Swoooooooooosh, pshyyyy hur beskriver man ljudet av vattnet när det under en hundradelssekund förångas i stenkassetten på bastu aggregatet. DEn så enkla men ändå fantastiska, ett rum med värme fukt och 100 % avkoppling. Första minnet är från en av alla de sockenbastun som finns/fanns på Gotland, bastun i Havdhem. Där i den lilla kåken bredvid tvätten fick man som liten sork sitta i en röd balja på golvet i vattnet med pilsnern medans farsan basta. Bastun denna urfinska historia har alltid vart central i mitt liv och kanske den plats där jag funkar bäst. Enkelheten, tillförd energi, vatten, gemenskap , det goda samtalet eller bara i stillhet. Känna hur fukten tränger fram ur porerna , svett. Under alla mina år vid försvaret, det fanns alltid en bastu. Att stå med ljungris upp till knäna och slå en drill under en stjärnklar himmel i det totala mörkret på Gotska sandön utanför bastun efter ett par öl i den och total symbios med livet, oförklarligt om man inte upplevt det. Efter en grisdag på jobbet gå ner och sträcka ut sig på laven efter att fuktat upp väggarna och känna den lena asken möta kroppen , kroppen bromsa upp, pulsen sakta ner, harmoni. Längst ut i St Annas skärgård på Arkö, full vinterstorm i februari sitter an i värmen med ett panorama fönster mot världen som rusar rakt emot dig. Där i det lilla rummet samlar jag mina tankar, vis av erfarenhet bastar jag aldrig mer med finnar om det inte är under kontrollerade former och definitivt inte om en flaska brännvin finns till hands, phuuu jobbig dagar man upplevt efter sådana kvällar. Nej men ändock saknas det mg en sak, jag har aldrig fått bada en rökbastu men livet är ganska långt så jag hoppas den chansen kommer. Minnen och möten, förnimmelser och känslor de har kommit och finns i ett litet rum med granpanel och mjuka lavar av ask
/Mr T
