I dag kokar vi kaffe, dukar ut på altanen, ljuger lite och firar av våran son som fyller 14 på tisdag. 14 år, tonåringen mitt i livet som de känner. Vem minns inte vad mycket man visste då, hur mycket man kunde och vad dryga föräldrarna var. Jag växte upp med enormt förtroende från mina föräldrar vilket jag tycker jag och mina kamrater förvaltade. Vi hade stort förtroende från alla föräldrar i mitt “gäng”. I källaren vid Wetterskogs tilläts vi ha våran “bas” i tonårslivet. Där fanns tv, stor hörnsoffa, pingisbord , toalett och framför allt inga vuxna utom den store elake storebror Wetterskog då som hade ett rum där nere och likt draken kom ut och sprutade lite eld på oss ibland. Fantastiska diskussioner om livet, förlåt för alla bullar jag ätit Anna-Greta men vi snackar kvalite av guds nåde. En oas i det livet som man kände då och som med största sannolikhet skapat ett antal människor som jag vet att jag kan ringa till dygnet runt oavsett ärende, det är en stor sorg att inte få leva sitt vuxna liv i närheten av sina kamrater man växte upp med i sin barndoms hembygd. Livet som jag känner idag med mina vänner och min älskade familj är underbart men saknaden, kärleken till Flatenberg och Smedjebacken är för alltid. I augusti blir det dock 7 dagars promenad i minnenas kvarter.

Min son ja, 14 åringen, långskonken från Själsö. Likt de flesta i hans ålder umgås man via datorn idag (max 2 timmar), lirar fotboll och är en trött kille. Min älskade son som inte längre prioriterar att umgås med sina föräldrar, jag minns som igår när jag själv var där så jag klandrar han inte utan njuter av de stunder jag får ha med han. 16 år gammal flyttade jag hemifrån, jag hoppas jag får behålla min kille lite längre även om det numer endast består av korta glimtar jag får se honom. Jag hoppas svaret på dina frågor och mitt beteende som förälder gjort dig beredd på livet som kommer efter tonåren, vi har några år till på oss. Det faktum att du är på väg ifrån mig kan jag acceptera bara du kommer tillbaka ibland.

Jag har förlorat mitt barn till den självständige individen och jag älskar honom.

Grattis Samuel Tennysson Larsson!

MR T