Mitt i livet

Jul jul strålande jul. Gläns över sjö och strand. Ja vad minns från jularna. För mig denna viktiga högtid med många traditioner nya som gamla, i år vid 44 år ålder skall jag fira jul i mitt hem för första gången, sätta våra traditioner och roligheter. För mig är maten viktig och förberedelserna har pågått ganska länge. Men vi backar bandet hur har det sett ut. Ja mina jular som barn gick oftast ut på att lämna ett vintrigt Dalarna och flyga till Gotland. Wow Arlanda inrikes en julhelg, gode gud vilket skådespel och jag tror väl aldrig alla väskor kom med samtidigt. Komma till mormor i Havdhem, härliga Gotland där Åbro stod för läsken, CubaCola och andra udda märken. Om man googlar bortskämd kommer det upp en bild på mromor och jularna i Havdhem. Utsträckt i den gröna soffan och snobben spinnande på lammskinnet framför TVn. Olssons dricke, staffansritt och alla andra tokigheter, härlig minnen. Barndoms jularna slutar 92 och vi firar hemma efter mormors bortgång. Juldagar på grand hotell med en legendarisk gång men den får vi avhandla med vittnen, några jular i Flatenberg innan livet rusar vidare. 96 firar jag jul på kajen i Karlskrona och den 27 december lämnar vi HMS Stockholm, i Emmaboda byter jag tåg och den delen av livet fortsätter med de andra västerut. Ett otroligt fint år kom till sin ända och det har satt spår i mig för resten av mitt liv. En del av mitt hjärta seglar alltid vidare i Flottan

97 är det tid för första utlandsmissionen och Ungern blir min hemvist för 6 månader, wow vilket gäng, vilket ställe, vilka minnen för alltid. Här gjordes det saffranslikör inför julhelgen även om vi skulle flyga hem den 19 december förberedda vi oss. Den 19 december flyger vi in över ett mörkt Sverige i ett av flygvapnets hercules plan, när jag ser blekinge kusten med Ronneby, Karlshamn och Karlskrona lysa i mörkret börjar jag gråta. En otroligt stark känsla att komma hem till Sverige igen, vi har det så sjukt bra i detta land. Glöm aldrig det!

Julen firas i lugn och ro hemma i byn med mor och far. Därefter är det Gotland och när det är dags för julen 98 har ett nytt kontraktskrivits för ännu en mission denna gång i Makedonien. In mitt liv har också min blivande hustru kommit och vi firar mellandagar och nyår i byn innan det är dags för ännu en sväng till balkan. Inte lika lätt med en underbar kvinna hemma i Sverige som pockar på uppmärksamheten. Vi har firat vartannat år därefter med några undantag. Förra året var ett sådant och det finns vissa saker man inte kan förklara men  vi kände starkt att fira i Dalarna . Sagt och gjort, det blev också sista gången min familj träffa farsan, en älskad farfar som lämnade oss lite för tidigt men minnen är många och ljusa.

Nu är det som sagt dags för mig att skapa min familjs traditioner framöver, detta år på själsö och nästa får framtiden utvisa efterd etta år kan vi inte ta något för givet

En synnerligen god jul önskar jag er därute

/Mr T

Detta var i många år den första meningen i regelboken. Ishockey, denna enkla sport där man sitter 20 pers i ett omklädningsrum under en timme för att byta om, sedan när det roliga är slut får man åka ut i rinken och spela, wow.

Jag var en medioker spelare som inte hade huvud för att träna tillräckligt hårt, en hyfsad domare och en lättsam tränare men det viktigaste jag var med , delaktig och fick även skapa möjligheten för andra att vara delaktiga känna kärleken till sporten

Med snart nästan 40 år inom hockeyn så finns det så många minnen och roliga upplevelser, när vi åkte Dalarna runt som Granlunds gubbar och såg på Slagskottet på väg till varje match, hatade i alla ishallar i Dalarna men kul hade vi

Hemma i Dalarna var det mycket hockey tack vare farsan var den han var i domarkretsarna. Jag kom snabbt in i dömning också mycket tack vare Hans-Erik “Pruppen” Andersson eller “bulldoktorn” som han hette hemma i Flatenberg. “Pruppen” levde inte by the book och kunde vart en domare i elitserien i många år men han gick sina egna vägar och gilla inte etablisemanget. Efter att kanske fått en pilsner för mycket så kom det en potatis flygande på legendaren Ove Dahlberg under en middag och “Pruppen” sadlade om. Sista gången jag träffade “pruppen” var på en speedway match på Galgberget när han var lagledare för Masarna. Nu är han sedan flera år borta och jag minns det som igår när jag fick besked om hans bortgång. Du fattas mig”Pruppen”

