Då var det daxs igen, att åter kryssa i en ruta mot graven. Fylla 36 år , ja det är ingen ålder om man inte känner sig halvt döende varje dag.
De sensaste krämporna till min ständigt värkande rygg är domningar i ansiktet och oförklarliga sviktningar i det svenska språket. Läkarvetenskapen jobbar på det senare med en inbokat MR av skallen på visby lasarett. Jag har sök läkarvård så mycket det senaste året så jag på allvar börjar tro jag är hypokondrisk men nu till pudelns kärna.
Borde man vid 36 år ålder inte kunna begära att inte ha ont dygnet runt, vakna ett par gånger per natt och gå upp och känna av sin kropp. Jag tycker faktiskt att jag genom mina gärning, visst stundtals tveksamma men ändock har förtjänat bättre. Vi får hoppas att mitt 36 varv runt solen kommer ge mig lösningarna på flera av dessa problem och vi får verkligen hoppas att Jenny, min massör blir frisk snart innan denna enorma kropp går i bitar. Det känns som det var längesen man satt reg rekordet i bänk på 142,5 kilo en fredag på P18s gym……….
Vart gräsänkling en vecka nu med hustrun på Teneriffa och jag måste bara få skicka en applåd rakt ut i cyberrymden till er ensamstående föräldrar, det är ganska tufft stundtals.
Den gotländska vintern suger mer än vanligt och den stora frågan är om man kan åka bob i himlabacken där hemma nu eller ta en repa ner för uvberget.
Snön yr och veden brinner i min brasa, strax skall jag baxa ner min röv i whiskyfotäljen och klinka på gitarren och se på elden. Jag ber om ursäkt till Kristian men ikväll spårar jag ur.
Goodspeed!
MR T
