Det är konstigt, när jag åker till Smedjebacken, Sme´backen, Smötchen you name it så åker jag alltid hem. Efter några dagar åker jag hem till Gotland igen. Jag är begåvad med med 2 hem där jag har personer jag älskar och håller av.
Det är en ynneste att kunna byta plats i världen och ändå känna sig hemma.
Det är också en ynneste att ha en arbetsplats där man varje dag känner nya utmaningar och gemenskap genom andan att känna att vi löser en viktig uppgift vi är behövda. Att vara behövd tror jag är en viktig känsla.
Hur som helst så är strax väskan packad och jag åker hem, hem dit där allt skedde för första gången, där jag känner alla hus, alla skogar, alla vatten, där minnena ekar längs gatorna och där ännu mor, far och syster finns, min familj.
Några av mina absolut närmaste vänner, människor man växt upp med, sådana vänner får man inte igen, det är omöjligt, för tight bor ännu kvar.
Umgänge man inte kan ersätta.
Platsen där Brandts gatukök vart en central del, platsen där jag idag inte känner igen alla som går på gatorna längre men en hel del, där jag är Gerts grabb, Hylands pöjk och på senare tid Sussis lillebror, han på Gotland ni vet.
Dit skall jag åka och dit till den platsen där en del av mig alltid bor, min lekbäck, min älskade hembygd. Lilla byn Flatenberg “Guldbyn” ett uttryck jag myntade som ännu lever i bygden där jag är född, uppväxt och skulle vart 4 generationen som bott.
Jag hittar ännu grunden till huset vid hyttan där farmor är född 1931, älskade Ingrid “Hagge” som jag numer besöker på By gärde där hon vilar tillsammans med Farfar och farbror Göran.
Dit till den platsen som jag inte besöker tillräckligt ofta skall jag åka, ladda mina batterier och efter 5 dagar åker jag hem…….
/Mr T
