Tidig lördag morgon, endast jag är vaken numer med sällskap av vår katt. Sitter och lyssnar på alla morgonljud du aldrig hör annars, kaffebryggarens gurgel, när kompressorn stannar på kylskåpet, klockans tickande och naturens ljud utanför fönstret. Ifrån sovrummet hörs nån ångestladdad inandning när djupsömnen lämnar min fru på väg att åter vakna en dag i livet.
Den här stunden med nybryggt kaffe och stillsamhet som inbjuder till reflektion är så otroligt rogivande samtidigt som man med åren lärt sig en del om sina vänners vanor. I Falun kokar vikaErnst frukost på vedspisen och i södra Visby är väl Levin inne på tredje koppen vid den här tiden.
Saker som man kan ta på, konstanter som är samma sak alltid oavsett världsläge men så förändras de helt plötsligt, vad händer då, vilken väg tar vi ur rondellen som kallas vardag så här i livet.
Vår son tog studenten för drygt en månad sen, nu jobbar han på sitt första jobb och stormtrivs med det. Livet i sin linda, så många vägskäl att stanna i och välja väg, så mycket outforskat. Hans stig har precis börjat, tråden som kommer göra det stora nystanet av minnen i hans hjärna när han blir gammal.
Ronja börjar gymnasiet och snart har vi kört färdigt i vår vardagslivs rondell , jag och min fru.
Vi måste hitta en ny väg att köra på då våra två givna konstanter sedan 20 år helt plötsligt förändras, våra barn lämnar oss för sina egna resor.
Ja det finns mycket frågor och funderingar men jag håller till kända fakta en dag som denna, påtåren är alltid godare.
/Mr T
