Mitt i livet

Långsamt rullar tåget ut, sakta förbi finverket där jag och säven satt och slöade på somrarna under våra raster. Armeringsjärnen låg uppvallade som sköna soffor och det var behagligt skuggigt.

Förbi hyttan och mitt älskade Flatenberg, förbi löknäsviken där skratten ännu ekar från baddagarna vid Melins båt, förbi hällarna där vi moonade åt tågen vid alla våra dopp och slutligen passerar jag Backby skola där skolklockan sedan länge har tystnat.

Jag lämnar min barndom och åker återhem till mitt vanliga liv och min älskade familj. En helg är tillända där jag i ensamhet och stillhet fick betrakta det som jag ibland inte trott jag vart klar med, men när Vanbo såg försvinner i fjärran och med det de karaktäristiska öarna i norra barken har jag inte längre några tvivel vad som är nu, då, framtid och dröm.

Det har vart en underbar resa denna helg där jag med mitt resesätt transporterades 15-20 tillbaka i tiden och ja, det mesta är sig likt.

Det är så att säga Sme´backen.

Den stora skillnaden är kanske att jag har förändrats en liten bit även om jag med största sannolikhet kan säga att mina övriga klasskamrater som deltog i klassträffen inte märkte nån större skillnad.

Tåget passerar Söderbärke och strax är vi i Fagersta, om 6 timmar är jag hemma på ön hos min familj igen, längtan………..

Mr T

Imorgon bara sov sov sov, imorgon har vi sommarlov! Sånger ekar i 1-3ans klassrum när Karin K sitter bakom pianot och vi sjunger med till de stenciler vi vevat fram på stencilerings apparaten. 30 kopior och sedan var det dax att fylla i mer sprit. Livet var enkelt och en fullkomlig idyll. När man kom ut från Backby skola och njöt i fulla drag av försommaren som verkade mer än lovligt ljuvlig. Allt var så fullkomligt oplanerat, vi cyklade runt coh badade, en sväng på sjön, lite fiske i skogen, lek i gungparken, fotboll och milkshake på Brandts. Jag har milkshake mixern uppe i förrådet, tack Anders för att jag fick köpa en stor del av mina barndoms minnen. Kvällsdoppen ute vid hälla med hela kvarteret där vi glatt näckade oss för 1940 tåget i vissheten att man aldrig skulle se dem igen. 25 meter simning ut till stenen och tillbaks, blå lera krig och allt annat kul som vi sysslade med. Tack Sverige, mor och far samt kvarteret i Flatenberg som gjorde detta möjligt för oss, sommarlov från dag 1 till den sista, med ett break av 3 veckor med sommar hos mormor i Havdhem, så underbart.

Idag går det ut på att dela semestern för att barnen inte skall behöva vara på fritids så mycket, folk som lämnar sina barn på dagis 15 timmar för de mår så bra av att leka där under sommaren. Undrar om mina barn kommer minnas somrarna som åhh va skönt 4 veckor jag slapp vara på fritids? Nu klarar vi stora delar av det tack vare moffen, farmor och farfar ,niclas och stor hjälp av vänner på Själsö som kollektivar på hamnen där ungarna är mest.

Vart är vi på väg, vem har gett oss tillstånd att förvägra våra barn underbara barndomssomrar?

Karin Karlsson har för den delen spelat klart sedan något år och var en förträfflig lärare, sov gott Karin.

Mr T

Där står de som ännu brinner och orkar. alla har vi ett uns av socialism i oss som vid en viss period i livet försvinner eller förstärks, vilket är puberteten.

Jag har lämnat barrikaderna men ägnar mig ändå åt lite drygt proffstyckande från mitt tangentbord.

Dagen stora tyckande är alla som har sina barn på dagis 15 timmar i veckan bara för att man får det gratis och det är ju så skönt för barnen att få aktivera sig. Tänk om alla hade barnen hemma istället så skulle de leka på gatan och samhället skull njog spara en rejäl slant, men men man är väl gammalmodig och mossig.

Till vardags sitter jag heltid i Visby på jobbet och sköter min lilla avdelning med 9 man, det intressanta är att det är nästan mindre administration kring det att sköta mina barns skolgång. Hur krångligt kan vi gör det egentligen och till vilken nytta. Räcker det inte med ett kvartssamtal där man får veta om det går bra eller dåligt. Om dåligt varför och vad kan vi göra hemma, men men man är väl gammalmodig och mossig.

