Det är egentligen det som alla vill vara , man vill vara sedd hörd och bekräftad. Då mår många människor bra och skapar många fina minnen. Man känner en tillhörighet och skapar en trygghet, man är någon. Man kan skapa många fina minnen ändå men när blir det minnen , hur långt efteråt och varför är vissa minnen starkare än andra.
Själv har jag många fina minnen men också många tunga minnen. Jag minns mycket på en enorm detaljnivå från åren 18-25. Från barndomen minns man mest hur bra allt var, inga större worries och allt var frid och fröjd. Sen har man minnen man kan ta på, man kan känna lukten sinnesstämningen. Jag har ett starkt minne från valsverket när jag och Niklas Säävälä jobbade en sommar och det är så hysteriskt varmt i finverket. Vi smyger ut på baksidan och sätter oss på armeringsbuntarna som nästan bilda en soffa och tåget från Västerås rullar förbi oss strax utanför staketet. Jag kan sätta mig där som det var igår fast det snart är trettio år sedan och höra tågbromsarna när tåget stannar. Wow det är så starkt. Andra väldigt starka minnen är många från värnplikten ombord HMS Stockholm, vilken ynnest att få tjänstgjort ombord på en av flottans då tuffaste örlogsmän. Detta med att få tillhöra en liten skara som gjort något speciellt gör känslan ännu starkare. Mina 2 FN tjänster, visst vi är drygt 100 000 vapenbröder som tjänstgjort utomlands för en bättre värld men det ger oss en samhörighet så otroligt viktig för många. Många fastnar också i minnena och kommer inte därifrån, själv faller jag gärna tillbaka i nån gammal anekdot men det är ju alltid trevligt. På jobbet idag så jobbar vi med väldigt speciella saker och det är nästan som en livsstil att leva med produktionen , när det är jobbigt återkommer frågan.
Om inte vi , vem?
Men man kan inte fastna io det förgångna utan man måste även skapa nya minnen. Man har ju inte kanske samma krav som förr med klackarna i taket och hålligång utan det är lite mer lagom nuförtiden. Tyvärr har hälsan hållit mig lite tillbaka de senaste åren men jag hoppas vara på väg ut ur det. Hoppas verkligen att få åka till Malmö i höst på veterangolfen om jag orkar det. Golf och FN anekdoter med folk som orkar lyssna på det, för vad har man minnen till om man inte har någon att berätta dem för, någon som vill lyssna på din historia.
Nåväl alla sjöbusar där ute, alla fredsbevarande, alla kollegor,familj, vänner och bekanta som är en stor del av mina minnen fortsätt skapa nya minnen och berätta dem.
Blås klart skepp och slå 5 glas
/Mr T
