Efter att slagit upp en bowmore i glaset och satt mig i min älskade fåtölj i mitt älskade hörn i mitt älskade hem och sett Lasse Winnerbäck med Lise Ekdahl på you tube och låtit ljudet strömma in i mig via denon lurarna så kommer jag till insikt. En insikt när jag tänker tanken att wow vad mysigt det ser ut när ungdomarna står där och myser i publiken, där skulle man ha vart. STOPP Tenny Larsson, har du inte varit där? Har du inte varit ung, har du inte gjort de där konserter? Nej ibland känns det inte så, ibland undrar jag, ibland tvivlar jag men svaret får jag när jag tänker på min fru. 15 år har vi hängt ihop nu och varje gång vi ska på någon sammankomst i Smedjebacken, mitt älskade smebacken får jag kommentaren, prata nu inte hela kvällen om förr för det vet jag inget om. Nej det vet hon inte men hon har hört historierna tusen gånger. Insikten som jag då kommer till vid 37 års ålder är att , fan Tenny du är inte ung längre men du har vart, tvivla aldrig på det min gosse. Just gosse är ett favorit uttryck som min älskade far alltid använt när han tilltalat mig, far, farsan, gert, hyland numer pensionär och älskad pappa och farfar. Insikten som talar om för mig att det är dags nu, det är dags att låta din rastlösa själ komma till ro. Att inse att jag lämnat mitt älskade Smedjebacken. Inse att jag inte kommer vila på by gärde med resten av mina förfäder utan troligen spridas i östersjön genom min hembygda luftkanon från Själsöhamn. Insikten att var sak har sin tid, var sak som jag älskat, var sak som jag saknat, var sak som jag sörjt. Trots all denna saknat så är kärleken till nuet starkare, kärleken till mina barn och kärleken till min fru. Att se de växa upp och vakna klockan 0510 varje morgon och se på henne, min vackra vän, min kärlek som ligger bredvid i sällskap med John blund. Insikten att jag kan återvända till byn när jag vill, till min familj och mina barndomsvänner som finns där och alltid välkomnar mig gör mig lugn i mitt nu. Det enda som jag dock inte kan förlika mig med är att vakna mitt i natten med paniken om att en gång kommer jag somna för att aldrig mer vakna, aldrig någonsin utan att vi alla passerar in i evigheten, det förlikar jag min inte med men jag hoppas jag kommer dit. För insikten berättar för mig att den 17 januari när jag vänder blad och börjar skriva på sidan 38 är jag inte ung längre, då är jag nåt annat.

Ulf Lundell:

Har jag älskat än, har jag levt
Har jag varit ett med livet här
Eller har jag slarvat bort allting
Har jag nånsin varit kär?
Var jag kär där i den varma natten
Eller gör avståndet en lögn
Ljuv nog att bära mej vidare
För att än en gång bli ung

Svaret på dina frågor Ulf är ja!

Mr T