Att minnas, man måste ha tid att komma ihåg för att kunna
minnas. Sitter ensam på restaurang The market i centrala Stockholm och minns.
Men i min ensamhet är det också en möjlighet att få betrakta. Stället har lagom
mycket folk för att man skall kunna betrakta utan att störa övriga gäster.
Som borta vid fönstret sitter ett par där mannen verkar
berätta både det ena och andra som han tycker är intressant. Dock ser inte
mottagaren i detta fall en kvinna han försöker charma lika road ut som
berättaren men det har han inte en aning om då han har fullt upp med sin
historia.
Bredvid sätter sig två gamla väninnor som kramar om varandra
hjärtligt och kyparen får pocka på uppmärksamhet för att de skall beställa lite
vin till sig själva. Eftersom de inte kan komma överens så beställer de varsin
flaska och jag gissar att middagen blir lång när jag 30 minuter senare går och
de har inte öppnat menyerna än.
Scandic Continental
som ligger tvärs över gatan från centralstation i Stockholm, här låg tidigare
hotell Continental som idag är rivet och ersatt med detta. På centralen,
platsen där mycket av mitt vuxna liv egentligen började krylla med minnen. Alla
de gånger man rullat in med tåget från olika håll och gjort sig redo för en
helg med äventyr men också den enskilt största händelse som gjort mig till en
stor del av den jag är idag, inryckningen.
Hem kom en inrycknings order till Berga örlogsskolor och den
gällde som biljett ut till västerhaninges kustband där skolorna låg. På tåget
och iväg. Efterhand dök det upp fler killar som såg lite vilsna ut denna
oktober dag 1995 och på pendeln ut var det någon som började prata och vi insåg
att vi var ett gott gäng som var på väg. Vi åt vår gemensamma lunch i matsalen
där man ännu serverade must till maten och inväntade 1300 då uppropet började.
Centralen var sen som den heter central, nästan alla kom in till 1430 på
fredagen och vidare transporter gick 16 nästan för samtliga. En guinness och en
piss lång, så snabbt bildades guinness klubben bland oss travelers. Otaliga är också söndagarna när tåget sakta rullat in efter
kanalen förbi Karlberg och bonnierhuset med LIVEs skiva throwing coppar i
hörlurarna på freestylen och man i ungdomligt vemod undrade över helgen och vad
veckan skulle ge. En sak visste man dock, vilka kläder man skulle ha.
/Mr T i minnenas kvarter
