Mitt i livet

Jag är gravt överviktig, resultaten från den kommande läkarundersökningen kommer tala sitt tydliga språk, gör om eller dö. Det låter hårt men det är den bittra sanningen. Jag kan inte längre gå runt och tröstäta för att Dr Bergman lyckade rädda mig till ett anständigt liv. Vetenskap har skannat min kropp in i minsta detalj coh DET FINNS INGA FEL!

Jag har konstant värk i rygg och nacke, jag har domningar i ansiktet, jag somnar 2030 varje kväll, jag måste sova med strumpor för att sova en hel natt, jag är inte snabb eller uthållig längre. Men fakta är, det finn inga fel.Jag är Tenny Larsson och fanimej inget blir bättre om JAG inte gör något åt.

Ikväll har jag ätit gott och druckit ev talisker i whiskey fotöljen då jag klinkat på guran och kommit fram till att livet är jävligt gött ändå oavsett var det gör ont och bara jag, just jag kan ändra det.

Eftersom jag inte har lust att ändra mina intagsvanor finns bara ett alternativ kvar, förbrukningen.

Imorgon cyklar jag åter 1 mil till jobbet enkel resa ihop om att min kropp och mitt liv skall bli mindre smärtfritt. Jag bara jag kan göra det och jag måste!

MrT

Ps. efter att läst min absoluta favorit poem av Fröding ikväll bifogar jag första stycket som är mer än mästerligt, skrivet i Hammarö där hans barndomsgård brunnit ner till grunden Ds

Frödings Strövtåg i hembygden vers 1

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! – Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
“Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal.”

Som en skärande kniv i den totala tystnad och värme som man endast kan känna i ett sovrum med sitt snusande barn bredvid sig ringer telefonen 0304.

– God morgon förklara Inga glatt i luren, det börjar bli fullt i spillgropen på block 2.

– Ok jag åker direkt, svarar jag. 3½ minut senare går jag ut i beckmörkret på min trappa i +1 grad och 12m/s iklädd mina svett/oljeluktande arbetskläder för ännu en insats för ett varmare och mer lysande gotland.

7 minuter senare kör jag genom grinden på kvs och studsar glatt ur bilen som äntligen börjar bli varm då jordfelsbrytaren till motorvärmaren löst hemma.

Fan, hinner jag reflektera, det är kallt som helvetet. Låser upp larmar av, springer ner för trapporna i källaren till det minst trevlig rum du kan tänka dig.

Tänk dig att du bytt olja på alla bilar på gekås parkering en juli dag, samlar den i 25 litersdunkar och kastar in dem i ett betong rum med en handgranat och du är i närheten.

Trycker distinkt på knappen för att öppna luftventilerna efter att kollat oljehalten i vattnet, pchyyyst och luftventilen öppnar. Strax startar på pumpen och uppdraget är strax utfört till förnöjsamhet för driftledaren.

Lämnar byggnaden, ringer och meddelar färdigt och larmat.

Återvänder hem 0455(vet att det är 3 timmar till nästa gång), tar av mig superdräkten och kryper ner i sängen, jag är GEABmannen och 8:a med mig dygnet runt, året runt.

Mr T

Livet vad är meningen, livet finns det nån mening? Måste allt ha en mening kan de inte bara få ske. Måste allt ha en början och ett slut? Personligen tror jag inte livet har nån särskild mening den är mer ett tillstånd där vi likt det totala universums soldater skall befinna oss på vissa platser vid vissa tillfällen för att hålla flödet igång. Kan man kalla det mening eller är det ett tillstånd? En kväll som denna efter en vecka som inte ens gud kunde förställa sig när han skapade jorden. Utryckning varje natt och jobbat som en idiot hela dagarna, det kan man fan inte kalla meningen med livet men lik förbannat så sker det, så frågan kvarstår, finns det nån mening eller är det ett tillstånd ett skeende? Den objektive betraktaren ställer sitt eget svar till sig själv, jag däremot tänker gå vidare in i det sovande tillståndet…..

MR T den trötte

Det är galor och tacktalens tid, själv har jag inte hållit något tacktal sedan förnedringen av leksand i västerås och det höll jag innan matchen och när jag fick mottaga den gula ledar tröjan för festen the polen party i Pécs.

Jag är 36 år gammal, 2 barns far, väger 111.6 kilo och har ett halvbas jobb på GEAB, jag vill tacka följande för att jag sitter här framför datorn på Själsö ikväll.