Om jag inte haft beredskap hade jag tagit en stor grogg och gått och lagt sig, men men det är väl också gammalmodigt och mossigt.

/Mr T

Jag är gravt överviktig, resultaten från den kommande läkarundersökningen kommer tala sitt tydliga språk, gör om eller dö. Det låter hårt men det är den bittra sanningen. Jag kan inte längre gå runt och tröstäta för att Dr Bergman lyckade rädda mig till ett anständigt liv. Vetenskap har skannat min kropp in i minsta detalj coh DET FINNS INGA FEL!

Jag har konstant värk i rygg och nacke, jag har domningar i ansiktet, jag somnar 2030 varje kväll, jag måste sova med strumpor för att sova en hel natt, jag är inte snabb eller uthållig längre. Men fakta är, det finn inga fel.Jag är Tenny Larsson och fanimej inget blir bättre om JAG inte gör något åt.

Ikväll har jag ätit gott och druckit ev talisker i whiskey fotöljen då jag klinkat på guran och kommit fram till att livet är jävligt gött ändå oavsett var det gör ont och bara jag, just jag kan ändra det.

Eftersom jag inte har lust att ändra mina intagsvanor finns bara ett alternativ kvar, förbrukningen.

Imorgon cyklar jag åter 1 mil till jobbet enkel resa ihop om att min kropp och mitt liv skall bli mindre smärtfritt. Jag bara jag kan göra det och jag måste!

MrT

Ps. efter att läst min absoluta favorit poem av Fröding ikväll bifogar jag första stycket som är mer än mästerligt, skrivet i Hammarö där hans barndomsgård brunnit ner till grunden Ds

Frödings Strövtåg i hembygden vers 1

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grön
bakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,
var mig hälsad! – Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
“Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal.”

Som en skärande kniv i den totala tystnad och värme som man endast kan känna i ett sovrum med sitt snusande barn bredvid sig ringer telefonen 0304.

– God morgon förklara Inga glatt i luren, det börjar bli fullt i spillgropen på block 2.

– Ok jag åker direkt, svarar jag. 3½ minut senare går jag ut i beckmörkret på min trappa i +1 grad och 12m/s iklädd mina svett/oljeluktande arbetskläder för ännu en insats för ett varmare och mer lysande gotland.

7 minuter senare kör jag genom grinden på kvs och studsar glatt ur bilen som äntligen börjar bli varm då jordfelsbrytaren till motorvärmaren löst hemma.

Fan, hinner jag reflektera, det är kallt som helvetet. Låser upp larmar av, springer ner för trapporna i källaren till det minst trevlig rum du kan tänka dig.

Tänk dig att du bytt olja på alla bilar på gekås parkering en juli dag, samlar den i 25 litersdunkar och kastar in dem i ett betong rum med en handgranat och du är i närheten.

Trycker distinkt på knappen för att öppna luftventilerna efter att kollat oljehalten i vattnet, pchyyyst och luftventilen öppnar. Strax startar på pumpen och uppdraget är strax utfört till förnöjsamhet för driftledaren.

Lämnar byggnaden, ringer och meddelar färdigt och larmat.

Återvänder hem 0455(vet att det är 3 timmar till nästa gång), tar av mig superdräkten och kryper ner i sängen, jag är GEABmannen och 8:a med mig dygnet runt, året runt.

Mr T

Livet vad är meningen, livet finns det nån mening? Måste allt ha en mening kan de inte bara få ske. Måste allt ha en början och ett slut? Personligen tror jag inte livet har nån särskild mening den är mer ett tillstånd där vi likt det totala universums soldater skall befinna oss på vissa platser vid vissa tillfällen för att hålla flödet igång. Kan man kalla det mening eller är det ett tillstånd? En kväll som denna efter en vecka som inte ens gud kunde förställa sig när han skapade jorden. Utryckning varje natt och jobbat som en idiot hela dagarna, det kan man fan inte kalla meningen med livet men lik förbannat så sker det, så frågan kvarstår, finns det nån mening eller är det ett tillstånd ett skeende? Den objektive betraktaren ställer sitt eget svar till sig själv, jag däremot tänker gå vidare in i det sovande tillståndet…..

MR T den trötte

Det är galor och tacktalens tid, själv har jag inte hållit något tacktal sedan förnedringen av leksand i västerås och det höll jag innan matchen och när jag fick mottaga den gula ledar tröjan för festen the polen party i Pécs.