Viktigt för mig är ofta att ungdomslagen inte blandas ihop med seniorlagen ekonomiskt, injobbade pengar till ungdomslagen skall inte finansiera en halvdålig slovak i ett ett division 1 lag, det är viktigt. Det var viktigt för farsan också och något vi båda vart noga med. Alla jippomatcher jag dömt har jag alltid tagit arvode och skänkt till ungdomsverksamheten i föreningen, viktigt statement för mig. Alla undrar varför jag som leksing spelar golf i en Björklöven beanie, det är enkelt. När jag var i Umeå på match så var det bara försäljningen av beanien som gick till ungdomsverksamheten och jag är lite smyg “lövare”

Jag kan ju skriva om hockey utan att hamna på hagvallen, uterinken i Morgårdshammar där det på 60 talet spelades hockey i högsta ligan och jag själv tog mina första stapplande skär. En världmästare har fostrat på rinken i form av Mats Kilström även ett svenskt rekord är satt på rinken. Morgårn B mot Larsbo 72-1. Klassiskt resultat

Anars minns jag mycket kring åren i Leksand när farsan dömde som mest och jag minns en spelare, kanske den största doldisen i Leksand men en sån otrolig hockey spelare. Per- Olof Carlsson aldrig en dålig match

Under 2016 fick jag även möjligheten att få åka till New York och bänk mig i Madison Square Garden, när man presenterar Henke som kvällen målvakt är kanske det mäktigaste jag upplevt i en hockeyarena, WOW

Nåväl ännu är inte karriären slut utan vi kämpar på de söndagar som kroppen tillåter mig är jag med på veteranträningarna, fortfarande så otroligt roligt. Minns när vi kom igång med det för drygt 11 år sedan och vi skulle till Västerås på cup. Jag var bara 33 och inte veteran (35 är åldern). det fixar vi säger Peter Jacobsson och ringer upp VIK, oldtimers. -Hej det är Peter Jacobsson, vi har en kille som är 33 överviktigt och ganska kass på hockey det är inga problem va? Både jag och trunken var med till Västerås. Året senare vinner vi turnering både på banketten och på isen efter att ha spöat Leksand/Brynäs i finalen, en mycket roligt minne. Det finns många fantastiska minnen från de turneringarna som man kan ta fram och skratta åt

Förutom lite veteranhockey så surfar jag på gamla hockeybilder som finns digitalt. Min absoluta favoritbild är faktiskt på en svensk domare och världens bästa spelare. När SVT gjorde 3 timmars dokumentär om att sverige haft pionjärer i ishockey nämndes inte ett ord om domarna som dömt otaliga matcher mellan canada-sovjet, finaler i OS VM Canada cup. Bilden nedan är från Canada Cup 81 och finalen. I källaren i Flatenberg ligger en puck från turneringen, tack Daggen

Det lag som gjort flest mål efter 60 minuters spela skall utses till vinnare

/Mr T

Den eviga frågan som ställs i livet är , vad blev gärningen , blev man ihågkommen, gjorde man skillnad, vem var man vem är man. Som Håkan Hellström sjunger “när jag går genom livet vill jag tro att det bästa inte hänt än” Vilka val man gjort, rätt eller fel.

Det jag vet kanske vart fel var att jag i tidig ålder valde att lämna mitt hem , mor och far eller som vi sa i Smebacken Morsan och Farsan. Men va sjutton livet väntade därute och jag har alltid känt ett enormt förtroende och stolthet från huset i Flatenberg som för alltid kommer vara hemma långt efter familjen Larsson sålt det.

Att man i evulutionens ögon gjort skillnad är glasklart med tanke på mina underbara barn, men sen då vad gjorde jag, vi?

Gjorde jag skillnad när jag seglade i Östersjön på HMS Stockholm och försvarade Sveriges gräns och neutralitet, gjorde jag skillnad under mina 10 år i försvarsmakten, mina insatser i våra väpnade styrkor för en bättre värld på Balkan, fick de en bättre vardag? Varje dag , varje sekund gör jag skillnad i detta nu för 60 000 Gotlänningar att de skall känna sig trygga i att reservkraften för ön startar. Tillsammans med mina underbara kollegor löser vi en svår uppgift även i fredstid

Har jag genom livet gjort intryck och påverkat andra människor såsom andra människor påverkat mig och lämnat avtryck i mitt minne

Jag har blivit så färgad av mina insatser och min uppväxt men frågan är om jag färgat av mig. Har jag gått genom livet och bidragit till andra människors goda minnen?

