året är 1992, jag packar mina grejer det är nya tider och 16 år gammal smyger jag mig hemifrån. Lagom långt bort och kan åka hem varje helg. Hockeyn flyttar till Falu HC och fotbollen till Korsnäs , livet flyttar till Falun där lugnetgymnasiet väntar. 3 grymma år, hem och vända en sommar innan det är dags för 15 månader i Flottan, jag minns som igår när tåget rullar in på stockholm C och sedan placering ombord K11 stationering Karlskrona. Under en period där jag besöker hembygden sällan lever jag i det som är livet just då. Jag skall strax fylla 21 när jag kommer hem för en sista längre period i guldbyn, 6 månader innan jag lämnar för FN tjänst i Ungern, jag är förlorad för mitt älskade Smedjebacken även om hjärtat alltid finns där till vissa delar. 22 år och 2 månader gammal folkbokförs jag i Fårösund, ödet är förseglat. Men hallå Tenny, det här har du ju dravlat i alla tider vad är nytt? Ja va fan är nytt, jo nu är jag den stackars föräldern som sitter i ett barnfritt hem. Mina älskade barn är utflugna och minstingen är på andra sidan vattnet. En oro som jag i min vildaste fantasi aldrig kunde tro att jag skulle ha finns nu jämt. Hur har jag kunnat utsatt mina föräldrar för det liv jag levt, herregud. Nåväl barnen skall ju inte ta hänsyn till det utan de ska leva sina liv med sina val.
Farsan skickade med mig ett visdomsord
-Ska du få sparken Tenny skall det vara för nått du gjort, inte nåt du inte gjort!
Phuu jag tror inte dagens komunikationsmöjligheter är bra för blodtrycket men man får kämpa och älska dem. Man får finnas och ta tillvara på den tid som bjuds
/Mr T
