Mitt i livet

Sitter i fåtöljen och far runt på alla möjliga musikvideos och helt plötsligt spelar Elton John Englands ros. Året blir då 1997 och jag sitter på golvet på movcon kontor och ser hur vi gråter ikapp över en människa vi inte känner. Över nåt man inte kunde googla upp, det fanns inte. Jag var 21 år topptränad, på väg ut i livet och framför allt innihelvete naiv. Jag satt i Ungern i svallvågorna av balkankriget där mina föregångare i nordbat2 gjort ett sånt grymt jobb i att skapa fred och en dräglig tillvaro att vi kunde kassera in kapitalet. Men de enkla orden att “morsan det är lugnt” kasta man sig på en herka ner till Europas senaste krigszon. Idag sitter jag med Samuel 17 år hemma och skulle dö om han kom och sa samma sak. När jag åkte hem en vecka på leave så bad jag grabbarna hämta mig, vi dela på ett flak lapin kulta hem till byn, jag kasta in tvätten till morsan efter 3 månader och drog på grand. Förlåt 🙁
Ungern 97, det var då det mesta hände och jag putsades av det slutgiltiga graderna och blev Tenny. En stor del i detta var Steve, Steffo,Karin och Annika, fy fan vad mycket ni gav mig som jag alltid bärt med mig efter det, det går inte att förklara i ord. Lund Kallin och hela kockgänget i Doboj, vi fick göra det 2 gånger, tokjävlar. Conny Strömberg, ojojoj Malmös stolthet och alla grabbar på tpt. Tänk vad tillfälligheter gör. Man skickar in ett papper och hamnar där och hela livet påverkas. Tack och tack morsan farsan och syrran som litade på “att det är lugnt”.
Nu 20 år senare sitter jag på Själsö och det är lugnt.

MR T

Det är konstigt, när jag åker till Smedjebacken, Sme´backen, Smötchen you name it så åker jag alltid hem. Efter några dagar åker jag hem till Gotland igen. Jag är begåvad med med 2 hem där jag har personer jag älskar och håller av.
Det är en ynneste att kunna byta plats i världen och ändå känna sig hemma.
Det är också en ynneste att ha en arbetsplats där man varje dag känner nya utmaningar och gemenskap genom andan att känna att vi löser en viktig uppgift vi är behövda. Att vara behövd tror jag är en viktig känsla.
Hur som helst så är strax väskan packad och jag åker hem, hem dit där allt skedde för första gången, där jag känner alla hus, alla skogar, alla vatten, där minnena ekar längs gatorna och där ännu mor, far och syster finns, min familj.
Några av mina absolut närmaste vänner, människor man växt upp med, sådana vänner får man inte igen, det är omöjligt, för tight bor ännu kvar.
Umgänge man inte kan ersätta.

Platsen där Brandts gatukök vart en central del, platsen där jag idag inte känner igen alla som går på gatorna längre men en hel del, där jag är Gerts grabb, Hylands pöjk och på senare tid Sussis lillebror, han på Gotland ni vet.
Dit skall jag åka och dit till den platsen där en del av mig alltid bor, min lekbäck, min älskade hembygd. Lilla byn Flatenberg “Guldbyn” ett uttryck jag myntade som ännu lever i bygden där jag är född, uppväxt och skulle vart 4 generationen som bott.
Jag hittar ännu grunden till huset vid hyttan där farmor är född 1931, älskade Ingrid “Hagge” som jag numer besöker på By gärde där hon vilar tillsammans med Farfar och farbror Göran.

Dit till den platsen som jag inte besöker tillräckligt ofta skall jag åka, ladda mina batterier och efter 5 dagar åker jag hem…….

/Mr T

Igår sprds ett inlägg på fejjan skrivet av “min” präst Martina Vollbo. En härlig person som jag stött på i kyrkan och nästan varje dag i skolan då jag hämtade mina barn. Det handlade om att i korta drag hur enkelt det är att lämna kyrkan utan egentlig eftertanke vad kyrkan egentligen gör och det i slutet kan bli ett hot mot verksamheten om pengar och engagemang tar slut
Jag är medlem i kyrkan och det kostar mig över 1000 kronor i månaden, för det får jag tillgänglighet till krisstöd , gifta mig i kyrkan, låta mina barn konfirmeras, tilllgänglighet till andlig verksamhet. Begravning löses via en specifik avgift. Denna tillgång har även icke medlemmar för kyrkan är öppen för alla. Ungefär som många lämnar facket och inga företag orkar behandla dem som skit utan de får hänga med på de betalande medlemmarnas villkor iaf.

