Mitt i livet

Min fru pratar ofta om stjärnögon, det är den gnista alla barn i förskoleålder har som bara barn kan ha. Ögon som bara utsrålar ren glädje och lycka, tyvärr lyckas vi vuxna effektivt ta bort det på alla barn efter några år men ni som har det kvar, försöka att vårda det.

Sommaren står för dörren och alldeles strax midsommar helgen. Den helg som nog all tid varit den absolut roligaste festligheten oavsett ålder för mig. Från firandet på Melinarnas båt, firandet hemma i Flatenberg och alla kvällar i parken till det underbara firande vi har idag hemma på Själsö. Att få gå upp och sitta och mysa lite i hörnet, se hustrun ha sitt normala “snartdörjagavalltjagskallhakommaihågatthamedmiganfall” medans man i lugn och ro gjort klart allt dagen innan. sedan den sedvanliga midsommarlunchen vid poolen och silltårtan, denna underbara tårta som gör livet värt att leva.En snaps och några glas dricke och sen iväg till hamnen för dans och ljugning innan vi landar på terassen och tänder upp grillen. Ungefär så bra det kan bli.

Men åter till sommaren, förut en underbar tom tid då man med grabbarna gjorde vad som föll en in, idag är det nästan på gränsen till otroligt hur mycket man kan planera upp i förväg. Nästa år blir det den tomma kalenderns sommar med risk för att man sitter själv varjekväll men det kan jag ta……

/Mr T

Jag har gång på gång slagit vetenskapen och läkarkåren med häpnad då det gäller min smärttröskel. Att jag gång efter annan tänjt deras gränser för vad man i smärtväg klarar av. Jag har nog varit ganska medveten om att smärttröskeln är hög ända sedan jag var yngre förutom vid huvudvärk dagen efter då den är extremt låg. Jag har inte särskilt ofta gnällt utan kört på. Nu står jag dock vid det läge att smärtan påverkar min kropp så mycket att jag inte anser mig leva ett normalt liv. Vetenskapen har skannat hela min kropp utan svar på gåtorna alla prov ger svar som en 20 åring och enligt läkarna är jag fullt friskt. Vad hade man gjort med någon som inte har min smärttröskel för han hade troligen tagit livet av sig för länge sedan. Idag har jag bara haft riktigt ont 2 timmar och inte haft så mycket yrsel vilket då betraktas som en bra dag. Min kroppsmentor Annelie De flon har gett mig redskap att jobba med och det känns lite bättre men ändock långt ifrån bra. Den 15 juli är nästa läkarträff och efter det blir det neuvrologen och kan inte de hjälpa mig är det troligen dags att konfirmera sig ty icke annat kvarstår.

Nu kanske jag låter som en jävla grinpitt, ja det kan jag leva med men jag vill dock tillägga att jag fortfarande vaknar varje morgon med ett STORT JÄVLA LEENDE PÅ LÄPPARNA för det är underbart att leva. Just nu är det bara lite väl mycket smolk i bägaren och vi hittar inget bra diskmedel. Jag menar jag är för f-n bara 37 år jag är för ung för att ha så ont och ha den bakfyllekänslan resten av mitt liv.

Det kan då stundtals vara tufft att se framåt men vilken tur då att det finns roliga saker att se bakåt på:

Av nån konstig anledning kommer alla spelare i Smedjebackens HC A-Pojk ihåg vad det stod på mitt pungskydd

Jag har stannat med Hammarbäck i hans 142 vid vägbulorna på baksidan av simhallen i ludvika

Jag har sett fantomen utanför Örebro

Jag har gått i klass 9B på bergaskolan /7b & 8b med så klart

Jag har spelat hockey i granlunds gubbar

Jag har haft storhedkvist som fotbollstränare

Jag har spelat i korsnäs med Toma kapla som tränare

Jag har bott på järnet i 2 år

Jag har växt upp i Smedjebacken

Jag har vart mastklättrare i försvarsmakten

Bara dessa stolpar ger underbara minnen och vetskapen om att livet msåte gå vidare så man kan fortsätta skapa underbara minnen att minnas när tiderna blir hårdare

Mr T

En fredag kväll i april bjöd jag hem alla ledare i Samuels fotbollslag där jag är lagledare på en kickoff. En fantastisk afton allt från fotboll till kottar i skogen diskuterade över en enkel middag med dryck som innehöll prathöjande substanser. En trevlig del av föreningslivet och förbrödringen.

Men varför gör vi sånt så sällan idag? Varför åker man hem sätter sig i fotöljen och umgås med sina vänner via facebook?

Är det för att man kan dricka vad man vill?

Man kan gå och sova när man vill?

Man kan sitta naken om man vill?

Ärdet så att vi människor det socialaste av djur helt plötsligt gjort oss passande sociala, vi umgås när vi vill via telefonen och helt abrupt så kan vi avsluta utan den minsta hänsyn till den vi faktiskt umgicks med?

Ja det är både gått och ont men jag kan sakna lite av den stora gemenskap jag kände som barn vi föreningslivet vilket idag är i stort sett helt dött.

Vad händer annars på fronten?

