Uff, jag har gjort det förut. Ramlar ner i kurslokalen i god tid, det är lite min stil alltid i god tid. Småsnackar lite och inser att efter 15 minuter har man nästan total koll på vilka dessa alldeles nyss helt främmande personer har för personliga egenskaper. Jag kan inte tala om hur de är som människor på djupet men deras agerande under de kommande dagarna går att läsa på en kvart. Kommer sånt med åldern?

Kursen genomförs enligt konstens alla regler och exemenationen avslutas med alla rätt på det skriftliga provet. SKÖNT!

Nu början den verkliga höjdpunkten, (även den tråkigaste) tågresan hemåt. Efter att ombokat min biljett så hoppar jag ombord på tåget mot Arlanda C. Sätter mig tillrätta i god tid, inväntar och injuter det totala kaos som råder när folk skall embarkera vår statliga järnvägs vagnar. Självklart kommer den med mest bagage sist och tåget är något sent när vi fått väntat på hans i lastning.

Jag hamnar bredvid en kille som lyckas äta upp en kebabtallrik snabbare än jag och genast är min uppmärksamhet fångad, vad får denna spensliga väldigt försynta man att trycka in sig snabbmat på detta sätt?

Efter som han uppenbart inte är van att äta på detta sätt tvingas han ganska snart lägga av en rap och isen är bruten. Denna nyutbildade man i teknisk fysik har vart på sin första anställningsintervju och funderar som bäst om han skall ta jobbet om han blir erbjuden det eller hoppa på polarens företag inom media.

Jag frågar lite försynt om varför han läst till civilingenjör i teknisk fysik, en av vårt lands tuffaste utbildningar. – Jag tycker det är kul, svarar han.

Då förklarar jag för denne vilsne gosse att valet mellan ett jobb som ingenjör på ett större svensk industriföretag kontra att hora runt i den sjuka media världen torde vara ett enkelt val då man satsat 5 år av sitt liv på en tuff utbildning som man tycker är roligt.

Jag är säker på att vi skiljs i samförstånd. Efter att därpå hjälpt en ensamresande mamma med 3 barn att få av väskorna av tåget och hjälpt en dam med en av alla hennes väskor vid trappan i terminal 3 slumrar jag in på JZs flight på väg hem till mina älskade på gotland i hopp och tro om att just idag har Tenny Larsson gjort en insats för en trevligare dag och framtid för åtminstone 3 medmänniskor, jag sover gott!

Mr T