Mitt i livet

Vad är den, saknaden efter något som inte finns. Varje år vid skolavslutnings tider drar det, minnena suger mig tillbaka till det oskyldiga enkla och älskade Smedjebacken. Där ljuset är längre om nätterna, dagarna är varmare och livet går saktare och allt är så ljuvligt underbart. Men stopp Larsson, halt!

Hur vet du det, det uppmålade bilden av min älskade barndomsbygd där jag faktiskt aldrig levt under några riktiga krav, inga räkningar att pynta, inga träningar med barnen ingen vardag what so ever. Jag hade en underbar uppväxt på en plats som för mig alltid är hemma, ja jag åker ännu hem när jag åker till Smedjebacken.
Men visst blir det en skönmålad bild av en plats där det mesta alltid vart en räkmacka, när vi åker dit i vuxen ålder är det ju på storhelger och semester när livet är fest och enkelhet. Inte för att det förtar det vackra och mystiska men man måste lugna sin längtan och rastlöshet efter en plats vars bild troligen inte stämmer om du lever där.

Ljuset om sommar väcker något inom mig som jag alltid haft svårt att hantera.
Jag sover tex inte mer än 4 timmar per natt förrän i höst och är ständigt på väg nånstans av ingen anledning alls. Det kan vara ganska jobbigt både för mig och min familj men vid 39 års ålder upplever jag mig ha kontroll på läget

Jag kan inte förstå att sveriges regering och alla dessa hjälporganisationer inte kan förstå skillnaden på en invandrare och flykting. Så inihelvete olika saker.

Jag kan inte förstå mordet på Lisa Holm, det kan väl ingen utom de som är skyldiga. Jag hoppas verkligen att hennes familj får det stöd de behöver och förövarna får det straff de är berättigade

Snart är det midsommar, den helg på året som jag älskar allra mest och allt som är med den. Skillnaden är att nuförtiden tar jag inte bussen till Söderbärke folkets park utan jag går hem och grillar på terassen……

MR T

Gotland kommer vara intaget av Ryssland inom en snar framtid enligt domedags utredare i England och ett scenarium enligt Lars Wilderängs “Midvintermörker” är ett faktum. Inte helt otänkbart, absolut inte. Men jag ställer mig stark i den försvarsmakt jag lämnade för drygt 8 år sedan. Jag liksom många andra har skrivit på ett 50 årigt sekretess avtal med staten kring vår kunskap, jag vet dock att samma kunskap finns kvar och utvecklats sedan jag slutade och om jag inte skulle fått en hint därifrån att jag och min familj bor inom ett akut riskområde skulle förvåna mig mycket.

Om nu alla domedags profeter skulle få kan jag iaf garantera att de möts av ett hyfsat långt strömavbrott samtidigt som första kängan slår i marken…….

/Mr T

Resan har vart lång och inte helt okomplicerad. Men hjärtat och sinnet har vart öppet. Vi pratade om det mesta men aldrig om din son Göran, din yngste, min farbror jag aldrig fick träffa som lämnade dig vid 16 års ålder. Som ramlade och omkom av skadorna under bygget till den skola där jag en gång skulle ta examen från grundskolan. Ett stenkast från där du och George, min farfar skulle bo under mina barndoms år, ett stenkast ifrån där din man och min farfar skulle avlida i hjärtinfarkt i den låga åldern av 55 år. I det höghus som idag inte finns kvar där vi spelade kort först på 4e våning men efter farfars aldrig mer utan då flyttade vi till våning 2. Det höghus som du valde att lämna i 53 år ålder och flytta till ditt älskade Hagge. Då du som ensamstående och arbetande inom äldrevården valde att plocka ner det vackra sommartorp du och farfar till slut fick köpa och bygga ett nytt hus. Den plats där vi körde rakt över sommarängen med eran gamla blåa golf ner till stugan. Där vi grillade korv i öppna spisen, jagade grävlingen och högg ner skogen. Där inga större regler fanns, där man fick köra moped från 12 års ålder. Där det alltid fanns fika med läsk och bullar. Där man kunde njuta av naturens alla dess inslag i en fantastik miljö. Där just där valde du att bosätta dig tillsammans med dina katter, på en sådan vacker plats att det gör ont i hjärtat att veta att den inte är vår längre. Där på “boa” som Holger byggde sin kökssoffa i snickarbänken, den soffa jag fick av dig vid ett av de tillfällen när vi hade vårt sista riktiga samtal och som nu står här på Själsö. Soffan som alltid vart med och nu skall jag ta hand om den. Jag skall ta hand om den och ditt arv till oss i form av släktforskningen som du lagt så många år på. Jag skall föra det vidare till mina barn om den plats där du är född, min far och även jag. Flatenberg den lilla byn vid Smedjebackens köpings kant där 4 generationer Larsson växt upp.

