Odödligheten, känslan av att det är ingen fara.
Den tunna känslan av kontroll som i ett ögonblick byts till kaos.
Att i detta läge gå från kontrollerade genomtänkta handlingar in i reptilstadiet eller in i det stadie du tränats för är svårt att förutse förrän man är där.
Det går inte att säga på förhand.
Boom en ied uppföljt av finkalibrig eld från flera håll samtidigt som en rpg passerar 1 meter upp i luften, sikten är lika med noll i det upprörda dammet och kommunikationen via radion är inledningsvis otydlig innan kroppen bestämmer sig för reptil eller träning. Det är en grupp av svenska soldater någonstans i världen som är under beskjutning och någon i den gruppen kommer garanterat välja reptil och de som har rätt utbildning hamnar förhoppningsvis i tränigsstadiet, ingen vet.INGEN.
Odödligheten som fanns där nyss är det ingen som vet nått om för kroppen har tunnelseeende och bara de system som krävs för överlevnad igång. Den härliga känslan av kontroll är som bortblåst.
Efteråt när dammet har lagt sig kan man konstatera om det gått bra eller inte. Man kommer iskydd och delger sina känslor för varandra, förbrödras och går vidare i sitt uppdrag till andra order ges.
Hemma i Sverige sitter de som blev kvar, de över 10000 per svensk insats i afghanistan som sitter på helspänn vid varje rapport om oroligheter och väntar på ett livstecken. Ett sms, ett kort meddelande på facebook eller i värsta fall ett besök av polisen/försvarsmakten.
Hemma sitter de som man inte kan prata med allt om, dels får man inte av sekretess skäl och dels förstår de inte vad som egentligen hänt.
Hemma sitter vi som har oro som grundkänsla och inte odödlighet för vi är inte där.
Idag finns 652 svenskar på plats vid någon oroshärd någonstans i Världen och minst 5 av dem känner jag så pass bra att jag skulle bli väldigt bestört om något hände dem .
Jag är 37, har begränsade fysisk möjligheter idag att delta. Säger som amerikanarna, I done my war.
Idag är jag en av dem som sitter hemma.
Dock vet jag vilket insats det är förbåde vår trupp och deras anhöriga, BE AWARE!
/Mr T