Mitt i livet

Tidig lördag morgon, endast jag är vaken numer med sällskap av vår katt. Sitter och lyssnar på alla morgonljud du aldrig hör annars, kaffebryggarens gurgel, när kompressorn stannar på kylskåpet, klockans tickande och naturens ljud utanför fönstret. Ifrån sovrummet hörs nån ångestladdad inandning när djupsömnen lämnar min fru på väg att åter vakna en dag i livet.
Den här stunden med nybryggt kaffe och stillsamhet som inbjuder till reflektion är så otroligt rogivande samtidigt som man med åren lärt sig en del om sina vänners vanor. I Falun kokar vikaErnst frukost på vedspisen och i södra Visby är väl Levin inne på tredje koppen vid den här tiden.

Saker som man kan ta på, konstanter som är samma sak alltid oavsett världsläge men så förändras de helt plötsligt, vad händer då, vilken väg tar vi ur rondellen som kallas vardag så här i livet.

Vår son tog studenten för drygt en månad sen, nu jobbar han på sitt första jobb och stormtrivs med det. Livet i sin linda, så många vägskäl att stanna i och välja väg, så mycket outforskat. Hans stig har precis börjat, tråden som kommer göra det stora nystanet av minnen i hans hjärna när han blir gammal.

Ronja börjar gymnasiet och snart har vi kört färdigt i vår vardagslivs rondell , jag och min fru.
Vi måste hitta en ny väg att köra på då våra två givna konstanter sedan 20 år helt plötsligt förändras, våra barn lämnar oss för sina egna resor.

Ja det finns mycket frågor och funderingar men jag håller till kända fakta en dag som denna, påtåren är alltid godare.

/Mr T

Solens strålar värmer mig med en lätt touch på väg ner bakom östersjöns horsiont. En östersjö som man tidigare patrullerat men nu valt att bo mitt i. Skönheten som gods natur erbjuder denna kväll vid brusviken där solen när mig är bedårande. Tankarna flyger iväg och jag minns alla vackra platser jag fått haft ynnesten att besöka i riket och världen. Genom mitt jobb inom framför allt försvarsmakten har jag fått besöka många platser som normalt är stängda för allmänheten. Det är dock inte bara platserna utan det är ögonblicken, de man aldrig glömmer som följer en för alltid. De som är så viktiga att fortsätta samla på sig, att minnas att känna den lätta värmen av upprymdhet som kan komma genom kroppen när man kommer till ett sådant minne. Livet det som hänt och som vi ännu inte vet ska hända.
Det händer mycket just nu som jag inte riktigt har koll på men hänger med, ny tjänst på jobbet, wow otroligt kul och jag ser fram att få leda värmeverksamheten in i 2020 med alla våra utmaningar, grabben tar student och har redan fått jobb. Lilltjejen på gymnasiet och snart är vi inne i vänteperioden på nästa generation. Jag ser framtiden an…..

Mr T

Ja må han leva, “Bullen” 50 år med nya höfter. Hallå vart fan är vi på väg. Folk kommer över på fel sida 50 strecket, tur man har några varv runt solen kvar dit. 2018, året som gick. Kanske det tuffaste året genom tiderna rent jobbmässigt, hoppas stressen inte lämnar några bestående men, trots klara rop på hjälp till ledningen krävdes ett VD byte innan det hände nåt. Nu känns vägen framåt hanterbar för mig och min personal. 2018, året då företaget GEAB som är min arbetsgivare fick en ordentlig törn i media och förtroende när vattenfall byggde om i Ygne vilket resulterade i att det blev mörkt några gånger(typ 13). Det som GEAB dock ansvarade för det vill säga driften av reservkraften fungerade 100% vilket jag är mycket stolt över att min personal lyckades med. Vi körde också hela Gotland i över 30 timmar själva utan störning, wow säger jag bara . Vilket gäng jag har till mitt förfogande

Förutom jobbet då, ja det har inte vart så mycket förutom utan det har vart överlevnad och jobb. Jag fick dock åka med mina härliga brudar till Sundsvall och få ordentligt med stryk i Stålbucklan. Men ändå, wow vilka starka tjejer. 8 matcher på 4 dagar från att typ spelat 4 matcher innan. Djup beundran och rörd till tårar över den viljan de visade och levererade, fantastiskt som Godman skulle sagt

Apropå fantastiskt, Fredrik Godman!!!!!!!!

