Det heter midsommar med d, inte missommar som några jävla kattjävlar. Denna dag, afton, helg som kanske är den enda som för mig vart bland det bästa, en underbar dag. Det är oftast en härlig festdag i sommarens tecken men tyvärr som alltid när alkohol och droger är med sker hemska saker. Jag är bara 14 år när jag är med i Söderbärke folkets park och ser en livlös Pelle Ström föras iväg med ambulansen efter att ramlat i vattnet mellan båtarna och drunknat, ett mörkt minne. Kanske det som gör att man håller en viss vaksamhet ändå, det man bär med sig.
Vi åker tillbaka till Söderbärke parken, där vi firade i så många år, först med Melins och Brandt, en härlig dag vid någon stuga och sedan Melins båt till parken, minnena är oändliga med sång, mat och skrönor av rang. Underbart! Sedan tog min egen tradition över när vi började fira i Flatenberg med stångresning, ölning, grillning och sedan bussen till parken i Söbbe. Morsan och farsan upplät vårt hus i stort förtroende där vi firade hela ligan, morsan var väl inte alltid supernöjd med städningen men vi skötte oss över lag. När jag lyssnar på När solen färgar Juni natten med Sven Ingvars eller Mando diaos nya tolkning är jag tillbaka där jag strosade hem från byn genom Rishage och ser Humboberget färgas av den stigande solen, allt är stilla, magiskt ljus och man hör världen långsamt vakna efter sin korta korta dvala som en Juninatt erbjuder, wow man längtar nästan hem med en gång. De legendariska midsommardagarna på Gladtjärn, kanske året fest hemma i trakten, där var verkligen alla och det var så vansinnigt roligt som det kan vara när man är 18-20 år och inget bekymrar en i världen.
Så förändras livets gång, efter ett firande på Sudersand ensam med ett gäng löst bekanta så blir det annat. Efter jag träffat min blivande fru Carina så börjar vi fira på Själsö efter en engångs vända i Vibble med regn och plus 12 grader. Det tradition som vi har byggt upp idag och ännu gör midsommar till årets bästa dag. En härlig sillunch med familjen på Själsö, från början på nedre men numer på övfre. I sin enkelhet med sill, silltårta , potatis och snaps i farmor Märtas handslipade glas. Gemenskap, historier , sång och skratt. Så enkelt, så oskyldigt, så underbart. Sedan dans och umgänge på hamnen och en grill på kvällen.(inget umgänge hamnen iår dock) Även om om ljuset inte är lika här längre söderut så ser jag ändå framemot att få sitta på min altan inatt med en eftersläckare och se Juninatten färga himlen röd.
/Mr T
