det en tribut till de ensamma, till de som tycker de är ensamma faast de inte ser hur många vänner de har eller bara en gnällig jävla dalmas?
En fredag kväll, hemma med mina barn i det lilla huset på den stora ön, omgiven av de 2 man älskar mest i världen och inser att valet att att inte bo kvar där man växer upp sätter sina spår. De automatiska sammankopplingen med de som man delar minnen med ur en period som var helt sjuk kan man sakna nå´t otroligt. Tänk va kul och bara bika över till erre och se på tvillingarn och snacka om några av resorna till flaten. Oh my god säger jag bara, jag ser ännu minen på Bunny framför mig när han lyfter ur min väska ur bilen med 20 folköl i och utbrister – hemskt vad grejer ni har med er. Naiv som man var så fattade han ju ingenting 🙂
Så kan det bli i livet dessbättre är det därför otroligt kul att åka hemåt vid längre ledigheter och få ljuga på allvar. Hoppas nån kommer och ljuger i sommar.
Det som ändå är absolut bäst är min förstående granne som nu får ett oanmält besök…….
Mr T