Jag konstaterar att när jag passerar bergkammen i solnedgång efter att kört inlandsälven upp och ser Oviksfjällen ligga som valar blir min kärlek till fjällen för alltid. Fan vad jag älskar fjällen

Det har även vart smolk i bägaren då vi fick börja det nya året med att ta farväl av Lasse Persson, härliga Lasse som älskade att få hänga lite med oss ungtuppar och sin ständiga nyfikenhet på livet. Du fattas

Sommaren utan vatten och den brännheta solen förvandlade trädgården till Saharas öken i den varmaste torraste sommaren i mannaminne, phuuu vad drygt

Vi berikades också med ett par nya smebacksgotlänningar, välkomna Melins

Vi har också få vart med i kärlekens tecken, en fantastisk kväll med J J på gränsen till magisk det dygnet vi körde.
Janne och Lise bjöd också upp till tjäderspel i domkyrkan med en hejdundrande fest med partyskägg.

Fårösemester och besök av bästa Fredde tillsammans med Agneta och familjen, grymt kul

Under hösten har jag haft 3 tjänster på jobbet och försökt satt nordiskt rekord i tjänsteresor känns det som, nu kämpar vi på och ser framemot nydaningarna.

2019 kommer bli året då vi reder ut mina hälsoproblem, sätter en hållbar struktur på jobbet, vinner första matchen med Visbyroma tjejerna, fiskar kräftor i barken och åker på en skön semester med frun i höst. Barnen är ju för stora
nu…………

Vi ses på andra sidan

/Mr T

Det är 12 minus, året är 1991 och i tunneln på elljusspåret knäcker vi varsin utgången falcon bayersk vi stulit vid glassorteringen på Risingsbo. Det är stjärnklart, gula lyktor i spåret och vi skall på en nykter skoldans på folkan med Birger som alkopolisen nummer 1.
Det är jag och min homy Fredde, vad vi inte fattar är att vi har hela livet framför oss.
Tjoffa-tjoffa-tjoffa ljudet från den 2 cylindriga kubota dieseln är distinkt och min lilla tjej strax 15 år gammal susar iväg i sin bil till nån kille, strax efter susar garageockupanten Samuel 18 iväg i sin bruks bil medans BMWn är på vinterfix i mitt garage. Samuel som precis flyttat ut i gästrummet, mina barn, mina små pluttar så stora men ändå så små. Jag minns som igår min egen ålder där och då. Det enorma förtroende jag fick av mina föräldrar och försöker ge mina barn detsamma. Själv flyttade jag hemifrån vid 16 och var kanske inte särskilt närvarande vid min mor och far förrän vi fick barn, det är något jag idag kan ha ett dåligt samvete för samtidigt som jag kan känna mig stark i att mina små fåglar troligen också kommer tillbaka om jag ger dem min ovillkorliga kärlek som mina föräldrar gjorde. Ok det var kanske inte juste att komma hem en gång i månaden vara hemma 3 timmar innan man drog på fest, sov bort lördagen och drog söndag lunch. Flög hem från Bosnien på leave,dela en platta öl i bilen hem från Arlanda med Hammarbäck, lompen och per, kasta in tvätten i Flatenberg och drog till Grand efter 3 månader på Balkan. Förlåt morsan och farsan, jag älskar er.
Nu sitter jag här själv med barnen på vift med en oro som jag inte visste fanns att uppbringa i mig, men den finns. Jag kan bara hoppas att det vi lärt dem om rätt och fel leder dem åt rätt håll när mörkret faller på medans de gör sina misstag som vi alla skall göra.
Tyvärr Pippi men krumilurpillren var slut.