Ja farsan hade en liten hjärtinfarkt för ett tag sedan och sedan kontrar bäste farbror Mats upp med det samma häromveckan. Då känns det ju sådär att vara på den manliga sidan i släkten när man vet att farfar Georg dock 55 år gammal i hjärtinfarkt, inget att noja ner sig över men jag tror jag skall upplysa doktor krank vid nästa läkarkoll att statusen under hjärtkärl sjukdomar skall ändras till i släkten.

Mina barn är uppe på övervåningen och ser på tv eller spelar data. Under många år har jag förökt å dem att hjälpa till lite mer här hemma, har till och med mutat med pengar men intresset har vart noll.

Nu mina damer och herrar har jag knäckt koden, jag har betalt i fel valuta. Det som gäller är ju datatid, får de byta hjälptid mot datatid kan jag få vad som helst gjort här hemma, undrar om inte bilarna skall tvättas idag 😉

Nu är kaffet slut och garaget pockar på uppmärksamhet vilket det ska få efter jag väckt min min vackra hustru till liv och meddela att kaffet är klart.

Men inte vi skiljs vill jag meddela några fler saker jag faktiskt har gjort:

Jag har jagat karadihz i bosnien

Jag har tappat mina glasögon längst fram vid scen i grängesparken

Jag har skickat ett meddelande ombord till Fredde ombord på en skyways flight

Jag har övernattat i min toyota starlet

Jag har vart på ålagille i Skåne

Jag har sprungit stockholm maraton

Jg har sett Peter Forsberg och Mats Sundin vinna vm guld i ishockey, för övrigt var Fredrik Stillman med också och hans högra armbågsskydd tog jag med hem till Jocke Hellström

Jag har bloggad den 9 maj 2013.

/Mr T

Odödligheten, känslan av att det är ingen fara.

Den tunna känslan av kontroll som i ett ögonblick byts till kaos.

Att i detta läge gå från kontrollerade genomtänkta handlingar in i reptilstadiet eller in i det stadie du tränats för är svårt att förutse förrän man är där.

Det går inte att säga på förhand.

Boom en ied uppföljt av finkalibrig eld från flera håll samtidigt som en rpg passerar 1 meter upp i luften, sikten är lika med noll i det upprörda dammet och kommunikationen via radion är inledningsvis otydlig innan kroppen bestämmer sig för reptil eller träning. Det är en grupp av svenska soldater någonstans i världen som är under beskjutning och någon i den gruppen kommer garanterat välja reptil och de som har rätt utbildning hamnar förhoppningsvis i tränigsstadiet, ingen vet.INGEN.

Odödligheten som fanns där nyss är det ingen som vet nått om för kroppen har tunnelseeende och bara de system som krävs för överlevnad igång. Den härliga känslan av kontroll är som bortblåst.

Efteråt när dammet har lagt sig kan man konstatera om det gått bra eller inte. Man kommer iskydd och delger sina känslor för varandra, förbrödras och går vidare i sitt uppdrag till andra order ges.

Hemma i Sverige sitter de som blev kvar, de över 10000 per svensk insats i afghanistan som sitter på helspänn vid varje rapport om oroligheter och väntar på ett livstecken. Ett sms, ett kort meddelande på facebook eller i värsta fall ett besök av polisen/försvarsmakten.

Hemma sitter de som man inte kan prata med allt om, dels får man inte av sekretess skäl och dels förstår de inte vad som egentligen hänt.

Hemma sitter vi som har oro som grundkänsla och inte odödlighet för vi är inte där.

Idag finns 652 svenskar på plats vid någon oroshärd någonstans i Världen och minst 5 av dem känner jag så pass bra att jag skulle bli väldigt bestört om något hände dem .

Jag är 37, har begränsade fysisk möjligheter idag att delta. Säger som amerikanarna, I done my war.

Idag är jag en av dem som sitter hemma.

Dock vet jag vilket insats det är förbåde vår trupp och deras anhöriga, BE AWARE!

/Mr T

En lång härlig promenad i det otroligaste månljus jag upplevt har rensat mina tankar och fört mig bakåt i tiden. Jag kan känna att fan va skönt, det är inget jag ångrar att jag inte gjorde. Man tycker att fan jag gör aldrig något eller jag har inte gjort nåt. Men börjar man fundera så är väl det egentligen det man har gjort, otroligt vad grejer man har gjort.

Jag har druckit pilsner med Fredrik Nordlund i ett bageri i Hässleholm

Jag har vart med Lars Ström på diskodancing i Olofström

Jag har tjänstgjort i den svenska utlandsstyrkan med legender som dan Lundh, Börje Wängelin, Lennart Sikström och Gummiohlsson

Jag har vaknat i ett 200kvm tält med 60 andra svenskar till ljudet av den ovalfläckiga makedonska grodans bästa parningsläte

Jag har jobbat på Verket i Smedjebacken

Listan på de saker man faktiskt gjort kan bli oändlig, jag kommer ihåg när jag och grabbarna bestämde oss för att gå ut varje torsdag hela 3an på gymnasiet, ojojoj vilka härliga förläskningar i min 1a på järnet, Roger Sunderberg Jakob Westling Tobias Forslund bara för att nämna några av giganterna på arenan sedan ner till Garbo!

