1 maj, internationalen dånar ut över vårt samhälle, rättvisa lika åt alla, rätt till arbete och ledighet för alla!
Hur långt får vi backa för att hitta det stödet och när det var en folklig rörelse, minst 15 år. Samhället idag stavas dollars, ingen gör nå´t om man inte får betalt. Den stora gemenskapen är borta kanske inte överallt men till stora delar. Är man som jag uppväxt i en liten bruksort i mellan Sverige kan man idag förstå vad som hände i det socialistiska sverige för 76 år sedan när man reste sig i ådalen och tågade. Där startade det socialistiska, sammanhållningen i arbetarklassen och hade egentligen inte sitt egentliga klimax när gruvarbetarna 1972 (tror jag) strejkade egenom rätten till fem veckors semester. En strejk som varade i tre månader med ett folkligt stöd utan guds nåde. Skulle aldrig kunna hända idag. Det som slutligen tog livet av denna gemenskap? men ändock sammanhållning bland arbetarna var it bubblan där man helt enkelt sket i sin ledighet utan bara jobbade, pengar pengar, pengar. Fan va negativ jag låter men jag kan sakna det jag minns från ungdomen med föreningsliv och gemensamt idielt arbete för gemensamma mål, tyvärr ett minne blott för de flesta. Vi ska ha i åtanke att inom 10 år har över 140000 arbetare i sverige gått i pension, vad gör vi då? Goddag U-Land.
well well solen skiner i allafall!
Så länge T