Mr T

Jag sitter i 1000 meters liften i Åre och solen strålar i mitt ansikte, lite bakis efter en kalaskväll på stan och en eftersläckare i lyan i freestyle huset på Åre torg. Då börjar min Ericsson 337 att ringa varpå jag glatt svarar och undrar vem som 1998m kommunicerar till en mobiltelefon då det kostar 6 kr minuten. Det är ingen mindre än Philip Stagg som önskar min närvaro på en anställningsintervju på KA3 Fårösund.
Spännande tänker 22 åringen och tänker inte mer på det just då, det fanns annat att fokusera på……
Det började egentligen med att Bert-Ola Wallin smugglade in finkaffe på kontoret som han , Ulrika och Annelie kokade och jag i egenskap som postman/kommunikation på staben vid den Svenska FN kontingenten i Pec´s råkade komma precis då det var klart (varje dag). Där pratade Bowen om KA3 och de nog skulle söka en kille som jag. Bowen var egentligen personalchef där men Stagg var hans stand in.
Sagt och gjort jag flyger ner till ön och träffar den importerade LM Christensson och vi blir kära vid första ögonkastet och har en bra intervju. Sticker hem och tänker inte mer på det förrän telefonen ringer en torsdag och de undrar om jag kan börja på måndag, det vart på tisdagen men en snabb flytt blev det och jag fick av farmor Ingrid överta hennes halvrostiga Toyota starlet i present. Det jag mest kommer ihåg från det är dock när morsan och farsan åker hem och morsan låser in båtbiljetterna i lägenheten varpå vakten får hämta mig i hörsalen där hela regementet sitter samlade min andra arbetsdag.

Jag gick ifrån att vara Gerts grabb hemma i Smedjebacken där alla kände till en till att vara ingen och känna ingen, en konstig känsla.(Lite släkt och Martis då)

Jag tog upp skridskorna ut lådan efter att inte spelat på 2 år och hörde av mig till Roma. Jag var välkommen att köra. Det blev 3 säsonger även om det var svårt att ta en plats var det fantastiskt kul och det är många minnen därifrån och sen fick jag ett gott umgänge också.

Ganska snabbt upptäckte en snygg brutta som besökte grannlägenheten i Fårösund, trevlig tjej med en raggargolf. (visar sig vara en fantastisk människa oxå)Nu lite drygt 19 år senare ligger hon här vägg i vägg och sover. Hon heter Larsson i efternamn numer och är mor åt våra fantastiska barn samt lite kär i Smedjebacken

Tiden inom försvarsmakten blir en bra tid i livet, en gåva att få jobba med Fårögubbarna på Fårö och de har visat mig hela sin ö, platser folk tror man ljuger om när man berättar. UH rep på KA3, ett gäng gubbar så tog hand om mig men nu tyvärr har börjat dö ifrån en .

Höghöjdsgänget/Elsäkerhet inom LedTek som gjorde livet värt att arbeta i under några år också innan jag kom till världs ände rent stimuleringsmässigt och kände, nej nu är det dax för nåt annat.

Runt hörnet står GEAB och Björn Blomberg med utsträckta armar och säger – Honom ska vi ha!
Resan börjar i Slite 07december och fortsätter än. 2011 har jag förtroendet att bli chef för produktionen i Visby. En roll som sedan har svällt i samband med köpet av Visby energis värmeverksamhet och att jag även fick ta över ansvaret för hela ön och reservkraften. Det är ett jobb där man stundtals ställs under ganska stor press tillsammans med sina medarbetare och det är tuffa saker att lösa. Det svetsar ihop människor och det är ett kul jobb. Jag har haft ett stort förtroende från företaget vilket gjort det möjligt för mig att utvecklas som chef

Men va fan Tenny du måste väl gjort nåt annat än jobbat på 20 år?

Jodå vi har ju vårt hus och vår lilla familj som tar mycket tid, snart fyller Samuel 18 år och kommer vara myndig, herregud. Ronja blir 15 och vi har vart gifta i 11 år, herregud.

Ställer jag mig på vågen har jag tydligen ätit lite mat också

Nu är det mycket fokus på hockey i livet som nybliven damtränare och comebackande domare.

Ni är många som är delaktig i att jag är idag 20 år senare är ingen på Gotland längre, Jag är Tenny Larsson och ni är många som betytt/betyder mycket.

I Smedjebacken är det generationsskifte så där börjar jag gå från att vara Gerts grabb till “Sussis lillebror han som bor på gotland”
Älskade hembygd, en oas i världen när den inte räcker till

Störst av allt är kärleken

/MR T