Jag är 36 år gammal, 2 barns far, väger 111.6 kilo och har ett halvbas jobb på GEAB, jag vill tacka följande för att jag sitter här framför datorn på Själsö ikväll.

Självklart vill jag börja med att backa bandet till den 17 januari 1976, 27 grader kallt och farsan släpper av morsan vid BB i Falun för att åka till Lugnet och döma en hockeymatch innan det är dags för mig att titta ut. En välmående gosse i form av mig själv tittar ut och jag vill tacka mor och far för att jag fick en ärlig chans i livet med en bra uppväxt med kloka värderingar.(sen fick jag ju farsan, se alla ishallar i mellansverige oxå)

Jag vill i samband med min uppväxt tacka Kurt och Inger Brandt, för alla fina minnen och alla Haiwa jag druckit med nybakade bullar på er altan på kyrkogatan. Ingemar och Britt Melin för alla turer med båten, resor till Pjantbo och alla Valborgsmässo eldar. Gunbritt och Inge Karlsson för alla otaliga timmar jag tillbringat i ert hem och möts av ett varmt mottagande i all tid.

Tack Pälle och Mange, glömmer vi nånsin alla gathockey matcher i det dassiga skenet från gatlyktan?

Jag vill även tacka flera av mina ledare inom idrotten som satt djupa spår inom mig, Janne Granlund, Johnny Finnström, Ronny Ryden, Alf Bjurling, Pruppen(sov gott) Lars Boström och Peter andersson. Tack för ert ledarskap och inspiration i min ungdom.

Det är även många de lärare som satt sina spår men jag väljer att nämna tre, Mauritz Bropeters(SO), Göran Johansson(Matematik) och Sven-Olov Vestling. Särskilt tack till Sven-Olof, utan dina berättelser om Kongo hade jag aldrig kommit på FN tjänst.

I Smedjebacken finns det tusentals som bör ha sitt beröm för våra ungdoms år men jag jag behärskar mig och säger – Lars,Agneta,Torbjörn och Anna-Greta jag applåderar er, tack tusen tack.

Min älskade syster, tack för alla pokerkväller vi fick ha på malmen, utan dem hade vi gjort nåt annat.

Grabbarna därhemma i byn(FBBK RULES), kommentarer överflödiga.tack!

Tack alla i Falu HC och Korsnäs för tre fina år i Falun, och alla ni andra som var med på den resan då Tenny J Larsson gjorde Falun till en lugnare plats i lonelyness.

Tack alla domarkollegor, HåGe, Ellingsson och Winter framför allt.

Stefan Glans och den kungliga flottan. Utan Stefan hade jag inte gjort det jag gör idag, tack för ett förtroende utöver det vanliga

Alla Fredsbevarare på post för freden!

Jan Ivarsson, tack för ditt mottagande på öjn, utan dig hade man kanske inte blivit så långvarig.(nu får du säkert stryk på krogen)

Min familj, min älskade fru och mina barn. Tack för att ni gör min vardag med mig.

Mina forna kollegor vid försvaret och mina nuvarande, tack för alla skratt vi har ,haft och skall ha.(även Magnus Klys för en underbar tid på tidningen)

Mina grannar och vänner för att ni gör Gotland/Själsö till en underbar plats att leva på.

Störst av allt Mamma och Pappa, jag älskar er.

/MR T

Få återvända till den veckan som gått då jag vart ensam med barnen. självklart avslutas veckan med att telefon ringer lördag morgon klockan 0940 och Visbyborna fryser. I egenskap av arbetsledare förväntas man då inte ha något som helst annat inbokat och lösa problemet. Det har jag betalt för som det heter och man har via att anställa en horande dalmas som gör vad som helst för pengar löst problemet. Nu var det dock bara en liten hake, C var inte hemma och det var lite gympa och småfix. Saken löstes på ett ganska för mig smidigt sätt och för min arbetsgivare och för visbyborna, men det är fan inte lätt att vara ensam. Mina barn skall dock ha en enorm eloge för ett fantastiskt uppträdande, kanske hänger det ihop med att pappapoäng ger utdelning i form av max besök. 768:- har max debiterat mitt kort denna vecka…….

Dagens Rinkbandy match lägger vi till handlingarna utan vidare kommentarer…..

Av bilbytet blev det 4 nya tändstift istället och jag sparde in 170000:-

Det kostar att ligga på topp och det gör jag i detta nu 114,7 kilo…….

Mr T