Självklart vill jag börja med att backa bandet till den 17 januari 1976, 27 grader kallt och farsan släpper av morsan vid BB i Falun för att åka till Lugnet och döma en hockeymatch innan det är dags för mig att titta ut. En välmående gosse i form av mig själv tittar ut och jag vill tacka mor och far för att jag fick en ärlig chans i livet med en bra uppväxt med kloka värderingar.(sen fick jag ju farsan, se alla ishallar i mellansverige oxå)

Jag vill i samband med min uppväxt tacka Kurt och Inger Brandt, för alla fina minnen och alla Haiwa jag druckit med nybakade bullar på er altan på kyrkogatan. Ingemar och Britt Melin för alla turer med båten, resor till Pjantbo och alla Valborgsmässo eldar. Gunbritt och Inge Karlsson för alla otaliga timmar jag tillbringat i ert hem och möts av ett varmt mottagande i all tid.

Tack Pälle och Mange, glömmer vi nånsin alla gathockey matcher i det dassiga skenet från gatlyktan?

Jag vill även tacka flera av mina ledare inom idrotten som satt djupa spår inom mig, Janne Granlund, Johnny Finnström, Ronny Ryden, Alf Bjurling, Pruppen(sov gott) Lars Boström och Peter andersson. Tack för ert ledarskap och inspiration i min ungdom.

Det är även många de lärare som satt sina spår men jag väljer att nämna tre, Mauritz Bropeters(SO), Göran Johansson(Matematik) och Sven-Olov Vestling. Särskilt tack till Sven-Olof, utan dina berättelser om Kongo hade jag aldrig kommit på FN tjänst.

I Smedjebacken finns det tusentals som bör ha sitt beröm för våra ungdoms år men jag jag behärskar mig och säger – Lars,Agneta,Torbjörn och Anna-Greta jag applåderar er, tack tusen tack.

Min älskade syster, tack för alla pokerkväller vi fick ha på malmen, utan dem hade vi gjort nåt annat.

Grabbarna därhemma i byn(FBBK RULES), kommentarer överflödiga.tack!

Tack alla i Falu HC och Korsnäs för tre fina år i Falun, och alla ni andra som var med på den resan då Tenny J Larsson gjorde Falun till en lugnare plats i lonelyness.

Tack alla domarkollegor, HåGe, Ellingsson och Winter framför allt.

Stefan Glans och den kungliga flottan. Utan Stefan hade jag inte gjort det jag gör idag, tack för ett förtroende utöver det vanliga

Alla Fredsbevarare på post för freden!

Jan Ivarsson, tack för ditt mottagande på öjn, utan dig hade man kanske inte blivit så långvarig.(nu får du säkert stryk på krogen)

Min familj, min älskade fru och mina barn. Tack för att ni gör min vardag med mig.

Mina forna kollegor vid försvaret och mina nuvarande, tack för alla skratt vi har ,haft och skall ha.(även Magnus Klys för en underbar tid på tidningen)

Mina grannar och vänner för att ni gör Gotland/Själsö till en underbar plats att leva på.

Störst av allt Mamma och Pappa, jag älskar er.

/MR T

Få återvända till den veckan som gått då jag vart ensam med barnen. självklart avslutas veckan med att telefon ringer lördag morgon klockan 0940 och Visbyborna fryser. I egenskap av arbetsledare förväntas man då inte ha något som helst annat inbokat och lösa problemet. Det har jag betalt för som det heter och man har via att anställa en horande dalmas som gör vad som helst för pengar löst problemet. Nu var det dock bara en liten hake, C var inte hemma och det var lite gympa och småfix. Saken löstes på ett ganska för mig smidigt sätt och för min arbetsgivare och för visbyborna, men det är fan inte lätt att vara ensam. Mina barn skall dock ha en enorm eloge för ett fantastiskt uppträdande, kanske hänger det ihop med att pappapoäng ger utdelning i form av max besök. 768:- har max debiterat mitt kort denna vecka…….

Dagens Rinkbandy match lägger vi till handlingarna utan vidare kommentarer…..

Av bilbytet blev det 4 nya tändstift istället och jag sparde in 170000:-

Det kostar att ligga på topp och det gör jag i detta nu 114,7 kilo…….

Mr T

Då var det daxs igen, att åter kryssa i en ruta mot graven. Fylla 36 år , ja det är ingen ålder om man inte känner sig halvt döende varje dag.

De sensaste krämporna till min ständigt värkande rygg är domningar i ansiktet och oförklarliga sviktningar i det svenska språket. Läkarvetenskapen jobbar på det senare med en inbokat MR av skallen på visby lasarett. Jag har sök läkarvård så mycket det senaste året så jag på allvar börjar tro jag är hypokondrisk men nu till pudelns kärna.

Borde man vid 36 år ålder inte kunna begära att inte ha ont dygnet runt, vakna ett par gånger per natt och gå upp och känna av sin kropp. Jag tycker faktiskt att jag genom mina gärning, visst stundtals tveksamma men ändock har förtjänat bättre. Vi får hoppas att mitt 36 varv runt solen kommer ge mig lösningarna på flera av dessa problem och vi får verkligen hoppas att Jenny, min massör blir frisk snart innan denna enorma kropp går i bitar. Det känns som det var längesen man satt reg rekordet i bänk på 142,5 kilo en fredag på P18s gym……….