Här börjar dilemmat komma, jag är med i kyrkan för jag tycker deras verksamhet är viktig, jag är med i sjöräddningen för att jag tycker deras verksamhet är viktig, barncancerfonden, fredsbaskrarna, facket och några organisationer till för JAG tycker verksamheten är VIKTIG.

I energi branschen där jag jobbar möter vi ofta på motstånd att vi är dyra och vinster för höga, tyvärr verkar ingen tycka det är viktigt med energi men det är ok. Vi försöker dock göra oss så prisvärda som möjligt då vi måste leva upp till våra ställda krav både leveransmässigt och ekonomiskt från våra ägare och kunder.

Fredsbaskrarna är bara till för medlemmar

Sjöräddning hämtar medlemmar gratis övriga får en faktura

Det är här som jag närmare mig pudelns kärna, vad får jag av Svenska kyrkan för mitt medlemskap som ingen icke medlem får. Vad gör det exklusivt att betala15000 om året i medlemsavgift när alla icke medlemmar även får det gratis.
Vad gör det prisvärt att vara med om man inte är troende

Jag är med för jag tycker kyrkans verksamhet för ungdomar är så himla bra och viktig, samt tillgänglighet vid större katastrofer och eftertanke. Det har dock alla icke medlemmar också rätt till

Kyrkan levererade 2013 ett vinstresultat på 1,3 miljader kronor, har inte hittat något fräschare än det, är månne kanske medlemsavgiften för hög?
Kanske fler stannade kvar om den var mer skälig för något ganska få medlemmar trots allt inte utnyttjar men ändock tycker är viktigt.

En frågor som jag tycker kyrkan skall ställa sig är
Vad förväntar sig en medlem?
Är avgiften rimlig?

Jag har inget medlemsnummer annars så hade jag skrivit det här

Medlem XX i svenska Kyrkan

Mr T

Här på ön så drar turistsäsongen snart igång. De lokala entreprenörerna i näringen sparkar på sig och ondgör sig över de hutlösa priserna på båten fram och tillbaka till ön. Senast idag var det någon stackars fastlänning som hade en insändare hur hutlöst det var att åka med båten hit.
Det är inte många gotlänningar som är resande på båten som skriver insändare.
Visst kan jag tycka att 2000 är dyrt för familjen ToR men det funkar.
Så länge det inte är statliga färjor så är det nog så.
Även om man betalar bilskatt så får man ju betala sin egen bensin.
Pigge Werkelin som är den som är mest kritisk misslyckades med sitt projekt att köra en egen färja.
Det gick helt enkelt inte runt ekonomiskt och eftersom det bara var säsongskörning med bra beläggning är det lite konstigt, troligtvis var biljettpriset för lågt.
Men alla inlägg att det är ca 3000 kronor för en färjebiljett som skrämmer bort turister köper jag inte, följande är boende priserna på 2 av våra turistanläggningar v 28 för 4 personer, Uppställt Tält 7000:-, 16 kvm campingstuga 10000:-, villavagn 26 kvm 13000:- och en lägenhet om 50 kvm med havsutsikt 16000:-.
Det är hutlöst.

Nys attackerna avlöser varandra och pollensäsongen är igång, hua.

Leksand Mora ikväll igen känns som man är med i filmen måndag hela veckan

Äntligen lite värme ute

Nu påtår

Mr T

Precis bredvid ån där Mora parken börjar, där så många vasaloppsåkare bitit ihop på sista uppförsbacken. Där ligger den Smidjegrav, Moras ishall. Minnena är många och roliga, där har jag både spelat och dömt min mest underliga match. Spelat mot venjan som tack vare ett strömavbrott inte kom igång förrän 2300 och de som jobbade natt på verket fick komma 4 timmar försent. Dömningen en kval match mellan noretpojkarna och strömsbro som stod 7-2 efter 2 perioder. Då kom båda kaptenerna in i domarrummet och fråga om vi körde utan icing och offisde i sista. Ok sa vi sen höll NP i pucken 10 minuter och flippade sedan ner den till strömsbro som passade runt sista 10.
Otaliga fystester vid domarkurserna. Det året vi hade cooper på is åkte jag 44 varv på 12 minuter. Endast en av bröderna norrman matchade det :-). Löpningen däremot var inte min grej. Alla FM mattsson cup med både den ena och andra skandalen som följd men otroligt kul. Imorgon är den något helt annat, djävulens kokkittel och vi får väl se vilken smältdeg som rullar ut i slutet på kvällen.