Nu har du fått somna älskade Farmor, älskade Ingrid nu börjar din resa till farfar och Göran, för din resa bland oss andra här på jorden är slut.

Sov Gott Farmor, vi ses!

Tenny

Valet är klart och svenskarna är i chock, sverigedemokraterna har fått 10 %. Hur kan någon vara i chock över detta när vi mottar flest asylsökande i Europa utan någon som helst tanke vad vi skall erbjuda dem. I ett Sverige där kompetensbristen är ett stort problem måste vi lyckas bättre med de som vi tar emot. Regeringen måste kartlägga hur många per år vi kan erbjuda ett vettigt liv och sätta ribban därefter. Man skriker namn som rasister efter de som röstar på SD. Vi skriker inte sosse efter de som röstar S utan vi skall vara stolta över att leva i en demokrati där man får tycka vad man vill. Jag har växt upp i mitt älskade Smedjebacken där vi 93 mottog mer än 1200 flyktingar i ett samhälle på 8000 http://www.youtube.com/watch?v=vRrpj9xI470 . Se resultatet, det måste finnas en tanke. Jag har tjänstgjort 2 ggr på balkan och för mig är det en självklarhet att vi skall ta emot flyktingar, det finns så mycket ondska i världen. Lika självklart som Sverige skall deltaga med väpnade styrkor i oroshärdar för att skapa demokrati och lugn så människor kan leva i sina länder, ingen lämnar frivilligt sitt land. Lika självklart som det är för oss svenskar att se tretungan vaja på kastellholmen över ett fritt Sverige skall det vara det för vilken medborgare som helst i världen i sitt land.

Sverige skall inte själv ändra världsbilden och hjälpa alla men vi skall hjälpa så många som möjligt och erbjuda en dräglig tillvaro med människovärde.

Men va fan vet jag, 38 år och elektriker……

Mr T (röstade inte på SD)

Ps. Sverigedemokraterna är ett parti som likt vilket som helst annat har rätten att uttrycka sin åsikt, det är det som är en demokrati och jag är stolt över att bo i en. Ds

I dag kokar vi kaffe, dukar ut på altanen, ljuger lite och firar av våran son som fyller 14 på tisdag. 14 år, tonåringen mitt i livet som de känner. Vem minns inte vad mycket man visste då, hur mycket man kunde och vad dryga föräldrarna var. Jag växte upp med enormt förtroende från mina föräldrar vilket jag tycker jag och mina kamrater förvaltade. Vi hade stort förtroende från alla föräldrar i mitt “gäng”. I källaren vid Wetterskogs tilläts vi ha våran “bas” i tonårslivet. Där fanns tv, stor hörnsoffa, pingisbord , toalett och framför allt inga vuxna utom den store elake storebror Wetterskog då som hade ett rum där nere och likt draken kom ut och sprutade lite eld på oss ibland. Fantastiska diskussioner om livet, förlåt för alla bullar jag ätit Anna-Greta men vi snackar kvalite av guds nåde. En oas i det livet som man kände då och som med största sannolikhet skapat ett antal människor som jag vet att jag kan ringa till dygnet runt oavsett ärende, det är en stor sorg att inte få leva sitt vuxna liv i närheten av sina kamrater man växte upp med i sin barndoms hembygd. Livet som jag känner idag med mina vänner och min älskade familj är underbart men saknaden, kärleken till Flatenberg och Smedjebacken är för alltid. I augusti blir det dock 7 dagars promenad i minnenas kvarter.