Vart gräsänkling en vecka nu med hustrun på Teneriffa och jag måste bara få skicka en applåd rakt ut i cyberrymden till er ensamstående föräldrar, det är ganska tufft stundtals.

Den gotländska vintern suger mer än vanligt och den stora frågan är om man kan åka bob i himlabacken där hemma nu eller ta en repa ner för uvberget.

Snön yr och veden brinner i min brasa, strax skall jag baxa ner min röv i whiskyfotäljen och klinka på gitarren och se på elden. Jag ber om ursäkt till Kristian men ikväll spårar jag ur.

Goodspeed!

MR T

Uff, jag har gjort det förut. Ramlar ner i kurslokalen i god tid, det är lite min stil alltid i god tid. Småsnackar lite och inser att efter 15 minuter har man nästan total koll på vilka dessa alldeles nyss helt främmande personer har för personliga egenskaper. Jag kan inte tala om hur de är som människor på djupet men deras agerande under de kommande dagarna går att läsa på en kvart. Kommer sånt med åldern?

Kursen genomförs enligt konstens alla regler och exemenationen avslutas med alla rätt på det skriftliga provet. SKÖNT!

Nu början den verkliga höjdpunkten, (även den tråkigaste) tågresan hemåt. Efter att ombokat min biljett så hoppar jag ombord på tåget mot Arlanda C. Sätter mig tillrätta i god tid, inväntar och injuter det totala kaos som råder när folk skall embarkera vår statliga järnvägs vagnar. Självklart kommer den med mest bagage sist och tåget är något sent när vi fått väntat på hans i lastning.

Jag hamnar bredvid en kille som lyckas äta upp en kebabtallrik snabbare än jag och genast är min uppmärksamhet fångad, vad får denna spensliga väldigt försynta man att trycka in sig snabbmat på detta sätt?

Efter som han uppenbart inte är van att äta på detta sätt tvingas han ganska snart lägga av en rap och isen är bruten. Denna nyutbildade man i teknisk fysik har vart på sin första anställningsintervju och funderar som bäst om han skall ta jobbet om han blir erbjuden det eller hoppa på polarens företag inom media.

Jag frågar lite försynt om varför han läst till civilingenjör i teknisk fysik, en av vårt lands tuffaste utbildningar. – Jag tycker det är kul, svarar han.

Då förklarar jag för denne vilsne gosse att valet mellan ett jobb som ingenjör på ett större svensk industriföretag kontra att hora runt i den sjuka media världen torde vara ett enkelt val då man satsat 5 år av sitt liv på en tuff utbildning som man tycker är roligt.

Jag är säker på att vi skiljs i samförstånd. Efter att därpå hjälpt en ensamresande mamma med 3 barn att få av väskorna av tåget och hjälpt en dam med en av alla hennes väskor vid trappan i terminal 3 slumrar jag in på JZs flight på väg hem till mina älskade på gotland i hopp och tro om att just idag har Tenny Larsson gjort en insats för en trevligare dag och framtid för åtminstone 3 medmänniskor, jag sover gott!

Mr T

den 15 oktober och första frosten har lagt sig, ganska normalt i tid. Jag minns förvisso den 3 oktober 94 tror jag då hade vi 3 centimeter snö på marken i Järnets bostadskvarter i Falun. Tänk vad man minns egentligen och den stora frågan är bara hur länge orkar man skapa nya minnen och hur ser de ut.

Jag kommer t.ex ihåg slutet av augusti 97, jag vakna på camp ankeborg i Tuzla efter en trevlig afton på bomben med resten av den svenska bataljonen som vi hälsat på dagen innan i samband med H.M konungens besök. Vi hade ovanligt välpolerade stått uppställda och lyssnat på hans tack från det svenska folket för vår insats för en bättre värld! Där står jag på det hårt packade kattskallegruset och ser dimman lätta över ett land jag egentligen inte vet särskilt mycket om, iklädd min svenska uniform, känner ett lugn i mig själv. Jag är 21 år gammal, springer fortfarande milen på 45 minuter, lyfter 100 kilo i bänkpress och odödlig. Livet var enkelt.

14 år senare har förutsättningarna förändrats, 2 barn och fru, fast jobb, rejält överviktig efter att operat båda mina lungor, vaknar på nätterna och tänker på döden. Lycklig och livet är underbart.

Man säger att tiderna förändras men frågan är vad som förändras mest: tiden, värderingarna, förutsättningarna eller människorna?

Trevlig helg!

Mr T