Mr T

Den står här i allrummet precis innan köket, holgers soffa. En typisk svensk dräng soffa i furu som vilken som helst av de 1000 tals som tillverkats. Men kan den prata vad vill den vad vet den. Vet den att det är den som finns kvar efter min farmor och farfars älskade Hagge, tillverkad på bon av holger på den gamla snickarbänken. På kanten hänger ännu det som för oss var spiskroken men från början var ett hjälpmedel att få på träbenet. Soffan som får mig att minnas när man låg i köket vid farmor och lyssnade på radio, gosade med katten Emil väntade på att viken skulle skölja, vad vet Holgers soffa om det, om alla fika stunder vid hade i den och luncher som sovits. För många är den en helt vanlig soffa men för oss från Hagge är det Holgers soffa.

Det börjar med en röd balja i plast fylld med kallt vatten och Åbro öl. En julhelg långt från mitt hemma men ändock hemma. I den vita stenkåken bredvid Havdehemstvätten började det, bastandet. I hela mitt liv har den legat där , tryggheten i ett varmt fuktigt rum tillsammans med nakna människor. Vi hade en hemma i huset, huset som Arvid byggde och morsan och farsan köpte 75 för 95000. Det första Gert Erik Larsson gjorde var att bygga en bastu. En bastu jag funderat mycket över livet i, haft djupa diskussioner med Lassis tillsammans med Springsteen bandet, festat i, njutit i, haft som en tillflykt i livet från allt det onda och elaka som jagar mig. Tryggheten lugnet som jag finner i bastun finner jag ingen annanstans. Jag har bastat på otaliga ställen med många olika minnen. Badhuset i Ludvika med farsan på fredagarna då vi var och bada i simhallen medans morsan städa . Sedan har det rullat på, bastu i pjantbo med isdopp, berga örlogskolor, karlskrona, gotska sandön, själsö, åre, sälen, falun, Smedjebakcen, Bosnien, Makedonien, Ungern ett hundratal är dem som jag suttit i och svettats. Den har blivit en trygghet och jag älskar den. Bastun min fasta punkt i livet och tankehydda

Heltplötsligt minns man, det kommer tillbaka som en blixt från klar himmel. Själv tror jag man påverkas av miljön ganska kraftigt. Under julhelgen rörde jag mig nere kring hyttan till fots och sedan hände det, igår kom en sån kraftig minnesförnimmelse så jag nästan kunde ta på den.
Den tog mig tillbaka till året 1994, ett år som många kommer ihåg tack vara den otroliga sommaren och Sveriges brons i USA. Sommar 95 var ännu värre men det kommer ingen ihåg, men vad var det då som kom tillbaka? ja hela situationen. Morsan och farsan på Gotland och jag själv hemma i byn och jobbade. Klockan ringer 0530 och man går upp och äter innan man travar ner till verket. 0545 och man går i endast shorts och birkenstocktofflor. När man passerar hyttan och ut på järnvägen för att gena in vid tåggrinden ser värmesträlningen från slipers och järnvägsspår redan stiga mot himlen. Denna otroliga sommar när ribo röd gjorde comeback, gladtjärn stod på toppen av sin era och men körde en gul rallyopel med Clarion bandare och i den offspring med cd smasch på chrome band. Jobbade ständig förmiddag till 1415 sen ut ur den ohyggligt varma industrifastigheten , in i opeln och ut till gladtjärn för ett dopp med grabbarna. Det enkla livet, dåtiden den i minnet så romantiserade tid som aldrig kommer igen. Mern vad gör det, så här 22 år senare skapar man ju nya minnen……

Mr T