Jag sitter i 1000 meters liften i Åre och solen strålar i mitt ansikte, lite bakis efter en kalaskväll på stan och en eftersläckare i lyan i freestyle huset på Åre torg. Då börjar min Ericsson 337 att ringa varpå jag glatt svarar och undrar vem som 1998m kommunicerar till en mobiltelefon då det kostar 6 kr minuten. Det är ingen mindre än Philip Stagg som önskar min närvaro på en anställningsintervju på KA3 Fårösund.
Spännande tänker 22 åringen och tänker inte mer på det just då, det fanns annat att fokusera på……
Det började egentligen med att Bert-Ola Wallin smugglade in finkaffe på kontoret som han , Ulrika och Annelie kokade och jag i egenskap som postman/kommunikation på staben vid den Svenska FN kontingenten i Pec´s råkade komma precis då det var klart (varje dag). Där pratade Bowen om KA3 och de nog skulle söka en kille som jag. Bowen var egentligen personalchef där men Stagg var hans stand in.
Sagt och gjort jag flyger ner till ön och träffar den importerade LM Christensson och vi blir kära vid första ögonkastet och har en bra intervju. Sticker hem och tänker inte mer på det förrän telefonen ringer en torsdag och de undrar om jag kan börja på måndag, det vart på tisdagen men en snabb flytt blev det och jag fick av farmor Ingrid överta hennes halvrostiga Toyota starlet i present. Det jag mest kommer ihåg från det är dock när morsan och farsan åker hem och morsan låser in båtbiljetterna i lägenheten varpå vakten får hämta mig i hörsalen där hela regementet sitter samlade min andra arbetsdag.
Jag gick ifrån att vara Gerts grabb hemma i Smedjebacken där alla kände till en till att vara ingen och känna ingen, en konstig känsla.(Lite släkt och Martis då)
Jag tog upp skridskorna ut lådan efter att inte spelat på 2 år och hörde av mig till Roma. Jag var välkommen att köra. Det blev 3 säsonger även om det var svårt att ta en plats var det fantastiskt kul och det är många minnen därifrån och sen fick jag ett gott umgänge också.
Ganska snabbt upptäckte en snygg brutta som besökte grannlägenheten i Fårösund, trevlig tjej med en raggargolf. (visar sig vara en fantastisk människa oxå)Nu lite drygt 19 år senare ligger hon här vägg i vägg och sover. Hon heter Larsson i efternamn numer och är mor åt våra fantastiska barn samt lite kär i Smedjebacken
Tiden inom försvarsmakten blir en bra tid i livet, en gåva att få jobba med Fårögubbarna på Fårö och de har visat mig hela sin ö, platser folk tror man ljuger om när man berättar. UH rep på KA3, ett gäng gubbar så tog hand om mig men nu tyvärr har börjat dö ifrån en .
Höghöjdsgänget/Elsäkerhet inom LedTek som gjorde livet värt att arbeta i under några år också innan jag kom till världs ände rent stimuleringsmässigt och kände, nej nu är det dax för nåt annat.
Runt hörnet står GEAB och Björn Blomberg med utsträckta armar och säger – Honom ska vi ha!
Resan börjar i Slite 07december och fortsätter än. 2011 har jag förtroendet att bli chef för produktionen i Visby. En roll som sedan har svällt i samband med köpet av Visby energis värmeverksamhet och att jag även fick ta över ansvaret för hela ön och reservkraften. Det är ett jobb där man stundtals ställs under ganska stor press tillsammans med sina medarbetare och det är tuffa saker att lösa. Det svetsar ihop människor och det är ett kul jobb. Jag har haft ett stort förtroende från företaget vilket gjort det möjligt för mig att utvecklas som chef
Men va fan Tenny du måste väl gjort nåt annat än jobbat på 20 år?
Jodå vi har ju vårt hus och vår lilla familj som tar mycket tid, snart fyller Samuel 18 år och kommer vara myndig, herregud. Ronja blir 15 och vi har vart gifta i 11 år, herregud.
Ställer jag mig på vågen har jag tydligen ätit lite mat också
Nu är det mycket fokus på hockey i livet som nybliven damtränare och comebackande domare.
Ni är många som är delaktig i att jag är idag 20 år senare är ingen på Gotland längre, Jag är Tenny Larsson och ni är många som betytt/betyder mycket.
I Smedjebacken är det generationsskifte så där börjar jag gå från att vara Gerts grabb till “Sussis lillebror han som bor på gotland”
Älskade hembygd, en oas i världen när den inte räcker till
Störst av allt är kärleken
/MR T
