Jag har gång på gång slagit vetenskapen och läkarkåren med häpnad då det gäller min smärttröskel. Att jag gång efter annan tänjt deras gränser för vad man i smärtväg klarar av. Jag har nog varit ganska medveten om att smärttröskeln är hög ända sedan jag var yngre förutom vid huvudvärk dagen efter då den är extremt låg. Jag har inte särskilt ofta gnällt utan kört på. Nu står jag dock vid det läge att smärtan påverkar min kropp så mycket att jag inte anser mig leva ett normalt liv. Vetenskapen har skannat hela min kropp utan svar på gåtorna alla prov ger svar som en 20 åring och enligt läkarna är jag fullt friskt. Vad hade man gjort med någon som inte har min smärttröskel för han hade troligen tagit livet av sig för länge sedan. Idag har jag bara haft riktigt ont 2 timmar och inte haft så mycket yrsel vilket då betraktas som en bra dag. Min kroppsmentor Annelie De flon har gett mig redskap att jobba med och det känns lite bättre men ändock långt ifrån bra. Den 15 juli är nästa läkarträff och efter det blir det neuvrologen och kan inte de hjälpa mig är det troligen dags att konfirmera sig ty icke annat kvarstår.
Nu kanske jag låter som en jävla grinpitt, ja det kan jag leva med men jag vill dock tillägga att jag fortfarande vaknar varje morgon med ett STORT JÄVLA LEENDE PÅ LÄPPARNA för det är underbart att leva. Just nu är det bara lite väl mycket smolk i bägaren och vi hittar inget bra diskmedel. Jag menar jag är för f-n bara 37 år jag är för ung för att ha så ont och ha den bakfyllekänslan resten av mitt liv.
Det kan då stundtals vara tufft att se framåt men vilken tur då att det finns roliga saker att se bakåt på:
Av nån konstig anledning kommer alla spelare i Smedjebackens HC A-Pojk ihåg vad det stod på mitt pungskydd
Jag har stannat med Hammarbäck i hans 142 vid vägbulorna på baksidan av simhallen i ludvika
Jag har sett fantomen utanför Örebro
Jag har gått i klass 9B på bergaskolan /7b & 8b med så klart
Jag har spelat hockey i granlunds gubbar
Jag har haft storhedkvist som fotbollstränare
Jag har spelat i korsnäs med Toma kapla som tränare
Jag har bott på järnet i 2 år
Jag har växt upp i Smedjebacken
Jag har vart mastklättrare i försvarsmakten
Bara dessa stolpar ger underbara minnen och vetskapen om att livet msåte gå vidare så man kan fortsätta skapa underbara minnen att minnas när tiderna blir hårdare
Mr T