I arbetslivet började man på botten vid försvaret som undervattenstekniker och slutade på toppen som höghöjdsinstruktör. Nu är man ansvarig för att Visby är varmt.

Vad är det då som gör att man börja gå och minnas vid 37år, är man nostalgisk eller är man rädd för att glömma ifall man inte upplever några nya minnen? Livet rusar framåt och det är en viss trygghet i att hållafast i det man känner igen. Det enda som jag känner gnager i takt med åldern är ropet från hembygden. Kan det hänga ihop med att mor och far blir äldre vad vet jag men ropet hörs och det för många fina minnen med sig.

Men just nu och här, sitter jag beredd framför datorn och skriver, ännu med ett leende på läpparna efter gårdagens veteran träning, hur fan kan det vara så kul med ett gäng gamla gubbar på is, ja det kan man undra.

En sak är dock säker, inför den andra halvan av mitt liv tar jag med mig ånger och minnen av de saker jag gjort och sörjer intet jag inte har gjort.

Mr T

Efter 5 år äntligen badrummet uppe klart, barnen tycker det är underbart och även frun som äntligen fått badkar. Jag har en viss känsla av att min arbetsgivare har samma uppfattning då varmvattenberedaren verkar gå på fullvarv dygnet runt för att producera badvattnet.

Igår började vårkänslor komma, sol och kvittrande fåglar och känslan som infinner sig i kroppen. Känslan som är som att man är en damm som fyller upp alla euforiska känslor man har i kroppen under 4 månader och helt plötsligt brister nästan dammen, hela bröstkorgen vill bara öppna sig och likt rövardotter skicka iväg ett avgrumdstjut över den härliga vårens ankommande.

Tyvärr vet jag att om 2 månader kommer jag hata våren när pollen säsongen kommit igång……

Igår kände jag mig på ett bra humör och passade på att köpa med ett gäng rosor hem till frun. Hon vart överförtjust och lade genast ut på fejjan vicken bra man hon har. Tyärr talade alla fruar vi känner (som inte fick rosor) om för sina män vilka dåliga män de har så nu ligger man dåligt till där istället……….

Mr T

Ahhhhhh en kopp kaffe, nybryggt klockan 06:40 på kontoret. Det enda som hörs från fika rummet är perras prasslande när han vänder blad i tidningen. Snartramlar de andra in, på sekunden smma tid var dag och den stora begivenheten varje dag är vem på tv4 som presenterar vädret. Du vi inte har några kvinnor på avdelningen står inte Tobias lilja högst i kurs. Det är faschinerande med en grupp om 10 personer som har samma rutin var dag och man kan ställa klockan därefter. Men just denna dag kommer translast för körningavoljaklockan 07 och eftersom jag är den enda spm fått i mig kaffet drar jag på mig jackan och går ut till oljelastningen. I samma ögonblick som vi kopplat bilen och gått igång blir det så där härligt tyst eller för oss i branschen hemskt tyst när strömmen går. När strömmen går på min arbetsplats innebär det med 99% säkerhet att hela ön är strömlös. Är det då som denna fredag 8 minusoch alla värmeproduktion går fullt vet man att det blir en jävligt lång och tuff dag. Jag tror jag varvar ner än. Att båtpriserna till fastlandet är alldelse för dyra(vilket de är) så har hela samhället här nere gått bananas och alla är inblandade i kampen för rättvisa. Att Svenska kraftnät slirar lite på den utlovade nya länken till ön bekymmrar inte så många, det borde det göra.

I skrivande stund sitter jag i mitt hörn i whiskeyfotöljen och ser brasan brinna och min underbara hustru julstöka i sin smurfdress i köket. Som en äkta mansgris med en Caol Ila Moch i glaset och en julbrygd från wisby bryggeri låter jag mörket falla och för gotlänningar mätt den arktiska kylan (-5) omsluta oss.

Från en lugn och vacker plats i världen ber jag er att tänka på dem som inte har det så bra eller jobbar i våra trupper utomlads för en bättre värld (www.fredsbaskrarna.se). Skänk en HM topp(100:-)

God jul till er alla ochkom ihåg, störst av allt är kärleken!

Mr T

Rinkbandy, hahaha en motionsform för ett gäng föredettingar som tycker det är kul att gagga skit och åka lite skridskor. Alla åker runt och flinar lite slår en felpass och skrattar de första 7 minuterna sen sitter syran i ben och hjärna. Av tradition så brukar jag åka så fort jag kan ut i sarghörnen, iof är det inte så fort men jag har även som tradition att inte svänga undan. Då och då kommer det nån 75 kilos kille som inte riktigt förstod fysiken och rörelseenergi och massa etc etc och skall prova och inte heller svänga. Då blir man anklagad för att spela fult, taskmörtar. Gårdagens match var ett totalt fiasko från ett geab som åkte på tomgång och funderade över julfesten på fredag. Tänk va kul det blir nästa vecka när vi kan prata om julfesten…….

/Mr T