Det är så svårt att säga men jag vet vad jag påverkats av, lagkamrater, klasskamrater, ledare, kamrater, kollegor, lärare, familj och kärlek. Jag vet vad det betytt för mig.

Det enda jag gjort under 44 år är att gått genom livet som Tenny Larsson och förhoppningsvis känner någon att jag bidragit.

/Mr T

Det heter midsommar med d, inte missommar som några jävla kattjävlar. Denna dag, afton, helg som kanske är den enda som för mig vart bland det bästa, en underbar dag. Det är oftast en härlig festdag i sommarens tecken men tyvärr som alltid när alkohol och droger är med sker hemska saker. Jag är bara 14 år när jag är med i Söderbärke folkets park och ser en livlös Pelle Ström föras iväg med ambulansen efter att ramlat i vattnet mellan båtarna och drunknat, ett mörkt minne. Kanske det som gör att man håller en viss vaksamhet ändå, det man bär med sig.

Vi åker tillbaka till Söderbärke parken, där vi firade i så många år, först med Melins och Brandt, en härlig dag vid någon stuga och sedan Melins båt till parken, minnena är oändliga med sång, mat och skrönor av rang. Underbart! Sedan tog min egen tradition över när vi började fira i Flatenberg med stångresning, ölning, grillning och sedan bussen till parken i Söbbe. Morsan och farsan upplät vårt hus i stort förtroende där vi firade hela ligan, morsan var väl inte alltid supernöjd med städningen men vi skötte oss över lag. När jag lyssnar på När solen färgar Juni natten med Sven Ingvars eller Mando diaos nya tolkning är jag tillbaka där jag strosade hem från byn genom Rishage och ser Humboberget färgas av den stigande solen, allt är stilla, magiskt ljus och man hör världen långsamt vakna efter sin korta korta dvala som en Juninatt erbjuder, wow man längtar nästan hem med en gång. De legendariska midsommardagarna på Gladtjärn, kanske året fest hemma i trakten, där var verkligen alla och det var så vansinnigt roligt som det kan vara när man är 18-20 år och inget bekymrar en i världen.

Så förändras livets gång, efter ett firande på Sudersand ensam med ett gäng löst bekanta så blir det annat. Efter jag träffat min blivande fru Carina så börjar vi fira på Själsö efter en engångs vända i Vibble med regn och plus 12 grader. Det tradition som vi har byggt upp idag och ännu gör midsommar till årets bästa dag. En härlig sillunch med familjen på Själsö, från början på nedre men numer på övfre. I sin enkelhet med sill, silltårta , potatis och snaps i farmor Märtas handslipade glas. Gemenskap, historier , sång och skratt. Så enkelt, så oskyldigt, så underbart. Sedan dans och umgänge på hamnen och en grill på kvällen.(inget umgänge hamnen iår dock) Även om om ljuset inte är lika här längre söderut så ser jag ändå framemot att få sitta på min altan inatt med en eftersläckare och se Juninatten färga himlen röd.

/Mr T

Klockan är 0215 när jag svänger av mot snäck efter en hämtning i Visby av lilltjejen där Hockeydoktorn Levin kört första delsträckan från sudret och in. I söder vilar natthimlen lugnt medans i nordost den börjar brinna, korta nätter solen ligger strax bakom horisonten, lurar och strax kommer ännu en gryning bryta . Å så ljusnar de i auster som man säger på ön. Lilla Ronja strax 17 år gammal, vart var jag själv då. Sommaren 1993 återspeglas i samma tidevarv för mig själv, kanske drack vi en öl på hjortsnäs i Falun, vi halsade folköl i källaren på studenthemmet på knoppen med Forsas hembyggda ölhävertar, hade man tur kunde man få en påse pilsner TT var det på den tiden. Inför sommaren väntade jobb på verket och hålligång i parken. Denna sommar som blev den sista innan man fick ett nytt märke för våran generation, sommaren 94. Dessa ljusa underbara nätter, inte lika ljusa här på ön som hemma men ändå, när man sakta vandrat hemåt efter någon trevlighet. Genom rishage där fåglarna kvittrar och över åkrarna vid skepparna kunde man se några rådjur fly ljuset i gryningen in i skogen mot Humboberget med tjärn som fond. Morgonljuset sätter granarna på första höjden i 10 nyanser av grönt, älskade hembygd, mina minnen. En annan tid men ändå så lik mina barns, tekniken är oceaner från varandra men i slutänden handlar det om att hänga ihop med människor man trivs med.

