Långsamt rullar tåget ut, sakta förbi finverket där jag och säven satt och slöade på somrarna under våra raster. Armeringsjärnen låg uppvallade som sköna soffor och det var behagligt skuggigt.
Förbi hyttan och mitt älskade Flatenberg, förbi löknäsviken där skratten ännu ekar från baddagarna vid Melins båt, förbi hällarna där vi moonade åt tågen vid alla våra dopp och slutligen passerar jag Backby skola där skolklockan sedan länge har tystnat.
Jag lämnar min barndom och åker återhem till mitt vanliga liv och min älskade familj. En helg är tillända där jag i ensamhet och stillhet fick betrakta det som jag ibland inte trott jag vart klar med, men när Vanbo såg försvinner i fjärran och med det de karaktäristiska öarna i norra barken har jag inte längre några tvivel vad som är nu, då, framtid och dröm.
Det har vart en underbar resa denna helg där jag med mitt resesätt transporterades 15-20 tillbaka i tiden och ja, det mesta är sig likt.
Det är så att säga Sme´backen.
Den stora skillnaden är kanske att jag har förändrats en liten bit även om jag med största sannolikhet kan säga att mina övriga klasskamrater som deltog i klassträffen inte märkte nån större skillnad.
Tåget passerar Söderbärke och strax är vi i Fagersta, om 6 timmar är jag hemma på ön hos min familj igen, längtan………..
Mr T
