Idag är det 15 år sedan NATOs bombflyg lättade från baserna i Italien och satte stopp för Serbiens ockupation av Kosovo eller vad det nu var. Man satte också stopp för den sista FN ledda insatsen på Balkan. MA13 med stationering i Skopje och med OPn längs gränsen mellan Kosovo och Makedonien retirerar via Tessaloniki i Grekland hem till Sverige. Vi gör det inte av feghet för alla var beredda att stanna, vi gör det för att Makedonien erkänt Taiwan som stat och kina lagt in sitt veto mot vårt mandat, 14 dagar senare pågår de första väpnade striderna i Makedonien som stått utanför Balkankriget fram till dess, mitt hjärta brister.

Jag har tjänstgjort vid 2 tillfällen på Balkan, båda gångerna med stor pondus och självsäkerhet då vi svenskar framstod som aktade peacekeepers. Något vi var ruskigt bra på och vi som satte punkt för insatserna på Balkan följde den inslagna vägen som våra föregångare satt under BA01-03 då Sveriges rykte gjorde oss hyllade på Balkan än idag.

Vad är då kontentan, jo det pågår enorma debatter kring att vi “veteraner” inte får den respekt vi förtjänar av Sverige och svenskarna. Jag är ingen krigshjälte, jag var en äventyrslysten odödlig ung svensk kille som var beredd att offra en period för att andra skulle få det bättre. Jag har av Nato tilldelats tjänstgörings medaljen för Former Yugoslavia. och 2 gånger försvarsmaktens för internationella insatser. Medaljer som jag med glädje tillkriver mina vänner och min familj för att de suttit oroliga hemma. Jag sitter här hemma på Gotland och ser tillbaka med goda minnen, vissa mindre bra minnen men med en känsla av att Sverige gett mig det stöd och den respekt jag behövt och förtjänat.

Det kan låta lättsamt men man skall även veta att det finns förband vars insatser inte är någon ide att berätta för ingen skulle tro mig. Jag kan ta ett exempel från Bosnien när 82 airborne från U.S Army inte tordes gå in i boxen utan eskort. De hårdaste av alla eskorterades av värnplikta och officerare från Sverige som inte vart närmare krig innan än Falklandskriget på TV.

Det finns många svenskar som gjort insatser i de väpnade styrkorna för en bättre värld som mår mycket dåligt, kongo, sinai, Bosnien, Afghanistan har tagit hårda smällar, jag hoppas ni som läser detta möter dem med respekt för jag förväntar mig inte att ni skall bemöta dem med förståelse, ni kan ändå aldrig förstå.

Jag vet att framför mig kommer alltid en svensk soldat stå på post, jag kommer alltid känna mig som en del av dem, en gång fredssoldat, alltid fredssoldat.

I done my war

Mr T

“82 svenskar har fram till idag avlidit i Utlands styrkan och 17 av dem är dödade i strid.”