Mitt i livet

Då var det daxs igen, att åter kryssa i en ruta mot graven. Fylla 36 år , ja det är ingen ålder om man inte känner sig halvt döende varje dag.

De sensaste krämporna till min ständigt värkande rygg är domningar i ansiktet och oförklarliga sviktningar i det svenska språket. Läkarvetenskapen jobbar på det senare med en inbokat MR av skallen på visby lasarett. Jag har sök läkarvård så mycket det senaste året så jag på allvar börjar tro jag är hypokondrisk men nu till pudelns kärna.

Borde man vid 36 år ålder inte kunna begära att inte ha ont dygnet runt, vakna ett par gånger per natt och gå upp och känna av sin kropp. Jag tycker faktiskt att jag genom mina gärning, visst stundtals tveksamma men ändock har förtjänat bättre. Vi får hoppas att mitt 36 varv runt solen kommer ge mig lösningarna på flera av dessa problem och vi får verkligen hoppas att Jenny, min massör blir frisk snart innan denna enorma kropp går i bitar. Det känns som det var längesen man satt reg rekordet i bänk på 142,5 kilo en fredag på P18s gym……….

Vart gräsänkling en vecka nu med hustrun på Teneriffa och jag måste bara få skicka en applåd rakt ut i cyberrymden till er ensamstående föräldrar, det är ganska tufft stundtals.

Den gotländska vintern suger mer än vanligt och den stora frågan är om man kan åka bob i himlabacken där hemma nu eller ta en repa ner för uvberget.

Snön yr och veden brinner i min brasa, strax skall jag baxa ner min röv i whiskyfotäljen och klinka på gitarren och se på elden. Jag ber om ursäkt till Kristian men ikväll spårar jag ur.

Goodspeed!

MR T

Uff, jag har gjort det förut. Ramlar ner i kurslokalen i god tid, det är lite min stil alltid i god tid. Småsnackar lite och inser att efter 15 minuter har man nästan total koll på vilka dessa alldeles nyss helt främmande personer har för personliga egenskaper. Jag kan inte tala om hur de är som människor på djupet men deras agerande under de kommande dagarna går att läsa på en kvart. Kommer sånt med åldern?

Kursen genomförs enligt konstens alla regler och exemenationen avslutas med alla rätt på det skriftliga provet. SKÖNT!

Nu början den verkliga höjdpunkten, (även den tråkigaste) tågresan hemåt. Efter att ombokat min biljett så hoppar jag ombord på tåget mot Arlanda C. Sätter mig tillrätta i god tid, inväntar och injuter det totala kaos som råder när folk skall embarkera vår statliga järnvägs vagnar. Självklart kommer den med mest bagage sist och tåget är något sent när vi fått väntat på hans i lastning.

Jag hamnar bredvid en kille som lyckas äta upp en kebabtallrik snabbare än jag och genast är min uppmärksamhet fångad, vad får denna spensliga väldigt försynta man att trycka in sig snabbmat på detta sätt?

Efter som han uppenbart inte är van att äta på detta sätt tvingas han ganska snart lägga av en rap och isen är bruten. Denna nyutbildade man i teknisk fysik har vart på sin första anställningsintervju och funderar som bäst om han skall ta jobbet om han blir erbjuden det eller hoppa på polarens företag inom media.

Jag frågar lite försynt om varför han läst till civilingenjör i teknisk fysik, en av vårt lands tuffaste utbildningar. – Jag tycker det är kul, svarar han.

Då förklarar jag för denne vilsne gosse att valet mellan ett jobb som ingenjör på ett större svensk industriföretag kontra att hora runt i den sjuka media världen torde vara ett enkelt val då man satsat 5 år av sitt liv på en tuff utbildning som man tycker är roligt.

Jag är säker på att vi skiljs i samförstånd. Efter att därpå hjälpt en ensamresande mamma med 3 barn att få av väskorna av tåget och hjälpt en dam med en av alla hennes väskor vid trappan i terminal 3 slumrar jag in på JZs flight på väg hem till mina älskade på gotland i hopp och tro om att just idag har Tenny Larsson gjort en insats för en trevligare dag och framtid för åtminstone 3 medmänniskor, jag sover gott!

Mr T

den 15 oktober och första frosten har lagt sig, ganska normalt i tid. Jag minns förvisso den 3 oktober 94 tror jag då hade vi 3 centimeter snö på marken i Järnets bostadskvarter i Falun. Tänk vad man minns egentligen och den stora frågan är bara hur länge orkar man skapa nya minnen och hur ser de ut.

Jag kommer t.ex ihåg slutet av augusti 97, jag vakna på camp ankeborg i Tuzla efter en trevlig afton på bomben med resten av den svenska bataljonen som vi hälsat på dagen innan i samband med H.M konungens besök. Vi hade ovanligt välpolerade stått uppställda och lyssnat på hans tack från det svenska folket för vår insats för en bättre värld! Där står jag på det hårt packade kattskallegruset och ser dimman lätta över ett land jag egentligen inte vet särskilt mycket om, iklädd min svenska uniform, känner ett lugn i mig själv. Jag är 21 år gammal, springer fortfarande milen på 45 minuter, lyfter 100 kilo i bänkpress och odödlig. Livet var enkelt.