Min son ja, 14 åringen, långskonken från Själsö. Likt de flesta i hans ålder umgås man via datorn idag (max 2 timmar), lirar fotboll och är en trött kille. Min älskade son som inte längre prioriterar att umgås med sina föräldrar, jag minns som igår när jag själv var där så jag klandrar han inte utan njuter av de stunder jag får ha med han. 16 år gammal flyttade jag hemifrån, jag hoppas jag får behålla min kille lite längre även om det numer endast består av korta glimtar jag får se honom. Jag hoppas svaret på dina frågor och mitt beteende som förälder gjort dig beredd på livet som kommer efter tonåren, vi har några år till på oss. Det faktum att du är på väg ifrån mig kan jag acceptera bara du kommer tillbaka ibland.

Jag har förlorat mitt barn till den självständige individen och jag älskar honom.

Grattis Samuel Tennysson Larsson!

MR T

Oj en söndag till. Härlig helg med en trevlig middag igår tyvärr vart det ett snabbt slut men lärdommen är att nästa gång jag börjar plocka av bordet från det som inte används skall jag kommunicera det med gästerna att jag bara skall plocka av och inte skickar signaler att de ska åka hem. En riktigt härlig grillning var det, gött väder och en härlig 12 årig Macallan i glaset med lysande sol och en bubblande Althin satte stämningen på topp.

Annars kan man en söndag som denna när hantverkeriet inte går riktigt spikrakt för att skjuta av en ordvits tvivla på sina kunskaper. Jag är en enkel man från Smedjebacken med en grov attityd men ett hyfsat stort hjärta inombords som inte har hundratals med poäng från högskolan bakom mig. Men jag sätter mig i sådana lägen och tänker tillbaka på vad jag faktiskt gjort. Ja vad har man gjort men jag är 38 år och från att börjat med slaggskottning på bruket, via radar/elgivningssystem lagning i flottan, till att idag sköta underhåll på V18 dieslar,ångturbiner, gasturbiner, fast bränslepannor, elpannor och oljepannor så kanske man inte är helt dum i huvudet man kan faktiskt också bara ha en dålig dag.

Apropå dåliga dagar har farsan en dålig spiral där felen avlöser varandra men nu känns det som det äntligen skall vända, jag kan bara konstatera att det är förbannat långt från Gotland till Smedjebacken om man bara vill åka en sväng över en dag. Morsan bär ett tungt lass utan att man kan avlasta. Sådant är jobbigare än man kan tro eller så börjar man bli gammal och blödig men vem vet. TutTut loket drar på och loket heter Livet!

Mr T

Idag är det 15 år sedan NATOs bombflyg lättade från baserna i Italien och satte stopp för Serbiens ockupation av Kosovo eller vad det nu var. Man satte också stopp för den sista FN ledda insatsen på Balkan. MA13 med stationering i Skopje och med OPn längs gränsen mellan Kosovo och Makedonien retirerar via Tessaloniki i Grekland hem till Sverige. Vi gör det inte av feghet för alla var beredda att stanna, vi gör det för att Makedonien erkänt Taiwan som stat och kina lagt in sitt veto mot vårt mandat, 14 dagar senare pågår de första väpnade striderna i Makedonien som stått utanför Balkankriget fram till dess, mitt hjärta brister.

Jag har tjänstgjort vid 2 tillfällen på Balkan, båda gångerna med stor pondus och självsäkerhet då vi svenskar framstod som aktade peacekeepers. Något vi var ruskigt bra på och vi som satte punkt för insatserna på Balkan följde den inslagna vägen som våra föregångare satt under BA01-03 då Sveriges rykte gjorde oss hyllade på Balkan än idag.

