel på jobbet dök Janne Granlund upp i huvudet med hans gamla volvo 244. Förklara det ni som kan. Granlund, Affe Bjurling, Ronny Rydén, Tommy Forsberg är några exempel som poppar upp ibland, troligen för att de var vuxna utanför familjen som man kom i kontakt med.
Tänk vad lyxigt det var att ha en mamma som alltid jobbade kväll, varje dag skolan var slut var det bara att åka hem och morsan var alltid där. Idag lägger vi ungarna runt 2000, vid den tiden hade jag och Harry (materialare i leksand) inte börjat lagt ut handukar till spelarna i leksand. Det var minst 2 torsdagar i månaden som jag var med farsan i leksand när han dömde, jag kommer ännu ihåg att det var lite bråttom ut i bilen för att hinna lyssna på sportradion innan 2150 då sammanfattningen var av ishockeyn. Ganska precis då körde man över dalälven, sen kom man ifatt den stora kön i Gagnef ganska precis varje gång. Hade man tur hade morsan jobbat och hon tog med en korv eller snitsare som blivit över. Det är kul att se tillbaka på idag, man gick som ett barn i leksands ishall.
Ja visst är det mysigt att drömma sig tillbaka ibland och jag hoppas att mina barn kommer ha härliga minnen att tänka tillbaka på när de blir gamla!!!
Mr T