Mr T

Swoooooooooosh, pshyyyy hur beskriver man ljudet av vattnet när det under en hundradelssekund förångas i stenkassetten på bastu aggregatet. DEn så enkla men ändå fantastiska, ett rum med värme fukt och 100 % avkoppling. Första minnet är från en av alla de sockenbastun som finns/fanns på Gotland, bastun i Havdhem. Där i den lilla kåken bredvid tvätten fick man som liten sork sitta i en röd balja på golvet i vattnet med pilsnern medans farsan basta. Bastun denna urfinska historia har alltid vart central i mitt liv och kanske den plats där jag funkar bäst. Enkelheten, tillförd energi, vatten, gemenskap , det goda samtalet eller bara i stillhet. Känna hur fukten tränger fram ur porerna , svett. Under alla mina år vid försvaret, det fanns alltid en bastu. Att stå med ljungris upp till knäna och slå en drill under en stjärnklar himmel i det totala mörkret på Gotska sandön utanför bastun efter ett par öl i den och total symbios med livet, oförklarligt om man inte upplevt det. Efter en grisdag på jobbet gå ner och sträcka ut sig på laven efter att fuktat upp väggarna och känna den lena asken möta kroppen , kroppen bromsa upp, pulsen sakta ner, harmoni. Längst ut i St Annas skärgård på Arkö, full vinterstorm i februari sitter an i värmen med ett panorama fönster mot världen som rusar rakt emot dig. Där i det lilla rummet samlar jag mina tankar, vis av erfarenhet bastar jag aldrig mer med finnar om det inte är under kontrollerade former och definitivt inte om en flaska brännvin finns till hands, phuuu jobbig dagar man upplevt efter sådana kvällar. Nej men ändock saknas det mg en sak, jag har aldrig fått bada en rökbastu men livet är ganska långt så jag hoppas den chansen kommer. Minnen och möten, förnimmelser och känslor de har kommit och finns i ett litet rum med granpanel och mjuka lavar av ask

/Mr T

Länge var första meningen i regelboken “Ishockey skall spelas på en yta av is benämnd banan”. 1800 kvm fruset vatten med några enkla linjer, 2 målburar och 15 aktörer på isen, så enkelt, så vackert , så jävla underbart. Det börjar på Hagvallen i en vit tröja med ett stort B på bröstet, Backbyns IF vars hemmaarena skraggvallen sedan flera år är tagen ur bruk. På Hagvallen där man köpte glögg i den lilla kurren ihörnet och fick lägga i snö så den kyldes ner till drickbart. Här spelades under några säsonger ishockey i högsta ligan på 60 talet och rekordet i målrikaste matchen är satt här när Morgårdshammar B slår Larsbo med 72-1. Där togs de första skären under Inge Karlsson ledning och kärleken är omedelbar och brutal. Phuu långa skär, jag glider fram och betraktar isen, sargen , taket. Fredrik kör med tjejerna i andra Zonen och tankarna flyger bort, allt detta som det gett mig dessa 1800 kvm av fruset vatten. Matcherna i Leksand när farsan ännu dömde, bollibompa med SpolJansson, fix i Leksands omklädningsrum med Harry Persson, hämta biljetter hos Inga på kansliet. Isstadion templet för ishockeyns gladiatorer i Dalarna. Alla timmar i buss, i Fundiahallen med Granlund, på Lugnet, i bil till något domaruppdrag, vänskap och minnen som aldrig suddas ut. Till slut valde jag att ta en paus, kärleken var över vi gjorde slut. Under några år såg jag inte ens hockey på tv men sen hände nåt, vi drog igång veteranhockeyn på ön och kärleken blossade upp starkare än någonsin. Nya vänskapsband och faktiskt händelser som ligger på topp 10 i livet, så jävla härligt vad det förenar 1800 kvm och en 7,62×2,54 stor gummitrissa. När jag trodde förhållandet var stabilt blev jag ledare och en helt ny dimension tillfördes, wow vilken resa jag fått göra med alla tjejer i Visby/Roma och Fredrik Godman. Fredrik Godman Hall of fame alla dar i veckan. När jag väl blev ledare på riktigt insåg jag all tid som mina ledare i min ungdom lagt ner på mig. När jag väl insåg det så har jag tackat dem personligen nu sista åren speciellt Granlund, Jan Granlund som lade så vansinnigt med tid på oss, wow vilken förebild. Tack Janne du har deltagit så otroligt mycket till vem jag är idag. Det finns så många som vart med på resan , så många människor i den härliga hockeyfamiljen. Ikväll såg jag mina lagkamrater i Oldtimers slå Graip i en härlig hockeyvändning med 4-3 . På söndag 1930 finns möjligheten för det igen, Tomas Öhman håller i och vi veteraner får chansen och köra en timme, bästa timmen i veckan.

1800 kvm fruset vatten, For the love of the Game

/Mr T