Vad är då kontentan, jo det pågår enorma debatter kring att vi “veteraner” inte får den respekt vi förtjänar av Sverige och svenskarna. Jag är ingen krigshjälte, jag var en äventyrslysten odödlig ung svensk kille som var beredd att offra en period för att andra skulle få det bättre. Jag har av Nato tilldelats tjänstgörings medaljen för Former Yugoslavia. och 2 gånger försvarsmaktens för internationella insatser. Medaljer som jag med glädje tillkriver mina vänner och min familj för att de suttit oroliga hemma. Jag sitter här hemma på Gotland och ser tillbaka med goda minnen, vissa mindre bra minnen men med en känsla av att Sverige gett mig det stöd och den respekt jag behövt och förtjänat.

Det kan låta lättsamt men man skall även veta att det finns förband vars insatser inte är någon ide att berätta för ingen skulle tro mig. Jag kan ta ett exempel från Bosnien när 82 airborne från U.S Army inte tordes gå in i boxen utan eskort. De hårdaste av alla eskorterades av värnplikta och officerare från Sverige som inte vart närmare krig innan än Falklandskriget på TV.

Det finns många svenskar som gjort insatser i de väpnade styrkorna för en bättre värld som mår mycket dåligt, kongo, sinai, Bosnien, Afghanistan har tagit hårda smällar, jag hoppas ni som läser detta möter dem med respekt för jag förväntar mig inte att ni skall bemöta dem med förståelse, ni kan ändå aldrig förstå.

Jag vet att framför mig kommer alltid en svensk soldat stå på post, jag kommer alltid känna mig som en del av dem, en gång fredssoldat, alltid fredssoldat.

I done my war

Mr T

“82 svenskar har fram till idag avlidit i Utlands styrkan och 17 av dem är dödade i strid.”

Efter 4 dagars dalabonanza där vädret inte bjöd på mycket till aktivitet utan vi fick hålla oss inomhus, åka en sväng med bilen och fördriva tid helt enkelt. En resa då jag gavs tid att vara på platser jag inte vart på många år, att minnas de personer jag inte trodde jag kom ihåg, komma ihåg de händelser som man inte trodde hänt. Hur skulle jag t.ex kunna minnas festen på kornäsgården och när Elin backade in i björken hemma vid Forza om jag inte fått åka 40 förbi Lindvallen. Höra Kaplas svordomar eka bland björkarna, minnas inomhus träningarna på Hälsingeskolan, festerna på elevhemmet i Haraldsbo. Pizzorna som hämtats på golden, förfesterna i lonelyness och bägarna på Nivou/Garbo, shoppen och elevhemmet på Lustigknopp. Minnen som kommer till en med ett litet garv men samtidigt den känsla att fan detta blev jag klar med. Jag stängde Falun och gick vidare men det var 3 roliga år. Många människor som jag fick ynnesten att få känna.

Smedjebacken däremot ger mig inte den känslan att jag är klar, något ligger och gnager. Långsamt gnager det och jag vet inte kanske är det så att vrålet från hembygden alltid gnager. Tummen går inte att sätta på det men boken är öppen och troligen inte läst från pärm till pärm då jag inte kan stänga den.

Däremot måste jag stänga pärmen om mitt liv i osundhet. 38 år och värden som en 20 åring. Tyvärr tar nog det slut ganska snart och med det arv jag med största sannolikhet har i min kropp är det dags att sätta punkt. Diabetes och hjärt/kärl sjukdomarna haglar som tallkottar ikring mig i en höststorm. Jag har sagt och lovat så många gånger förr men nu är vi vid vägs ände jag och liemannen. Antingen vandrar vi tillsammans och ser hur långt vi kommer eller så skiljs våra vägar för att mötas igen om massor med år. Jag väljer den senare vägen, jag väljer ålderdom och att få se mina barn blir gamla. Jag väljer att göra mitt bästa för att kroppen skall bära mig så långt som möjligt. Jag väljer att göra det så barnsligt enkla men ändock så svåra att gå ner i vikt och äta rätt.

Vi ses på andra sidan.

/Tenny