Den gamla taxi mercan släpper av oss på torget i Pec´s och MCDonalds skylten är väl det enda som skvallrar västvärldens intåg i södra Ungern. Efter en kortare dialog med våra tolkar har vi fått en adress där det spelas lite tyngre jazz och man kan få en Szalons sör till en hygglig peng. Jag är 21 år gammal , vet allt har sett allt och framför allt så är man helt odödlig. Som en del av Nordic Battalion Task Force Eagle så skapar vi en stabil tillvaro och en framtid för miljoner människor på Balken. Just denna kväll är dock allvaret lämnat i skåpet på Camp Anneli och lättsamheten och naiviteten tar över. Vi är ett följe som passerar den grovhuggna Ungraren i dörren, vi är inte direkt okända i byn. När vi går ner i kryssvalven är det en grym känsla av Visby och en halvmeter ner från taket hänger den sötsura dimman från rökat i lokalen som kultur eliten rusar sig på istället för öl. Vi hör sångaren avsluta med -Közönöm szepen efter de slöa applåderna innan de kompar igång nästa låt.
Men stopp nu, hur hamnade vi här, i en lokal i södra ungern med gräset uppeldat i kubik. Ja jag vet inte men vissa saker har min hjärna inte sorterat klart och när jag en kväll som denna sitter och jobbar med random musik i bakgrunden kan vissa låtar föra mig bort till platser och situationer jag inte minns normalt. Mina 6 månader i södra Ungern och på Balkan har satt intryck i all evig tid i mig. På vägen hem från Karlskoga förra veckan så har jag gott om tid och svänger av till Almnäs utanför Södertälje där vi gjorde vår grundutbildning och togs emot vid vår hemkomst, vid båda mina utlands missioner. När jag kommer ner till området som idag är civilt och svänger förbi sjukan, hörsalen, poolen, fotbollsplanen blir känslorna och kroppens reaktion väldigt stark. När jag slutligen svänger upp på kaserngården gråter jag helt okontrollerat. Efter 15 minuters paus från världen är jag redo att åter fortsätta min färd hem mot gotland. Framför mig ser jag det hemskrivna plakatet med texten:
– Välkommen hem Basker blå, TACK! som mötte oss i matsalen mitt inatten när vi slutligen fick en pyttipanna efter en låååång resa. Den svenska staten har på senare år visat sin uppskattning till oss veteraner samtidigt som man kanske inte förrän nu förstår vilken skillnad vi gjorde. Jag är sjukt stolt att ha tjänstgjort på Balkan både under NATO och FN flagg samt fått varit en del av Nordic Battalion där bataljonerna innan oss gjorde grisjobbet. Vi gjorde skillnad och vi räddade otaliga människors liv.
/MR T