14 år senare har förutsättningarna förändrats, 2 barn och fru, fast jobb, rejält överviktig efter att operat båda mina lungor, vaknar på nätterna och tänker på döden. Lycklig och livet är underbart.

Man säger att tiderna förändras men frågan är vad som förändras mest: tiden, värderingarna, förutsättningarna eller människorna?

Trevlig helg!

Mr T

det en tribut till de ensamma, till de som tycker de är ensamma faast de inte ser hur många vänner de har eller bara en gnällig jävla dalmas?

En fredag kväll, hemma med mina barn i det lilla huset på den stora ön, omgiven av de 2 man älskar mest i världen och inser att valet att att inte bo kvar där man växer upp sätter sina spår. De automatiska sammankopplingen med de som man delar minnen med ur en period som var helt sjuk kan man sakna nå´t otroligt. Tänk va kul och bara bika över till erre och se på tvillingarn och snacka om några av resorna till flaten. Oh my god säger jag bara, jag ser ännu minen på Bunny framför mig när han lyfter ur min väska ur bilen med 20 folköl i och utbrister – hemskt vad grejer ni har med er. Naiv som man var så fattade han ju ingenting 🙂

Så kan det bli i livet dessbättre är det därför otroligt kul att åka hemåt vid längre ledigheter och få ljuga på allvar. Hoppas nån kommer och ljuger i sommar.

Det som ändå är absolut bäst är min förstående granne som nu får ett oanmält besök…….

Mr T

Livet är ibland kul ibland lite trist eller som nu ingenting är roligt. Är det månne den långa vintern som slutligen även tärt på den normalt vinterälskande tenny larsson. Ja en fråga vi troligen aldrig får svar på. konstatera kan vi dock att isen lagt sig mellan Visby och Nynäshamn och vi öbor befinner oss i en prekär situation som vi inte haft på ett tag med försenade färjor och isbrytare. Ja vad ska man säga, naturen upphör aldrig förvåna mig.

Var till byn förra helgen och spelade ishockey med granlundsgubbar, ett gäng man inte sett på 19 år och det var fantastiskt kul, det var som om allihop hoppat i en tunna formalin och sedan bara blivit avspolade. lite svullna av tidens tand var vi dock…..

Nu är det sportlov och sporta skall vi minsann gör för att trycka kroppen neråt i viktkurvan. Livsmedels skärpningen efter jul har hittills gett 10 kilo men ännu är det långt kvar till målvikt…..

Annars så är det mest planering kring köket som skall smällas i början på maj kanske lite beroende på daxs form hos snickarmästaren, frivilliga sökes…..

Nu frukost

Mr T

det är inte ofta längre. jag ska ta under beaktning om jag inte kommer igång och bloggar 2 gånger i månaden innan påsk är det finito med detta.

Tiden snurar på i ett tempo som är helt vansinnigt. hör bara följande:

jag fyller strax 35!!!!!!!!!!!!!!

Morsan ska stänga tobaksaffären efter 16 år, hon har haft den längre än hon jobba på brandts

Det är 17 år sedan man tog bort rödlyset i smebacken

det är strax 13 år sedan jag flytta till ön

Samuel är 10 år

Jag följer min viktkurva och går upp med 3,3 kilo per år, duktig ponke

Snart ska jag till byn och fira jul igen

Nej keep your head up time flies!!!

Mr T

Hallo!

Ja vad händer, härom veckan rörde sig hela huset så jag trodde jag svept en sjuttis men inget konstigt går att finna, nu vaknar jag varje gång Carina rör sig och tror huset skall rasa ihop……..

Åkte till skåne på Ålagille med 2 st jag egentligen inte känner, Gillet var bra och nu känner jag dem, Ål inclusive som vi säger….

Ronja kissar i sängen varannan natt men jag är inte bitter att gå upp vid 3 och fixa lite med en kissäng….

Morsan ska äntligen göra sig av med tobakshandel, kul att hon får lite tid för sig själv också på äldre dar……..

Fått hem lite ved som måste av vagnen, blir en lång dag i morrn..

Har spelat både rinkbandy och innebandy, det finns hopp för den sjuke

Anders Ågren har lämnat jordelivet och en gentleman har flugit vidare, hans minne består dock ännu i många år på ågrens gården i Våge, Sov Gott Anders, gården är i goda händer!!!!

Jag är 34 och flåsar ganska mycket. Det får man leva med när lungkap är på 69%, hoppas man inte får stryk av någon äkta man bara…..

Stay in there

Mr T

Det har blivit mer ett månadskåseri. Här på ön har vi haft giganternas gigant från stimmerbo på besök med familj. ett mycket trevligt inslag i vardagen. Det var mys och skitsnack på högnivå, livet när det är som bäst

Var till doktorn och fick konstaterat att min lungkapacitet numer endast är 69%, livet när det är som pest.

Vi gräver dock inte ner oss även om det inte riktigt kännts hundra på ett tag i lungan så det får nog bli en plåt nästa vecka. Vore ganska gött att få lägga detta i arkivet nu, har hållt på ett år.

Annars verkar telelinjen till Smedjebacken havererat på de flesta håll, hmmmmmm

Snart är det ålagille i skåne, NICE!!!

Mr T