2020 ja vad säger man om det året egentligen, hade jag inte börjat men golf under 2019 och inte fått socialisera på det sätt man nu kunde via Golfen hade man vart tokig nu. Året började lugnt efter julfirande i dalarna och en varm januari, kalendern snurrade väl runt ett år och den 17 januari fick jag skriva siffran 44 på ålder. Ingenting för en välgödd hanne i sina bästa dagar. Farsan hade börjat knöla med ett benssår vilket inte är helt ovanligt för en diabetiker men det var väl svårt att föreställa sig att det skulle bli ett sår på tån som slutligen skickade farsan vidare till andra sidan, det som vi inte vet nåt om. det kanske låter väldigt konstigt det där men jag satt på jobbet en dag i början på februari och farsan hade blivit inlagd när jag fick en sådan obeskrivligt stark känsla att jag måste åka hem. Har aldrig någonsin haft det innan men går direkt in på nätet och bokar båt (ibland är det jävligt krångligt att bo på en ö) hem och packar grejer sen iväg mot Dalarna. Jag är hemma över helgen och träffar farsan några gånger, jag tror egentligen vi båda vet att det är sista gången som vi kommer träffas, det känns bra.
Någon vecka senare sitter jag i taxi från Löfbergs lila Arena mot hotellet i city när morsan ringer och säger att de är sämre, alla behandlingar avbryts och vi vet att det är max en vecka innan farsan kommer gå bort. Det går ändå inte att tänka på hur cirklar sluts, det var i Karlstad jag såg farsan döma sin sita slutspelsmatch lite drygt 30 år tidigare
6 dagar senare går pappa bort och Smedjebacken blir ett orginal, en av sina söner mindre och hockeysverige förlorar ett hjärta som alltid slog för hockeyn. Farsan dömde 1193 hockeymatcher och över 200 matcher i elitserien. Över 80 av dem i Leksands Isstadion, serien var då 34 matcher vilket är 17 hemma matcher per år. Det motsvarar nästan alla hemma matcher i leksand 4 år irad, helt sjukt. En annan kuriosa är att 50 procent av matcherna dömde farsan ihop med Daggen, de måste ju ha vetat vilka tänder de lagat till och med, förstå vad tid ihop. På bilden nedan ser Vi Farsan, daggen och Kjell Karlsson inför 5e avgörande SM final 82 mellan AIK och Björklöven. De gick under namnet “Darling team”. Minnen är otroligt många från dessa “dårar” ihop md resten av domarfamiljen i Sverige. Sold, Rappen, Lind, Ulriksson, Pruppen, BJ Stephan E, ja många.
Strax efter farsan lämnade oss kom Coronan på allvar och efter det har det ju typ inte hänt nåt, suttit hemma och jobbat sen första mars och lirat lite Golf. Underliga tider.
Omstrukturering på jobbet som jag själv gjort har funkat bra och vi har fått in bra personer i vårt företag. det är en stor trygghet att ha ett jobb med bra kollegor när det ser ut som det gör. Dock mår jag fortfarande dåligt efter sommaren 2018 med alla avbrott, stresströskeln är låg även om man numer är avpolleterad från det mesta operativt ligger det och gnager när det blir avbrott. Kommer vi igång, hur länge skall vi köra, hur länge blir det avbrott det är ändock 60 000 Gotlänningar som förlitar sig på att vi får det att funka
Nåväl nu hoppas vi alla blir vaccinerade snart så vi kan leva som vanligt om inte åtminstone få åka hem och hälsa på morsan
/Mr T
